WordPress vill att jag nämner något som jag tycker att alla bör veta. Jo något som alla bör veta är att jag gick i en skola som hette Brunnsviks Folkhögskola en gång i tiden. Att jag var med och protesterade mot flytten som skulle ha ägt rum men som blev framflyttad på grund av våra protestaktioner och manifestationer. Men det var inte bara dåligt som hände. Ibland var det fester på skolan också. Och de kunde pågå in till långt in på natten. Då var det svårt att sova. Jag kan sakna den känslan. Att det inte var så tyst runt omkring en. Som det är nu. Jag kan inte fatta att det är så tyst runt omkring mig. Hur kan man leva i den här tystnaden? Nej nu ska jag förbereda mig inför imorgon. Jag ska jobba imorgon. Det enda som håller mig vaken just nu är Pink Floyd. Det passar perfekt om man behöver hålla sig vaken. Det är som en dos medicin. Pink Floyd alltså. Och jag har lyssnat väldigt mycket på dem den senaste tiden. Jag skulle nog nästan påstå att jag blivit lite av en expert på Pink Floyd. Det får mig att förstå varför så många lyssnar på dem. Jag kände två personer som lyssnade på dem. Den ena gick på Brunnsvik med mig och heter Helga Arvesten. Hon har försvunnit helt från Facebook nu och jag vet inte varför men jag chansar på att det är någon kille som kontrollerar hennes liv just nu. En annan person som jag vet lyssnade på Pink Floyd träffade jag i Fulufjället när jag praktiserade där. Jag kommer inte ihåg hans namn just nu men jag minns att han var jättebra på att ta foton och hade Pink Floyd som ett litet sidointresse. Jag har för mig att han var med och spelade i något som heter P Floyd i Dalhalla. Fast jag minns som sagt inte något om hur det var att praktisera i Fulufjället eller något annat som var innan Brunnsvik. Det mesta hände i Brunnsvik och det var både på gott och på ont. Jag kan sakna den tiden men vet att jag inte kan få den åter. En annan grej som jag tycker alla bör veta är att jag hade en farmor som hette Eva Karlsson en gång i tiden. Hon dog i cancer…

WordPress undrar vad det innebär att vara ett barn innerst inne. Att vara barn innerst inne innebär att man alltid nära till sitt inre barn. Vilket i sin tur innebär att man har livfull fantasi. Det betyder inte att man kan tvinga fram något kreativt. Det betyder heller inte att man kan göra det. Ens inre barn måste få känna att den kan vara och göra precis som hen vill. I mitt fall så vill nog mitt yngre barn att jag skriver på berättelserna om Pajas pyjamas, Myrens guld och Den vita masken. Jag har skjutit på det så länge men jag kanske måste skriva på det nu. Det har i alla fall en röd tråd, något att gå efter, något som mitt skrivande i övrigt inte haft. Vilket är lite smärtsamt att erkänna för sig själv så här efteråt men det gäller väl att bara ta geten i hornen och börja på något nytt. Eller nytt och nytt; det är ju idéer jag haft för ett tag nu. Jag skulle inte kalla de här idéerna för nya, snarare undanstoppade. Jag visste inte vad jag skulle göra med de här idéerna då och jag vet inte vad jag ska göra med de här idéerna nu. Jag skulle kunna pröva att skriva lite mer på En natt i Brunnsvik. Även fast idén känns gammal. Men det är väl lite det som är meningen också? Allting kan ju inte vara nytt hela tiden. Men om jag ger upp på En natt i Brunnsvik, om jag inte hittar något nytt sätt att skriva den på, vilket jag har känt rätt länge nu. Då ger jag upp och skriver på någon av de andra berättelserna jag har. Till dess får ni önska mig lycka till och hoppas att jag inte får en mental härdsmälta medan jag skriver…

WordPress undrar om jag fick tre önskningar av en magisk ande, vad skulle jag önska mig. Jag ska försöka svara på den här frågan utan att egentligen veta vad jag önskar mig. Jobb har jag ju redan. Kanske en flickvän? Eller en massa pengar? Det vore i å för sig skönt att åka till en plats som är varm så här års. Det är så ruggigt att jag knappt minns hur det var när det var varmt i Sverige. Och snart kommer snön också. Då kommer vi skotta snö på jobbet. Men tillbaka till mina tre önskningar. Jag tror de är; att skaffa flickvän, en massa pengar och att åka till en plats som är varm. Det kan väl inte vara så mycket begärt? Eller så är det de. Jag vet inte riktigt. Som det är just nu känns det inte som jag har råd att åka utomlands. Fast min God man sa i å för sig att jag hade pengar om jag skulle vilja åka iväg och göra sådana grejer. Så kanske att jag åker iväg och gör såna grejer ändå? Just nu känns det bara som önsketänkande från min sida. Men tänk om det gick; då skulle jag kunna vara på en annan plats som är mycket varmare än den jag är på nu. För att komma upp i samma temperatur just skulle nog krävas att jag satt i någon bastu eller liknande. Fast det hade jag heller inte tänkt göra den närmsta tiden. Jag får helt enkelt nöja mig med det jag har och ta det som det är. Jag kan helt enkelt inte trolla med knäna…

