Idag började jag dagen med att ta medicin och bädda sängen. Jag stängde av radion och tog bussen till busstationen. Väl där så gick jag till jobbet. Och på vägen kunde jag känna magin dallra i luften. Eller så var det värmebölja. Jag är osäker på vilket. I alla fall så gick jag till jobbet och väl på jobbet så bytte jag om. Tog en frukost beståendes av macka med salami och gurka, yoghurt med puffar och musli, äppeldricka, vattenmelon, apelsin och kaffe. Jag kan fundera över varför min arbetskamrat pratar så mycket. Jag vet att han läser mina texter men jag har inget att bevisa. Egentligen vill jag inte säga någonting med dessa texter. De bara beskriver dan. Men han pratar lite för mycket ibland. Det är som han vill bevisa något som jag inte förstått vad det är än. Och varför ska vi skälla ut arbetsledaren? Varför ska vi skapa konflikter för? Vad finns det för mening med det? Jag trivs bra på jobbet som det är nu. Jag ser inga problem med arbetsledaren så jag förstår inte varför vi ska skälla ut henne. Också pratar han för mycket. Men det har jag redan sagt. Så vi dammsög och moppade golv. Det tog rätt lång tid så till slut fick lov att byta om. Men det först efter att vi la upp tvål i ett förråd. Och innan jag gick till busshållplatsen så pratade jag lite med den här tjejen. Tydligen jobbade hon sista dagen idag men skulle kanske komma och jobba någon dag framöver. Jag vet inte vad jag känner för henne egentligen. Hon har gjort så mycket mer än jag någonsin gjort. Tagit körkort och så. Men jag tycker om att prata med henne. Så det måste vara något med henne jag tycker om. Jag vet inte vad än bara. Jag tog bussen till Oxelösund till mamma. Jag ringde pappa och grattade på födelsedagen. Vi åkte till Skärgårdsvåfflan där jag tog en våffla med kycklingröra. Det blev en del kort också så jag njöt rätt mycket. Och när vi var färdiga där så åkte vi till ICA i Oxelösund där jag handlade baguette, kaviar, mjölk, Mer päron- och äppeldricka och chips. Efter det åkte vi till biltvätten och efter det åkte vi till hamnen för att äta glass. Där var det något som gick upp för mig. Där fanns alla tjejer som jag inte sett skymten av annars. Klasskillnaderna är enorma i Nyköping och det märks att bara den som är framgångsrik som lyckas i Nyköping. Företagare. Egenföretagaren. Influencern. Någonstans satt det några sunkigt klädda ungdomar också. Det är som jag lever i en mardröm som jag inte kan vakna upp ur. Strukturerna var så tydliga den korta stund jag var i hamnen. Män, män och män. De bestämmer allt och det är SÅ tråkigt! Jag hoppas verkligen att vi dumpar den här regeringen sen den trettonde september och jag kommer stå på Stora torget på lördag. Får hoppas att ingen slår ner mig…

Nåja; glassen var god i alla fall! Jag hade tagit en bägare med körsbär, päronbris och melon. Efter det fick jag skjuts hem och nästa gång jag ser mamma är kanske på Park till park på fredag. Imorgon tänkte jag se The odysse med en personal. Men innan dess vill jag bara säga att jag inte söker några konflikter. Det kan hända att det jag skriver om kan verka väldigt konfliktsökande, som att det varit trafikolycka idag, man söker syndabokar. Men jag har ingen mening med att söka konflikter. På mitt förra jobb så råkade jag i konflikt med en. Så det kan lika väl hända på det här jobbet också. På grund av det jag skriver. Då får jag ta det då i så fall. Men jag kan inte vara tyst. Det finns enorma krafter som vill tysta en nu och det blir farligt, rent av livsfarligt, när man inte vågar säga att Israel begår folkmord. Sverige blir på ett sätt som Israel då och vart ska vi ta vägen när vi inte har någonstans att ta vägen längre? Det är inte antisemitism att försöka förhindra israeler från att döda barn. Det är ren mänsklighet och den som inte håller med om det kan gå och slänga sig någonstans. Men jag tyckte inte Nooshi hanterade det så jättebra på nyheterna när hon debatterade med Elisabeth Svantesson. Nästan så att jag börjar fundera på att byta parti men var ska jag vara i så fall? Jag känner mig så vilsen i det här. I alla fall. Odyssen är ju en krigsfilm. Jag har inte läst boken men det är ju rätt känt att huvudpersonen gör en lång resa för att komma hem. Själva ordet Odyse används ju för att beskriva den berättarformen. Vår lärare Örjan Svedberg använde det en gång för att beskriva vår resa i Brunnsvik. Och nu är han död…

Till sist vill jag skriva att jag har annat att skriva om egentligen. Och att jag inte vet hur länge till jag orkar hålla mig vaken. Det har varit en lång dag. Men jag började skriva en fortsättning på Bland kartonger och plåtar så det kanske jag ska fortsätta med. Men som sagt; jag kan undra varför vissa söker konflikter. Varför kan vi inte vara sams för? Nu kanske jag inte får komma tillbaka till jobbet på grund av det jag skriver. Förmodligen kommer vi få lov att prata om det. Vad vi inte ska göra är att göra konflikten större. Det mår ingen bra av. Det är så infekterat. Så att jag blir rädd. Så här ska man inte behöva ha det på jobbet egentligen. Men jag vet inte hur man ska göra för att lösa situationen. Kanske ta in en psykolog?