Har precis sett Bladerunner 2049. Jag finner inga ord för hur bra den är. Jag vet inte om jag skrivit så mycket om den förut men den handlar i alla fall om Officer K. Som undersöker något gammalt tillhåll för en replikant. En replikant som odlar protein och vitlök. Officer K är där för att pensionera honom. Alltså döda honom. Som väntat uppstår det bråk mellan dem och något han säger i slutet stannar kvar hos en genom hela filmen. Han säger något i stil med ”Ni nya replikanter gör gärna skitjobbet. För ni har inte sett ett mirakel”. Sedan dödas han. Och mer och mer kommer upp i dagsljuset. Bland annat får de syn på en låda som är nedgrävd i skanningen. Officer K åker hem först och gör en slags basvärdestest som väl är ett test för att visa hur mänsklig man är. Är man en skinrobot så är man tydligen inte så mänsklig och får utstå många glåpord från både den ena och den andra. Han går hem och duschar av sig och lagar mat och sedan får han meddelande från polisen att de är färdiga med grävandet och vill att han kommer in. Vilket är lite pinsamt eftersom han stod och kysstes med sin AI-flickvän men han stänger i alla fall av den och åker in till stationen. Till en början har de upptäckt en mängd ben som dött under mystiska omständigheter. De har skannat benen och fått syn på några rispor i benet som verkar va från en skalpell av något slag. Sedan skannar officer K skelettet lite mer och upptäcker ett nummer skrivet på benet. Det här numret avslöjar att den person som nu är en hög med skelett en gång i tiden hade varit en replikant. Vilket var rätt uppseendeväckande eftersom hon var gravid. Och att man trodde att replikanter inte kunde bli gravida. Resten av filmen är bara ett enda stort sökande efter svaren på vem den här personen var och vad hon gjorde. Några av de starkaste ögonblicken i filmen är när officer K står i i ugnsrummet och upptäcker att ett minne var på riktigt och att någon verkligen hade gömt en trähäst där i askan. Ett annat ögonblick som är starkt är när Officer K, som nu kallar sig Joe, möter motståndsrörelsen som ska störta Wallace och därmed befria sig själva. Det finns ett tillfälle i filmen där hon säger att det inte finns något viktigare än att dö för rätt sak. Det känns som man kan implementera mycket av det i sitt liv också oavsett vad det handlar om. Att kämpa för rätt sak. För mig kanske det är att vara med i Ung Vänster. Man måste tänka lite större. Vad är viktigt för mig just nu? Sedan finns det andra tillfällen som när officer K för första gången träffar den undangömda mannen som jag av någon anledning inte fått reda på namnet på. Han finner honom i ett område som förstörts av radioaktivitet och som nästan ingen bor i. Men mest är den här filmen ett enda stort mysterium. Det finns inte mycket att gå på egentligen. Men de spår de hittar leder dem till det hör barnet som nu är en vuxen kvinna. Jag tänker inte avslöja mer utan låter det vara upp till betraktaren att upptäcka vad den här filmen handlar om. Men om den här filmen skulle få ett betyg så skulle det va ett fem av fem betyg. Denna film bygger också mycket på stämningar. Stora futuristiska landskap som man åker igenom när man får följa officer K medan han löser den gåtan på det försvunna barnet. Öppningsscenen är ett öga som öppnar sig. Det är ungefär det hela filmen handlar om. För när officer K sen får möta motståndsrörelsen så frågare kvinnan om han ska be henne att titta upp och till höger. Då får man se att hon saknar ett öga. Vilket tyder på att någon tagit det från henne en gång i tiden. Men mest handlar filmen om vad som är mänskligare än mänskligt. Att dö för rätt sak. Budskapet är att ingens liv betyder mer, varken officer K, Sappers eller kvinnans, än den sak de kämpar för. Ett liv i frihet. Ett liv utan förtryck. Det känns som man kan göra många paralleller till saker som hänt i den riktiga världen också. Som apartheid eller liknande saker. Jag kan inte komma på just nu vad jag ska jämföra med men det kanske inte gör så mycket heller? Det betyder ju bara att den här filmen står ut…

