Idag har varit en lång dag. Idag har jag mest spelat Bloons td 6. Men först gick jag upp på morgonen, gjorde mig ett par Runda björn-mackor och pulverkaffe, tittade på när Stamsite spelade minecraft och lite när UFOsxm spelade Robocop. Jag gjorde en Varma koppen med sparrissmak innan det var dags för mig att gå iväg. Jag var lite osäker hur jag skulle klä mig eftersom det regnade lite men valde helt enkelt en lite varmare jacka. Sedan tog jag bussen till busstationen och från busstationen åkte jag till Spindelplan. Väl där visste jag inte riktigt vad jag skulle göra. De sa att jag inte behövde byta om så jag bytte aldrig om. De andra satt mest och spelade mobilspel så jag satt också och spelade mobilspel. Bloons td 6 blev det och jag spelade mot en boss som heter Bloonisaurus. Fyra omgångar tror jag att jag klarade den innan det var dags att gå och hämta tvätten. Jag tror jag ska försöka klara den här bossen någon annan gång. Men just då gick vi i alla fall och hämtade tvätten. Och efter det visste jag inte riktigt vad jag skulle göra. Jag kunde inte fortsätta spela Bloons td 6 eftersom omgången hade avslutats. Till slut beslutade jag mig i alla fall för att gå hem. Jag ringde mamma men hon skulle också handla och jag ska ju köra parkourrace klockan sex så jag hade inte hunnit att gå hem till henne ändå. Så jag gick till ICA knuten istället och jag handlade mjölk, bregott, majskakor, tvål, snacks, Coca cola, Mer pärondricka, frysta grönsaker, paj, matlåda och choklad. Efter det tog jag bussen hem till mig. Och efter det har jag inte gjort så mycket annat. Jag funderar vad jag ska skriva om i dessa dagboksanteckningar som jag brukar göra efter varje avslutat arbete. Kanske blir det lite för mycket för att skriva eller kanske ingen är så intresserad av att läsa det jag har att göra? Jag vet inte riktigt. Min tanke med dessa dagboksanteckningar är ju att jag ska ha något att skriva och det ser ju jag inte som något negativt. Tvärtom är det väldigt givande. Men vad jag ska skriva om nu vet jag inte riktigt. Jag tänkte ju bygga klart bambufarmen i survival i 90gq open men tror inte att jag hinner det innan det blir parkourrace på parkourservern i 90gq open. I det lite längre loppet så ska jag läsa klar Jan Guillous Slutet på historien medan jag lyssnar på P2 men tänker att jag inte behöver tänka på det nu. Just nu behöver jag bara tänka på mig och mitt eget mående. Hur går det förresten med den där studiecirkeln som jag tänkte starta? Jag vet inte. Nästa onsdag tänkte jag ha ett möte men det är inte anordnat av ABF. Jag har fortfarande inte fått något svar av ABF. Jag är rädd att jag gått för hårt fram där. Men å andra sidan vet jag inte hur man ska gå fram i över huvud taget. En grej jag tänkte på var när jag satt på jobbet och en frågade vad jag funderade på. Jag sa att jag tänkte på livet i allmänhet och vad jag skulle handla efter jobbet. Men vad jag egentligen tänkte på var hennes skrikiga beteende. Vad som fick henne att bete sig som så från första början. Men som vanligt kunde jag inte säga någonting. I stället gick jag och handla. Men kommer det bli någon studiecirkel då. Jag vet inte riktigt. I det här laget så tänker jag på så mycket annat. Jag tänker på vad jag har gjort i mitt liv. För länge sen gick jag på en skola som hette Brunnsviks Folkhögskola. Jag tror jag ska börja skriva ner små minnen jag har från den skolan. Jag tror det vore bra för mig och jag tror det vore givande för mig. Jag har inte tänkt på dessa minnen som jag borde. Men ända sen jag delade bilden där jag stod och tittade ut i luften så har jag tänkt på alla dessa små minnen från Brunnsvik. Jag tänker framförallt på Helga Arvesten. Jag tänker på när jag satt och pratade med henne i ett soligt Storstugan. Hur solen höll på att gå ner och jag höll på att fika. Hon berättade att hon hade gått i skola någonstans utomlands. Någon annan gång träffade jag henne i Stockholm. Jag skulle ta bussen till Borlänge. Hon hade en jättestor vinylspelare med sig. En annan gång träffade jag henne på en fest där hon drack något eget från Systembolaget. Men sen kommer jag inte ihåg så mycket mer från de gånger jag träffade henne. Livet var så annorlunda då. Det var innan Sverigedemokraterna kom in i Riksdagen. Våra manifestationer Bevara Brunnsvik och Bevara och befria Brunnsvik kunde missförstås som Bevara Sverige som är nationalsocialisternas rasistiska förening tänkte jag. Men sa det aldrig högt, jag hade så mycket annat att göra när jag bodde i Brunnsvik. Och en gång låg jag i soffan i vardagsrummet i mitt internat Folkhemmet när jag plötsligt hörde det knacka på fönsterrutan…

