Jag drog spruten upp och ner, upp och ner. Jag gjorde så konstant hela tiden. Vattenångorna gjorde mitt ansikte alldeles vått. Jag trivdes som fisken i vattnet på det här jobbet. Det fanns inget annat jag kunde tänka mig göra. Jag visste ju att jag kunde lägga upp bananer i City gross men nu när jag hade flyttats upp till en steg 3 placering så behövde jag inte tänka på det något mer. De andra höll på med degen. Jag höll på med disken. Jag tog en plåt i taget. Degen gick lätt bort. Den var inte kladdig och fastnade ingenstans. Jag sprutade upp och ner, upp och ner. Vattnet var varmt. Det kände man på ångorna som åkte upp mot ansiktet. Jag tyckte att det var rätt bekvämt att ångorna åkte upp mot ansiktet. Det fick det att kännas som att jag duschade lite granna. Jag var dock osäker på om de ville ha mig där. Det kändes som om de inte ville ha mig där. Vilket kändes lite jobbigt eftersom jag verkligen ville ha jobbet. Jag ville stå och diska plåtar. Jag visste inte så många andra arbetsuppgifter. Kanske att jag skulle vika kartonger? Och kanske att jag skulle göra det de sista jag gjorde? Jag gjorde det de sista jag gjorde. Vikte kartonger. Och de kartonger som var vikta ställde vi längs med väggen. Så gjorde vi tills hela väggen var full av kartonger. Då var det dags att gå hem. Men jag ville inte gå hem än. Jag ville va kvar ett litet tag till. Bara stå där och ta in stämningen. Känna att något var annorlunda. Något som hade med landskapet att göra. Jag kunde känna en kall bris komma från väggen där vi hade ställt kartongerna. Jag visste inte om jag skulle flytta på kartongerna eller hur jag skulle göra men jag kände i alla fall på väggen och märkte att den var gjord av papper. När jag tryckte lite till så gick den sönder och avslöjade ett vintrigt landskap på andra sidan. Jag valde att flytta på några kartonger så att jag skulle kunna ta mig fram till väggen ordentligt. Sedan rev jag upp en större del av väggen. Snö välde ut från väggen och hamnade på golvet. Jag visste inte riktigt hur jag skulle göra nu. Jag var inte riktigt klädd för det men valde att gå ut i snön. När jag gjorde det så försvann rummet bakom mig. Enbart snölandskapet var kvar och det var vitt och snöigt… 

Inte alls som det hade varit förut. Visst det hade varit vitt men inte snöigt. Jag kände igen landskapet. Jag hade varit här förut. I en annan tid, i en annan plats.