Idag började jag dagen med att göra mig ett par Runda björnen-mackor, pulverkaffe och se på något konstigt videoklipp av UFOsxm. Inte hela videoklippet dock. Och efter det gjorde jag mig en Varma koppen med grönsakssmak, spelade lite minecraft och gick till bussen. Som var tom på busshållplatsen. Desto fler klev på eftersom. Och till slut var det så många att jag var osäker på om jag skulle få plats. Jag kan väl nämna lite kort att jag hade min pumpaplanta med mig också. Eller pumpaplantor. Jag är dock osäker på om de kommer överleva. Det är både stor pumpa och dekorationspumpa. Den fick stå i fönstret när jag äntligen kom till jobbet. Sen så bytte jag om och sen var det dags att jobba. Vilket var att sopa parkeringen. Och vi gick till garaget först för att hämta några saker. Sen var det bara och sopa. Och vi sopade så mycket. Så mycket att det blev övermycket. Frågan är om det kan bli övermycket eller om man bara tar det i omgångar. Efter ett tag fick jag in någon slags rytm i alla fall. Att ta en sträng i taget. Och på det sättet blev det lättare att göra jobbet också. När vi var färdiga med sopandet, som verkade ta en evighet att slutföra, så var det bara att byta om och gå hem. Men först ringde jag mamma och frågade om jag fick komma. Och det sa hon att det fick jag göra. Hon skulle bara klä på sig eftersom hon hade sovit efter att ha jobbat natt. Men jag kunde vänta på jobbet ett litet tag sa hon. Så jag väntade på jobbet en liten stund i alla fall. Men sen gick jag. Och jag mötte inte mamma och hunden Bella förrän jag nästan var hemma hos dem. Då skulle vi gå en liten promenad runt området och när vi hade gjort det kunde vi gå in. Jag satte mig och tittade på tv medan mamma lagade mat. Jag såg på SVT forum om något otydligt ämne som verkade vara personröster. Ditbjudna var i alla fall alla möjliga personer från alla partier och debatterade något som jag inte hade så bra koll på. Det pågick för ett tag i alla fall och alla verkade vara nöjda mot slutet så det var väl bra. Till mat fick vi kassler, ris och potatisgratäng. Efter det var det Rapport och efter det var det Klipp ur Strömsö. Efter det skulle det va gudstjänst men det ville inte mamma se på så vi bytte till ettan. Där sände de Alan och Amandas italienska husdröm. Efter det såg vi Tre kärlekar men inte hela eftersom vi skulle iväg sen. Till efterrätt drack vi pulverkaffe och någon kaka som mamma hade gjort. Väl på ICA knuten så handlade jag mjölk, grädde, Runda björn, Coca cola, Mer pärondricka, aloe vera-dricka, paj och choklad. Det blev ingen pantning idag men kanske en annan dag att det blir det. Väl hemma så tittade jag färdigt Bladerunner 2049-filmen och just nu sitter jag bara och känner mig missnöjd. Var det så här livet skulle se ut i trettioett-årsåldern? I alla fall är planen imorgon att jag ska ner på stan och kanske köpa bok, äta och läsa tidning. Och framförallt ska jag på skrivarkurs till kvällen sen. Jag funderar hur det ska gå på skrivarkursen sen. Det känns som det är så mycket som kan hända innan. Tänk om polisen kommer till exempel? Men om jag inte gjort något olagligt borde väl det gå bra? Eller ska jag gå runt och vara rädd jämt? Nej det kan jag ju inte va. Så jag sitter och funderar kring hur jag ska lägga upp morgondagen och tänker att nog går det bra. Det är inte det intryck man får när personalen kommer om dagarna. Att det ska gå bra. Jag vet att de bara gör sitt jobb men kan de verka lite mindre robotaktiga så hade de verkat lite mer förtroendeingivande. Just nu är de som personal på ett boende. Och jag bävar för vad de skulle kunna göra om de bara fick leka lite mer fångvaktare på ett koncentrationsläger. Förresten trodde jag att det skulle vara boendemöte på onsdag. Visade sig vara onsdagen efter det. Och då är ju jag i Dalarna så då kanske jag inte hinner hem till det trotts allt. Vilket är synd eftersom jag hade velat tala med Nathalia och Kevin om att jag ville att de skulle gå på mina journalistmöten som jag har. Visst kommer det gå bra imorgon när jag ska ner på stan? Visst gör det de…

Motorfordon, stöld, Nyköping

Vid fordonskontroll två gripna. Klockan 9:32 stannar polisen en bil på riksväg 53 i Nyköping. Misstankar uppstår vid stoppet om brott då bilen ska ha falska registreringsskyltar. En kvinna och en man som befinner sig i fordonet kan sedan gripas misstänkta för tillgrepp av fortskaffningsmedel.

Källa: Polisen.se

WordPress vill att jag ska resa landet runt. Och om jag ska göra det med flygplan, tåg, bil eller cykel. Jag antar med cykel för det är det enda jag vet om. Men även med tåg hade nog funkat om det inte vore så dyrt. Men till Ung Vänster veckokurs åkte jag ju tåg och det gick ju bra. Jag kan sakna Ung Vänster veckokurs så mycket. Det är något speciellt när man samlas med likasinnade och kämpar för något så medmänskligt som ett mänskligare liv. Som socialism och feminism. Det är knappt man vågar säga det längre. Men vågar man inte säga det så finns det inte. Och då har ju rasisterna vunnit. Så jag säger det varje dag. Att jag kämpar för en bättre morgondag. Genom socialism och feminism. Men först ska jag jobba på Spindelplan…

WordPress undrar vem som är den mest självsäkre personen som jag känner. Kanske pappa? Men det är ju för att han har körkort och bil. Och motorcykel har han också! Själv vet jag inte om jag skulle klara av att ta körkortet. Men jag har pratat om det med personalen en gång. Men samtidigt pratade vi om polisen och att de måste kontakta dem om det sker något brott. Jag orkar inte hålla koll på alla. Men ändå är det de jag gör. När jag går in på polisens hemsida. Och ser att inget hänt i Nyköping. Så är det som ett hån rakt i mitt ansikte. Men jag skulle väl behöva göra något annat just nu. Som att se någon film. Eller liknande. Just nu lyssnar jag på filmmusiken till Rise of the planet of the apes. En film jag tycker är mycket bra! Men vad ska jag göra annars då? Det känns som jag skulle kunna skriva om allt möjligt egentligen. Allt möjligt som har med drömmar att göra. För det var väl det jag skriver om? Det gäller bara att jag byter perspektiv från jag-form till tredjepersons-form. Och så får skrivandet komma för sig själv. Men det känns som jag behöver bygga upp självsäkerheten med att skriva. Och det får jag göra genom att läsa. Tänker jag. Läsa tidningen Skriva och boken Medan giftet sprider sig som jag redan gör. Men min skrividé är ju Pajas Pyjamas. Och om honom kommer jag skriva mer om på tisdag. I alla fall miljöbeskrivningarna. Om där han bor i en koja i skogen och grottan med bortglömda minnen och den surrealistiska skogen med de mobbande figurerna. Jag har en hel del att skriva om! Det har jag helt klart!