Det finns något som heter nationalsocialistisk litteratur. Egentligen kan den inte på något sätt kallas fri eftersom det är totalitära stater som bestämmer hur den ska se ut. Och passar den inte den totalitära staten dödas den och jagas för all evig tid. Man kan läsa om den i en bok som heter Kafkapaviljongen skriven av Tony Samuelsson. Att vi nu går mot tider där makten allt mer och mer vill bestämma vad vi ska läsa tror jag inte han kunde förutse. Delvis för att det inte passar in i ett modernt samhälle. Och rent allmänt är en rätt ofräsch idé.

Vad vi däremot borde lyfta är skribenter som vågar skriva om det obehagliga. Vilket Tony gjorde när han skrev Kafkapaviljongen. En sån värld hade varit så bisarr att leva i. Jag tror inte nån hade velat leva i en sådan värld. Förutom SD,are då.

Och jag som femtonåring läste absolut inte sådana böcker. Det blev Harry Potter och andra fantasyböcker. Vissa böcker fängslade mig extra mycket när de fångade in mig i sin värld av drakar och magi. Men det var de som var på gränsen på vad man kunde föreställa sig som var som bäst. De enorma drakarna som inte gick att mäta med vanliga mått. Det krävdes en speciell sorts fantasi att skriva de böckerna och det var den jag sökte efter. Liggandes i hängmattan för mig själv i en fäbod flera mil från närmaste samhälle…