Idag började jag dagen med att göra mig ett par rostade mackor med pulverkaffe. Det mesta av dagen har bestått av att jag packat för resan till Dalarna. Det tog sin lilla tid måste jag säga men jag packade lite igår också. Jag slängde alla sopor jag hade och vattnade alla växter. Förhoppningsvis så dör de inte medan jag är borta. Jag slängde någon salad i komposten och fick medicin av personalen. Jag fick medicin till söndag och en kommentar om att ”vi haft den här diskussionen förut” angående att jag skickat sms och frågat var de var någonstans. Jag antar att det inte var så seriöst menat men jag blev rätt paff i alla fall. Klockan elva kom i alla fall mamma så jag fick stressdiska och stresspacka. Allt som allt fick jag en stor väska, en liten väska fullpackad och en påse fullpackad. På vägen så läste jag mest. Måste säga att jag har svårt att förstå boken. Vad den vill med mig. Om jag hade förstått det hade det varit lättare att gilla den. Men just nu vet jag inte vad jag ska tycka om den. Jag antar att jag får fortsätta läsa och se vart den tar vägen någonstans. På vägen så fick jag i alla fall två mackor med kalkon i och kaffe. Jag tog två kort när vi tog paus och kissade. Jag följde med och handlade på Willys och såg två älgar varav en jag tog kort på. När vi kom fram fick jag ta ryggsäcken och ryggsäcken och påsen och bar hela vägen till stugan vilket var bra tungt. Jag fick lov att stanna upp ett tag för att hämta andan efter det. Efter det hjälpte jag mamma att lyfta in det sista. Jag gjorde eld i kaminen och tog kort på det. Jag satte även ihop trangiaköket men tog aldrig kort på det. Jag hade problem att få ur t-röd ur flaskan så förhoppningsvis så går det bättre med andra flaskan. Jag tar kort på det i vilket fall som heslt. Såg också på Melodifestivalen. Har ingen riktig åsikt om det egentligen. Hejade på 24k gold men de som gick vidare var också bra. Vi får se vad jag gör härnäst. Jag orkar nog inte riktigt läsa något mer men nånting mer har jag nog i alla fall att göra. Jag har ju fortfarande minnen att dela. Och något att skriva. Alltid att skriva. Det verkar inte ta slut på saker man kan skriva om. Speciellt i en stuga flera mil från Nyköping. Men nu antar jag att jag får drömma något om jag ska ha något att skriva om. För jag känner mig så id’efattig just nu. Så urvattnad…

Vägen gick genom en stad som såg ut att nå upp till rymden. Han kände sig så oerhört liten och det kändes som han inte kom någonstans. Det hade inte alltid varit så dock. En gång i tiden hade staden varit liten. Men något hade hänt som hade fått den att växa. Och den växte så oerhört mycket. För varje steg så blev den bara större och större. Någonstans på vägen hade han tappat bort sitt mål för sin vandring. Sitt syfte. Det blev helt enkelt för stort. Och han fick svindel. Av de höga byggnaderna. Svindel och någonstans på vägen tappade han fotfästet. Föll omkull och föll mot asfalten. Men han slog aldrig i den hårda backen. Istället landade han i en säng. Och insåg att han var hemma… 

Idag började jag dagen med att göra mig ett par mackor och pulverkaffe. Jag gick upp rätt sent så jag hann inte riktigt se något på youtube. Istället gjorde jag mig en Varma koppen sparris och spelade lite minecraft innan jag gick till bussen som tog mig till jobbet. På vägen så mötte jag nästan bara kvinnor med barnvagnar. Och undrade lite smått var männen med barnvagnarna var. Men tänkte inte mer på det utan gick till jobbet där jag mest satt och spelade My little universe. Efter ett tag tog vi en promenad och efter det spelade jag lite mer. De gick iväg för att hämta tvätten men så mycket mer fanns det inte att göra på jobbet. Så jag fick gå efter ett tag och jag gick till ICA knuten där jag handlade torkade tranbär, chips, Doritos, Mer äpple- och apelsindricka, Coca cola och choklad. Efter det åkte jag hem och på vägen såg jag en massa välklädda killar. Kände väl att det fanns någon tjej där som levde med dessa välklädda killar. Hur de nu stod ut med dem visste jag inte. Jag stod inte ut med dem. De kändes “för mycket”. Men det är väl bättre än att de hade varit sunkigt klädda. Jag bara saknar något att dela mitt liv med. Så innerligt mycket. Och jag vet inte var jag ska hitta den rätte heller. Oavsett om jag har varit på Match eller Dejting på Facebook. Väl hemma så satte jag i alla fall på radion, datorn och packade upp alla varor. Personalen har inte heller känts som ett så jättestort moraliskt stöd precis. I alla fall inte hon som kom på matstödet. Visst; hon tyckte det var bra att jag gick bokcirkel och skulle börja skrivarkurs snart. Men allt annat då? Jag vet inte om jag väntar mig för mycket men jag är alltså inte ihop med någon. På alla hjärtans dag dessutom. Men jag har ju inte hittat någon än. Kanske att jag hittar någon snart. Det kan hända att jag hittat någon. Men håller det hemligt tills vidare. Jag körde parkourrace på minecraft där vi bara var två stycken som racea. Jag har packat ihop alla mina grejer som jag ska ha med mig till Dalarna. Har varit lite stressigt på grund av det. Men jag känner inte att jag inte har kontroll på situation. Jag har packat ner den varma sovsäcken, lite varma kläder, underkläder och trangiaköket med tillhörande t-röd. Det ska bli spännande att se hur den fungerar efter all denna tid. Jag antar att den kommer fungera alldeles utmärkt! Jag kommer ha lite svårare att skriva dagboksanteckningar i Dalarna också. Inte allt för svårt för jag har skrivit på Onenote på mobilen förut också. Jag funderar också på att ta med mig anteckningsblock och penna också. Av någon anledning känns det som jag kommer skriva och rita ovanligt mycket. När personalen kom nu på medicinstöd så blev jag påmind att jag måste ha med mig all medicin på resan och att jag ska till psykiatrin måndagen efter och eventuellt få körkortstillstånd. Något jag för övrigt tycker är bedrövligt hur det har fått gå till. Jag har alltså bara en chans klockan nio att få körkortstillstånd. Och sen när var det psykiatrin som skulle få bestämma om man får körkortstillstånd eller ej? Det är ju helt uppåt väggarna! Det handlar ju om min möjlighet att kunna ta en bil och köra långt utav bara helvete från alla dessa psykiatriker och kostymnissar. Nåja, jag måste väl sätta punkt någon gång, på något sätt. Något är på gång i alla fall och det är väl alltid bra. När jag höll på att ta körkort så skulle jag ha uppkörning och prov. Det avbröts bara för att jag började Skattungekursen. Jag hoppas jag får chansen att ta körkort nu för en gångs skull. Det har gått alldeles för många år sen jag fick den chansen senast. Och alla saker jag fått uppleva, bra eller dåliga, jag vet inte om jag skulle överleva att uppleva dem igen. Det är liksom det de handlar om. Liv eller död. I alla fall. Nu ska jag upp till Dalarna. Nu ska jag tänka positivt. Jag har lite kvar att packa. Bland annat matvaror. Antingen går jag upp sex eller åtta imorgon. Alldeles oavsett så har jag nog det mesta nerpackat. Så jag tror jag sätter punkt här, för den här dagboksanteckningen, i alla fall…