Jag har inga problem att hålla mig ovanför vattenytan när jag är ute och simmar. Jag flyter som en kork när jag fyller mina lungor med luft och slappnar av. Men rent symboliskt har jag svårt att hålla mig ovanför vattenytan. Jag har inget körkort så jag kan inte köra till jobbet. Jag går varje dag en sträcka som känns alldeles för lång att gå egentligen. Allt det här gör att det känns som jag knappt ovanför vattenytan. Sen har vi det här med politiken. Något som ändras hela tiden så egentligen så har jag svårt att skriva om den. Men att vara vänster är svårt. Det är så många partier man får mothugg ifrån. Till och med våra egna Socialdemokraterna säger att vi ”har en resa att göra”. Allt får att några kallades för terrorromantiker när de skickade brev till palestinier, ett folk som för övrigt är förtryckt, och som det senare visade sig att det inte alls stämde. Det Expressen skrev alltså. Det var inte alls så många som skrev brev till palestinier, och ska vi vara ärliga, är det verkligen så farligt att skicka brev till palestinier när Israel begår folkmord? Så ja; jag håller mig ovanför vattenytan men det är knappt. Nere väntar mörkret och det vet jag inte riktigt vad det är en symbol för. Kanske en diktatorisk totalitär stat?