Idag har jag sopat grus. Det var ungefär så glamouröst som det låter. Och det tog ungefär den tid som vi hade på jobbet, nämligen en timme. Vad har jag gjort mer på jobbet idag då? Jag kan bara tänka på allt det grus som vi sopade. Det kanske blev lite onödigt mycket till och med eftersom en på jobbet sopade hela gången också skulle vi gå där med skottkärran och sopa upp alla högar på spaden. Men det gick bra. Det var inte för jobbigt. Och gruset dumpade vi i en stor grop som hade blivit till längs med väggen på ett bostadshus. Efteråt gick en av cheferna med oss och visade en trädgård som hade blivit övergiven. Någon bodde där men de ville ändå att pallkragarna skulle bort och att jorden skulle krattas ut över hela gården. Sedan spelade vi Fia med knuff men hann inte spela klart förrän vi skulle därifrån. Mamma ringde mitt i Fia-spelandet och frågade om jag ville komma över. Och det ville jag. Väl där fick jag en jättegod kycklinggryta med ris till. Till det tittade vi på Sov gott med David Batra men eftersom jag aldrig haft problem med att sova förut så lekte jag med Bella i stället. Lekte dragkamp med henne. Och sedan tog det inte lång tid innan det var dags att åka hem till mig. Men innan dess skulle jag handla lite med mamma. Lite mjölk, mellanmål, Coca cola och choklad. Men sedan åkte vi hem till mig och nu funderar jag vad jag ska göra härnäst. Jag funderar vad jag ska göra av dessa dagboksanteckningar. Det normala hade väl varit att man jobbat och sedan hållit tyst om det. Men jag håller aldrig tyst. Är det ett problem för mig? Jag vet inte riktigt. Jag tror inte det. Jag tror det är ett behov jag har att få prata av mig lite. Och sedan hoppas jag att någon orkar läsa det jag skriver också…

Det var samma film som jag tänkte mig. The passion of the Christ alltså. Den var full av blod och tortyr. Jag kan inte tänka på något annat på grund av det. Vilket är lite jobbigt, men man vänjer sig. Är det inte lite otäckt? Att man kan vänja sig vid att se andra torteras på det sättet? Nu vara det ju inte många andra än just Jesus som torterades men likväl torterades han. Han slogs med piskor som hade som några slags spikar i sig som när de slogs mot honom fastnade i köttet så att en stor bit köttslamsas slogs ur kroppen på honom. Den scenen var nog otäckast. Men det var inte bara hemskt. Det fanns tillbakablickar på hans liv i övrigt. Det var bara det att de otäcka delarna tog över. Så till slut var det de enda man tänkte på. Så det är en film som jag tycker är mycket bra. Och som jag tycker är värd att se igen. Om jag nu skulle göra det någon gång. Vilket jag inte tror blir på den närmaste tiden i alla fall. Jag har för mycket terror att bearbeta efter att ha sett den här filmen. Terror man får av att se tortyr…