Idag började jag dagen med att bädda sängen och ta medicin. Jag stängde av radion och gick till bussen som skulle ta mig till busstationen. Väl på busstationen tog jag bussen till Gripenskolan. Och väl där så promenerade jag till jobbet. En tråkig grej var att mitt Ung vänster-klistermärke inte fick sitta uppe särskilt länge. Båda av dem. Nåja; jag bytte om i alla fall och tog en frukost beståendes av macka med salami och gurka, yoghurt med puffar och müsli, äppeldricka, apelsin, vattenmelon och kaffe. Jag trodde jag skulle vara ensam där först men sen kom en till arbetskamrat. Jag började med att dammsuga men fick moppa sen. Och mot slutet fick vi slänga kartonger. Jag tog bussen till busstation och handlade baguette och mer päron- och svartvinbärs/hallondricka på Hemköp och lite cider på Systemet. Sedan gick jag till Stora torget för att stå där ett tag. Idag var det jättemycket ungdomar som kom med sina frågor. Vi stod där till tre ungefär. Sen packade vi ihop och jag fick skjuts hem. Efter det har jag inte gjort så mycket. Inser att jag inte skrivit något om gårdagen. Jag antar att den såg lite ut som den här dagen bara det att jag inte gått på något filosoficafé idag. Jag gick upp på morgonen och bädda sängen och fick min medicin. Stängde av radion och gick till bussen som skulle ta mig till busstationen. Där tog jag bussen till Gripenskolan och på promenaden till jobbet så uppenbarade sig en reva i verkligheten. En sak jag inte nämnt förut är att det är allvarligt att det blåser så mycket från den här revan i verkligheten. Egentligen ska det inte blåsa från en reva i verkligheten. En reva i verkligheten uppstår när något gått sönder. När något är ofärdigt. Och något är osagt. Det är därför det är viktigt att laga revan innan den uppstår. Vilket jag önskar att jag kunde göra med relationen med Örjan. Men jag tror jag ska skriva något mer om honom senare och kanske det är ett sätt att laga revan så här efter hans död? I vilket fall som helst så gick jag till jobbet. Bytte om och tog en frukost beståendes av macka med salami och gurka, yoghurt med puffar och müsli, äppeldricka, apelsin, vattenmelon och kaffe. Jag var lite förkyld och jag vet inte om det var igår eller idag men arbetsledaren gav mig rådet att gå hem tidigare om jag var för förkyld. Det rådet lyssnade jag dock inte på utan stod där enda till slutet. Det är ju trotts allt val bara var fjärde år. Så det är nu eller aldrig, så att säga. Jag tror inte att det var under gårdagen dock som hon såg att jag var förkyld. Men det kan hända att jag blev mer förkyld under gårdagen just för att jag vara nere på stan så länge. Jag dammsög och moppade. Och tog bussen till busstationen. Just den dagen gick jag inte till Hemköp dock utan gick direkt till Stora torget. Det är jag ganska säker på. Men det var så länge sen att jag börjar bli osäker. Jag stod i alla fall på Stora torget. Vid ett tillfälle fick jag lov att gå in på Stadshuset för att snyta mig. Vid ett annat tillfälle behövde jag äta min baguette. Det var oroväckande många personer vid SD;s tält. Men snart packade vi ihop och jag gick till biblioteket. Där jag satt och nästan sov. Förvånande nog hade jag ork att läsa lite då också. Men för det mesta satt jag och blundade. Vid ett tillfälle kom en dam och frågade om jag sov. Jag antar att det är en del av att det är val snart, att främmande personer frågar vad man gör, men lite irriterande är det i vilket fall som helst. Sen började filosoficafét och då var det några som frågade om jag var förkyld och flyttade på sig. Temat för detta filosoficafé var hopp. Alla pratade utom jag. De frågade om jag ville säga något men jag sa att jag inte var i form för det. Det pratades om att det var som Pandoras ask och att man kunde känna hopp om att ett parti vinner. Jag förstod dock inte riktigt vad som sades men fick ett boktips mot slutet i alla fall! Hoppets kraft! Så det är väl bra. Antar jag…

Väl hemma sen så la jag mig för att vila direkt. Men tydligen kan inte det ha räckt eftersom jag var förkyld dagen därefter. Det är inte min mening att bli förkyld även om en del verkar tro det. Men jag skulle kunna skriva om hur många sätt som helst att bli förkyld på. Men jag tror inte någon skulle va intresserade av det. Feberdrömmar däremot är något jag inte tänkt på förut. Det känns som det är alldeles nytt för mig. Eller så är det inte det. Grejen är att när beskriver ett oändligt gräslandskap eller en tätbevuxen skog så känns det som det är taget från en feberdröm. Så kanske jag inte ska ge upp tanken om att skriva det riktigt än. Frågan som dyker upp då är när jag kan sätta punkt på alla dessa berättelser jag har inom mig. Och om jag någonsin kommer kunna lagan revan i verkligheten. För det blåser mer än någonsin. Och jag vet inte hur jag ska kunna stå emot den storm som kommer. Eller ska jag bara följa med? Följa med strömmen?