Det var någon gång vid vårsommaren. Träden hade börjat få gröna blad och sommaren låg i luften. Det var en av de få gånger jag gick med Örjan. Det kändes som jag hade alla möjligheter i världen att göra vad jag vill. Vi pratade om allt möjligt; om livet, svårigheter vi mötte på under utbildningstiden och en massa annat. Ändå kändes det som det var något som var osagt. Var han fortfarande arg på mig för att jag spelade den där Mike and the mechanics-skivan den gången vi var hemma hos honom? Vi som skulle lyssna på arbetarmusik egentligen. Men inget av det pratade vi om just då. Han verkade så fridfull. Jag fick inte några tecken på att han skulle ha cancer. Allt var som vanligt och ändå inte. Om jag bara hade vetat hur det hade legat till. Så hade jag varit noggrannare att ta tillvara på tillfället. Men jag tror inte någon visste vad Örjan gick och bar på. Och det kändes som jag bara var ännu en av hans elever som ville prata med honom. Om man bortsåg från allt jobbigt vi hade fått vara med om så var det en ovanligt fridfull vårsommardag. Vi pratade inte musik. Där kanske vi var olika. Men jag hade velat lyssna på viss arbetarmusik trotts allt! Bara det att han trodde ju inte det! Och det gjorde mig så ledsen!

Att vi hade en konflikt som inte gick att beskriva med ord. Men jag tyckte verkligen om Mike and the mechanics. Jag tyckte att låtar som Another cup of coffe och Everybody gets a second chance talade så mycket till mig och situationen i Brunnsvik. Oftast lyssnade jag på det i hemlighet, så egentligen fick jag hålla min musiksmak lika hemlig som vi hade fått hålla kampen hemlig från vår ledning. Men jag tänkte att det var som det var för andra som lyssnade på något annat än arbetarmusik. Som till exempel Helga som lyssnade på Pink floyd. Men jag visste inte vad Pink floyd var för något. Egentligen borde det inte spela någon roll vad man lyssnar på för något. Det är helt upp till en själv vad man lyssnar på. Och sen dess har jag hittat så mycket mer musik att lyssna på. Men varje gång jag lyssnar på Mike and the mechanics så är det som jag transporteras tillbaka i tiden, på en gågata tillsammans med Örjan, i ett somrigt och grönskande Brunnsvik.