Idag började jag dagen med att bädda sängden och ta medicin. Jag stängde av radion och tog bussen till busstationen. Tog bussen till Gripenskolan och på väg mot jobbet uppstod en reva i verkligheten. Det blåste mer än någonsin. Jag visste inte varför men något kändes trasigt. Såg också ett nazistmärke som jag borde tagit ner. Men det gör jag väl imorgon i stället om det är kvar då. Väl på jobbet bytte jag om och tog en frukost beståendes av macka med salami och gurka, yoghurt med puffar och musli, äppeldricka, apelsin, vattenmelon och kaffe. Den här dagen har jag saknat mitt förra jobb extra mycket. I å för sig saknar jag inte smaskandet men gräsklippandet, trimmandet och en massa andra saker saknade jag. Att kratta gångar, att moppa trapphus och undra om någon går till himlen och att slänga skräp. Alltid göra någonting. Aldrig vara rastlös. Det finns saker att göra nu också, missförstå mig inte, men jag saknar mitt förra jobb. Det kommer jag inte undan. Idag så dammvippade jag stolar dock. Och jag hjälpte till i disken, både med att ta ut rent och ställa in orent, i disken. Mot slutet fick jag dammsuga och moppa golv också. Tanken var väl att jag skulle läsa lite också, men det var så mycket politik på Facebook, så jag hann inte. Jag tog bussen hem och satte på radion och datorn. Förberedde mig för att knacka dörr i Rosenkälla men fick i sista minut reda på att schemat hade ändrats. Kanske lika bra eftersom jag ändå tyckte att det var så jobbigt att gå till Tempo. Men innan dess vilade jag mig alltså lite. Och åt den veganska matlådan. Kanske har blivit lite väl mycket veganskt den senaste tiden men har tänkt att jag ska kompensera med en Yakisoba eller liknande. Sen blev klockan tre och jag gick till Tempo. På vägen följde den här revan i verkligheten mig. Jag ville skrika åt den att jag inte orkade gå mer. Att jag har hål i mina skor. Att jag saknar mitt förra jobb. Jag kom fram till Tempo och kunde handla i alla fall. Jag handlade bananer, äpplen, pajer, mjölk, glass, Mer hallon- svartvinbärsdricka, äppeldricka och chips. På vägen hem orkade jag inte skrika tillbaks. Men jag hade tagit av mig tröjan i alla fall och druckit lite så jag hade ny energi att fortsätta gå hemmåt. Så har min dag sett ut, i stort sett. Så klart har inte någon reva uppstått i verkligheten. Verkligheten är ju just det verklig. Så inget övernaturligt händer som vanligt. Men jag skulle kunna skriva på någon av de texter som jag börjat på. Ofta självbiografiska. Men jag är osäker om jag ska göra det idag eller imorgon. Vi får se; jag kan ju skriva om Örjan, om mitt liv eller om Nyköping. Just nu pekar det mesta åt att jag skriver om Nyköping. Brottsplats: Nyköping…