Idag började jag dagen med att ta medicin och bädda sängen. Jag stängde av radion och gick till bussen som tog mig till busstationen. Väl på busstationen så gick jag till jobbet. Inget magiskt hände på vägen till jobbet. Det har dödats av alla som väljer att blunda för det magiska. Därför finns det inget magiskt kvar i världen. Och jag hade verkligen önskat att det fanns det, men jag orkar verkligen inte hålla magin vid liv hela tiden. Verkligheten är alldeles för rå och kall. Vi ska tydligen döda varandra. Och sen hyllas mördarna. Så nej det finns inte mycket magi kvar i världen. Men kanske lite om man söker med ljus och lykta. Men jag kan inte hitta det i alla fall. Nåja; jag kom till jobbet och bytte om. Jag tog en frukost beståendes av macka med salami och gurka, yoghurt med puffar och musli, äppeldricka, vattenmelon, apelsin och kaffe. När jag kom till jobbet så var det redan en arbetskamrat där så jag blev lite förvånad. Men hon hjälpte till en hel del sen i alla fall. Så vi dammsög och moppade. Vid ett tillfälle pratade vi om våra ursprung. En var estnisk och själv är jag finlandsvensk. Jag vet inte om det var för att den här tjejen började prata om det men det var i alla fall vad vi pratade om. Och sen dammsög vi restaurangen och moppade den fast innan det har jag för mig att vi slängde en del sopor eftersom några inte hade ätit upp än. Men efter det dammsög och moppade vi. Sen var det inte så mycket annat vi gjorde än att gå och byta om och gå hem. Jag kan inte sluta tänka på hur jag sa hej då till den där tjejen. Det var ett sånt där hårt hej då när hon sa hej hej. Helst skulle jag nog bara hållit tyst, men nu var jag inte det, och det kan jag ångra. Jag tänker att det kommer komma många såna tillfällen under den här valrörelsen då man kommer få ångra vad man sagt. Kanske inte på samma sätt dock. Hur kunde jag vara så dum? Nåja; jag kommer stå på Stora torget på lördag i alla fall. Då kommer det finnas gott om tillfällen att kalla mig terrorkramare och kommunist och en massa andra dumma saker. Israel är en mycket värre folkmördare än Palestina är. Nåja, nu ville jag inte prata politik. Det blir alldeles för mycket politik den senaste tiden. Jag vill ha tillbaka magin. Så jag kanske skriver något framöver. Det måste jag nästan göra. För att stå ut med den här råa kalla verkligheten. Där så mycket magi dödas. Och jag har inget att skydda mig med mot det här dödandet! Det är det som är så läskigt! Men ingen kan döda magin. Om magin är själva anledningen till att man lever. Det är så den fungerar. Och det finns så många perspektiv, så många synsätt, som man kan skriva på. Egentligen är det bara att välja ett. Ett perspektiv. Som beskriver magin på mitt sätt. Kanske att jag står och diskar plåtar? Och att jag går och viker kartonger när jag känner en svag bris genom väggen. När jag inser att väggen förvandlats till papper och när jag har sönder den så väller en hög med snö ut. Eller så skriver jag något annat. Det mesta jag skriver om brukar involvera böcker jag läser om. Men jag kunde önska att mitt sinne inte vore så disträ. Så därför skriver jag ofta om motsattsen. Som en oändlig äng. Men vad jag ska skriva nu vet jag inte riktigt. Jag tänkte annars att jag skulle skriva något om badandet eftersom jag gör så mycket sånt. Jag tänker mig att det skulle kunna handla om att hålla sig ovanför vattenytan på något sätt. Något som kan vara väldigt svårt symboliskt. Och bokstavligt har jag inget svårt med det. Jag flyter som en kork när jag väl vant mig vid kylan. Men symboliskt, att hålla sig ovanför vattenytan, kan vara väldigt svårt. När man är politiskt aktiv. Men jag tycker inte det är allt för svårt. Jag har gjort det här länge. Nåja; nu har jag skrivit allt för mycket. Jag kommer med något nytt imorgon!