Jag kanske borde skriva om vad jag gjort idag också. Inte bara läsa hela tiden. Idag gick jag upp på morgonen, gjorde mig ett par Runda björn-mackor och pulverkaffe och såg på UFOsxm. Jag hann spela lite minecraft innan det var dags att ta bussen till jobbet också. Och det var lagom med folk både till busstation och till Harg. Kanske att det kändes som jag gjorde så lite jobb idag för att jag gjorde det så fort med åkgräsklipparen? För jag klippte gräs med åkgräsklipparen idag. Det var något nytt och även om jag gjort det förut så är jag ovan. Jag är van vid att trimma med trimmern eller klippa gräs med gågräsklipparen men inte med åkgräsklipparen. Det var något nytt jag fick lära mig. Och det gick undan när jag körde med åkgräsklipparen. Kändes nästan som att köra bil. Kanske det är en inkörsport till att ta körkort sen? Jag vet inte riktigt. Men jag hoppas det. Det kändes som vi slutade så tidigt eftersom jag blev klar så snabbt med gräsklippandet. I vanliga fall skulle det ha tagit en timme att göra arbetet men nu tog det bara en halvtimme. Och jag bytte och försökte ringa till mamma. Men fick inget svar. Så jag fick gå till affären istället och handla mjölk, Coca cola, Mer pärondricka, paj och choklad. Eftersom mamma inte ringde tillbaka så fick jag ta bussen hem istället. Och ända sen dess har jag varit hemma och läst. Slutet på historien av Jan Guillou. Jag börjar komma någonstans äntligen i den här boken. Just nu så är det någon advokat som intervjuas av några reportrar på Sveriges radio. Ämnen som tas upp är feminism och rättsväsendet. Jag trodde inte att jag skulle bli intresserad men nu är jag genuint intresserad av att läsa den här boken. Kanske till den grad att jag läser ut den boken också. Men nu känns det som jag kan göra något annat. Som att se någon film eller serie. Har inget emot att ta emot tips på filmer och serier som jag kan se…

Till en början händer det inte så mycket i denna film som tar sin utgångspunkt nio år efter vi såg dem senast. De är på en begravning och någons mamma har dött. En av dem läser upp någon slags poesi och sedan splittras de. En person träffar på den person som fick dem att glömma allt från första början. Men nu verkar det som att de inte kan komma undan ”The further” något längre. De här varelserna uppenbarar sig i bakgrunden i början. Någon gör något annat och märker först inte av dem men sen, ju närmare de kommer, desto mer uppenbart blir det att de är jagade. Den här filmen handlar främst om en far och en son. Sonen är vuxen nu och ska börja på en konstutbildning. Deras relation är minst sagt stel. Och faderns minne är dimmigt. Fadern erbjuder sin son att skjutsa honom en gång när han ska till sin nya utbildning och hans son går med på det. När de kommer till den nya skolan så slutar deras besök i bråk. Pappan lämnar skolan i vredesmod men smsar senare att han ska försöka ta hjälp med det han nu behöver hjälp med. Samtidigt börjar sonen konstutbildningen. Läraren är sträng och säger åt en av studenterna att riva sönder sitt verk. När han inte gör det så får han lämna utbildningen. Dalton däremot river sin teckning på det som jag antar var deras mamma utan att någon har bett om det. Och hon frågar varför han river sönder en så mästerlig teckning. Sedan ler hon och säger att de kan börja om och börja nytt. Den här gången ska de måla från hjärtat. Måla det som ligger djupt inom dem. Och Dalton målar en dörr. Som sedan blir röd av hans blod. Han har svårt att veta vad den betyder i början men inser sen allt eftersom att den här röda dörren tillhör landet ”The further”. Samtidigt försöker hans pappa ta hjälp för sina, så kallade, problem. Han ska göra en röntgenskanning och åker in i ett sådant där rör som man gör röntgen i. Men när han befinner sig i det här röret så slocknar plötsligt lyset. Där är han i ett klaustrofobiskt utrymme utan möjlighet att ta sig ut. Han försöker ropa på hjälp och trycker på nödbollen men ingen svarar eller släpper ut honom. Till slut, när han märker att han inte är ensam i mörkret utan att en person kryper snabbt mot honom i det här röret, så tänds till slut ljuset i röret. När han kommit ut så frågar han varför de inte svarade när han ropade på dem så sa de att de inte hade hört någon ropa. De hade gjort skanningen och sedan hade han somnat för en liten stund. När han frågar vad han ska göra åt dimman i hans minne så får han till svar att han kan börja med memory. När han nämner att han tycker att det låter lite barnsligt så svarar doktorn att vi har mycket att lära oss av barnen. Så han gör memory genom att tejpa upp bilder på sin familj vända åt andra hållet men hur mycket så kan han inte minnas den senaste bilden han såg. Efter ett tag när han hållit på för ett tag så krossar en varelse plötsligt fönsterrutan som memorybrickorna sitter på och är plötsligt jagad av en person genom huset. Det är den här demonpersonen som vi lär känna även i den