Flödesskrivande

(Vad jag skrev på skrivresponsen)

Det är som det exploderar i mitt huvud. Jag har så många tankar, så många saker jag vill göra. Är det jobbet som spökar? Som liksom går över i mitt privatliv tills jag inte har något privatliv kvar? Sova kan jag göra i alla fall. Men tiden emellan är jag som ett vandrande spöke. Jag försöker klättra karriärstegen men faller alltid ner. Vad får mig att tro att jag ska lyckas bättre än någon annan? Ändå är det de jag måste tro för att klara av arbetet. Dammsuga och moppa hotell. Så klart så har man arbetskamrater. Och så klart så samarbetar man med dem. Men det finns ändå en liten tanke där bakom att man ska klättra karriärstegen. Jag hoppas jag har fel. Jag tror jag har fel. Jag får helt enkelt acceptera att jobbet jag gör nu är något annat än det jag gjorde för någon månad sen. När vi splittrades i Spindelplan. Och separerades. Vi hade inga val. Och då klippte jag gräs och sopade trapphus. Så det har väl inte blivit så stor skillnad nu. Men ändå stor skillnad; nu är man mycket inomhus. Väldigt mycket mer inomhus; nästan enbart inomhus. Det finns lite ogräs och lite skräp som ska plockas men för det mesta är jobben inomhus. Jag måste samarbeta. Det går inte annars. Annars jobbar vi mot varandra. Annars går det inte att jobba…

(Vad jag skrev efteråt)

Jag gjorde rätt annorlunda saker i Spindelplan. Det var det där med gräsklippningen. Och att sopa grus. Det känns som jag håller på att glömma vad jag gjorde då eftersom jag gjorde så mycket på hotellet. Det är så mycket att göra varje dag. Men man får ju frukost i alla fall. Jag är osäker om jag får vara vänster på jobbet. Jag är nästan helt säker på att vår arbetsledare är höger. Vågar knappt prata politik med henne. Har hört dåliga kommentarer om vänstern av folk på jobbet. Något om Nooshi som högern gör narr av henne på något vis. Och något annat om att nu har vänstern ställt till det igen. Och en annan om att om miljardärerna beskattas så flyttar de utomlands. Hela tiden möter man negativa kommentarer om vänstern på jobbet. Som tur är, är vi många olika personer på jobbet. En verkar till och med vara med i vänstern vilket är mycket positivt!

Bildövning

Det är förbjudet att fortsätta. Ändå fortsätter jag. Alla säger att jag inte ska fortsätta. Att jag gått för långt. Att jag är på fel väg. Att jag inte borde fortsätta. Vägen jag slagit in på är fel säger de. Men vad är rätt och fel? Om jag inte går den, hur ska jag då veta om det är rätt väg jag går? Att förbjuda saker tror jag väldigt lite på. Jag tror vi bara kommer förbjuda mer och mer saker då. Tills vi inte kan göra någonting. Vilja blir vi om vi inte kan göra någonting? Några slags magistrar i verkliga livet. Utanför skolan; var går livet då? Det försvinner någonstans som jag inte vet var det är någonstans. Det är så förvirrande och konstigt; varför gör vi så mot varandra? Kanske för att få en känsla av makt? Kanske för att vi på något vis vill bestämma över varandra? Varför vill vi bestämma över varandra? Vad vill vi få ut av det? Det är något konstigt tankesätt som inte hör hemma i demokratiska samhällen. Så mycket kan jag säga i alla fall. Men om jag skulle säga något om det är det att jag inte tycker om det. Och att man ska sluta med det. För varför ska man bestämma över andra? Ska man inte få bestämma över sitt eget liv? Jag tycker det i alla fall. Jag är väldigt frihetssökande. Vem är inte det, liksom?