Idag började jag dagen med att göra mig ett par Runda björnen-mackor, pulverkaffe och såg på UFOsxm spelade moddat minecraft tillsammans med Chriswhippit. Efter det gjorde jag mig en Varma koppen med sparrissmak och spelade lite minecraft. Innan det var dags för mig att ta bussen och det var hyfsat mycket folk på bussen. Både till busstationen och Spindelplan. I Spindelplan bytte jag om och sedan var det dags att kratta löv igen. Det verkar som hon inte tagit det så hårt att jag inte blivit vän med henne på Facebook. I alla fall märktes det inte då när vi arbetade; vi kunde samarbeta och hade inga problem med att hjälpa varandra när det behövdes. Vi krattade på ett ställe som såg ut att inte behöva krattas först men det gällde att samla ihop allt i högar och lägga i plastpåsar. När vi hade gjort det så åkte vi till Björhult med påsarna och slängde allt innehåll i kompost. Det gick rätt fort att göra alltsammans men klockan blev väl runt halv tre när vi blev färdiga så något måste vi ha gjort i alla fall under de en och en halv timme som hade gått. Och tiden gick ännu längre när jag plötsligt skulle byta om till vanliga kläder igen. Jag prövade att ringa mamma och se om jag kunde komma till henne. Det kunde jag; hon höll på att göra kycklingrullar. Jag hann inte fråga hur hunden Bella mådde. Men gick ändå hem till henne. Och väl hemma hos mamma så blev jag hälsad av hunden Bella som var instängd i ett rum som jag fick släppa ut henne från. Hon var tydligen inte sjuk längre. Och hon hade tydligen ätit ett chips och därför blivit så där illamående av det. På tv sände de någon klassisk svartvit film på tvåan. Tydligen hette den Semestersabotören. Någonstans vid Rapport var det dags för mat och då blev det kycklingrullar med tillhörande sallad. Efter Rapport såg vi på ett program som heter Fiskestugan. Sedan gick det rätt fort; mamma skulle bada och vila innan hon skulle på jobb. Så jag fick skjuts av min lillebror Linus i stället. Vi åkte till ICA knuten där jag handlade sweet chilli sås, mjölk, Mer pärondricka, rissifrutti och paj. Det var inte så mycket helt enkelt som jag skulle handla. Och sedan fick jag skjuts av min lillebror hem till mig sen. Jag har tänkt mycket på det här med relationer och hur det går med dem. Jag frågade min lillebror hur det gick för honom med hans relation till hans tjej. Och han svarade att det gick bra. Man kan väl inte göra så mycket. Annat än att svara att det går bra då. Men jag kan ändå fundera varför inte jag har hittat någon än. Jag ser en massa tjejer på stan och på bussen på väg till jobbet så tyckte jag att jag såg en som såg söt ut. Och när jag kom hem så stod det två tjejer utanför vår port och pratade. Det verkar som att det finns tjejer i alla fall. Det gäller bara att veta var man letar. Och i mitt fall känns det som jag letat överallt. Överallt där det går att leta. Det är så länge sen jag var ihop med någon. När jag bodde i Brunnsvik så trodde jag att jag var ihop med en tjej. När jag var mycket liten så var jag ihop med en tjej när jag bodde i Stjärnhov. Hette inte hon Amanda? Jag tror det. Och vi låg under en filt ihop. Då visste man ingenting om sex och sådana saker men ändå kändes det som man ville undersöka sådana saker. Redan då när man var så ung men jag gjorde det inte eftersom att man inte fick…

WordPress vill att jag beskriver en familjemedlem. Jag tror jag väljer att beskriva en av min storebror Pontus barn. Jag har för mig att han heter Love och är ganska liten. När mamma och jag var till Göteborg för att träffa storebror Pontus fick vi också träffa Love. Han var väl som små ungar är mest. Svåra att ha att göra med. Men man försökte i alla fall. Och vid ett tillfälle var vi i en lekpark där till och med de vuxna kunde leka. Det hade jag nog inte upplevt förut men jag ville gärna uppleva det. Det var som det inte fanns något skamligt i att vilja leka. Vi var inte hos honom så länge utan åkte väl iväg på söndagen. Men jag skulle också beskriva Love som en person som skriker väldigt mycket. Han var mycket beroende av sin pappa storebror Pontus. Och jag bara älskade att se Pontus ta hand om de små barnen. Det fick mig att också vilja ha barn men först måste jag hitta någon förstås att ha barn med. Och sen kan jag vara en bra förälder, liksom min mamma och pappa har varit. Men jag vet inte hur kärlek känns…