första filmen. Och allt eftersom tiden går, så upptäcker Dalton, att målningen han gjort på den röda dörren är mer än en målning. De går på en fest och där upptäcker han landet ”The further” ännu mer. Han får syner där han får syn på personer som egentligen inte finns där. De väljer att lämna festen till slut men synerna slutar inte där. Och ju mer han målar på sin röda dörr desto mer detaljer kommer till den. Nu är det någon person som står framför dörren vilket han sedan ska inse är hans pappa. Han skickar en bild på målningen till sin pappa och frågar om det är han. Pappan tar sig till det som jag antar är hans flickvän för att försöka få svar på sin dimmighet. Hon svarar att hon försökt förträngt det som hände för nio år sedan man att det nu inte går längre. Hon berättar att han hade jagad dem med en hammare genom huset. Hon visste ju att det inte var han men barnen hade bara sett honom som sin pappa som jagade dem genom huset. Pappan får dock förklara efter ett tag att det inte var han som hade jagat dem genom huset utan att det var någon som hade besatt hans kropp. En scen som är lite mer förklarande är när Dalton somnar framför sin tavla av den röda dörren och plötsligt kan ta hammaren ur sin pappas hand. Plötsligt är han tillbaka till den gången då de var jagade av sin pappa. De hade låst in sig och barrikerat dörren med en tvättmaskin. Dalton, som då var mycket yngre, sa att han kunde ta sig till ”The further” för att hämta hem sin pappa. Först protesterade modern men sa sen att det gick bra. De hann inte långt dock innan fadern slog sig in i källaren med hammaren. Den vuxna Dalton skrek till honom att sluta och knuffade ur honom ur scenen. Plötsligt hade han hamnat någon annanstans och fick plötsligt syn på den där kvinnan från andra filmen innan han vaknade upp och fann sig själv sittandes framför sin målning. Det är så mycket som händer i den här filmen så jag har svårt att samla allt på ett ställe men jag kan väl säga så här mycket att mot slutet besitter den här demonpersonen Daltons kropp och försöker skada andra människor. Vi får se sådana saker hända tidigare i filmen också, hur Dalton genom att sitta i ett mörkt rum kan ta sig till ”The further” och där påverka saker i den fysiska världen. Vid ett tillfälle så blåser han i ett blåspiano och väcker därmed sin granne och vid ett annat tillfälle så stryps hans granne nästan till döds när han befinner sig i det mörka landskapet. I slutet så hålls han fånga i den här demonpersonens hemvist men blir räddad av sin pappa som förklarar att när en person är besatt av en sådan varelse så är det inte längre ens egen kropp utan den som har besuttit kroppens kropp. Samtidigt, i den verkliga världen, så försöker hans kropp skada den här rumsgrannen som han lärt känna och som han hade kysst på festen. Hans ögon är alldeles gula och det rinner någon vätska från hans mun. Men hans kropp är inte besatt så länge utan hans pappa räddar honom. De springer därifrån och springer genom en röd dörr. Det blir nästan lite väl uppenbart att det är den dörren som hela filmen handlar om men vid det laget har man accepterat det och det är nog också där jag lämnar er eftersom jag inte vill avslöja allt för mycket av filmen. Men jag ger nog den här filmen fem i fem i betyg i alla fall. En mycket kärleksfull och känslosam film. Jag glömde nämna att vi genom filmen får lära känna den här gamla tanten som berättar om astral projektering som är det Dalton håller på med från första början. Vi får även se henne i slutet av filmen när den här fadern plötsligt får syn på henne som ett spöke och som berättar att han ska gå genom livet med fasta steg och sedan försvinner. Jag minns inte så mycket vad hon sa men i slutet av filmen, i slutet av eftertexterna får vi se hur dörren lyses upp igen. Jag får intrycket av att det kommer komma en till film efter det här och det ser jag i så fall fram emot. Annars kan jag väl berätta att så filmen slutar är att både Dalton och hans pappa står framför den här röda dörren och pappan ber honom att lämna honom där medan han barrikaderar den röda dörren. Först vill inte Dalton det men inser sen att han måste göra det. Men för att rädda sin pappa så väljer han att måla över den röda dörren med svart färg. Till slut är hela dörren svart och pappan är räddad. För en kort stund får han också syn på sin egen pappa som hade tagit sitt liv i ett mentalsjukhus för länge sen. Efter det vaknar han upp och allt är som vanligt igen. Det är också då han får syn på den gamla damen som berättar om ”The further” från första början. Tyvärr kommer jag inte ihåg vad hon sa men jag antar att det var något om minnet och att det var viktigt att ta väl hand om. Vilket i mitt fall kanske är extra viktigt eftersom jag varit så hänsynslös mot minnet…