Jag vet att det inte gått hela dagen idag men jag vill skriva om gårdagen. Till en början fick jag stekt potatis, korv och ägg av mamma. För det mesta satt vi ute och njöt av solen. Men efter ett tag ville mamma klippa gräsmattan. Jag hjälpte till lite med middagen som var pasta och en sås på bacon, tomater, paprika och grädde som var urgod. Det blev lite stressigt mot slutet när vi skulle till Orsayran och vi missade tåget som gick genom centrum. Mamma parkerade på ett övergivet sunkigt ställe som ingen verkade vilja vara på. Men det var det enda stället som vi kunde hitta en parkeringsplats så vi fick nöja oss med det. Nackdelen var att det var en bit att gå till själva yran. Vi mötte upp Tomas och Carina. Gick genom en marknad, ett annat ställe som var fullt med folk och ett annat ställe där några pensionärer spelade instrument. Där stannade jag och filmade medan de andra gick in i en butik. Vi fortsatte vår promenad när de hade gått ut ur butiken och fastnade hos några spelemän som jag också filmade. Vi fastnade hos någon random person som sjöng rakt ut utan mikrofon och det filmade jag också. Jag måste säga att han hade en stark röst som sjöng rakt ut utan mikrofon. Det hade nog inte jag klarat. Jag filmade när någon sjöng på en pizzeria och sedan gick jag för att handla lite på Coop. De skulle vänta på mig så jag handlade lite chips och dricka. När jag kom tillbaka filmade jag ännu lite mera. De hade tappat bort Tomas så de fick lov att ringa honom för att se var han var någonstans. Han var på någon spelning som var ungefär där jag hade varit så vi fick gå tillbaka en bit så att jag kunde filma det också. Mamma visade någon googling på Chris Kläfford och att det kunde vara han. Men Tomas trodde det inte. Det var i alla fall bra musik. Jag kommer inte ihåg om det var då eller tidigare som vi köpte churros. Jag köpte i alla fall glass med maränger. Och efter det gick vi till öltältet där Tomas och tog varsin starköl. Jag spelade in lite där också när de sjöng och spelade instrument. Men för det mesta drack jag öl. Och Tomas bjöd på någon speciell öl som jag inte kommer ihåg namnet på men som var gjord på Mora bryggeri. Efter det blev det ännu mer filmande. Den sista platsen vi var på var en pizzeria som Tomas och Carina har köpt någon korv med pommes till så jag köpte chiken nuggets med pommes och det var jättegott. Efter det åkte vi hem. I alla fall de som inte druckit alkohol. Jag hade jättemånga filmer att lägga upp på youtube och jag tror inte uppladdningen är färdig än. Men det är heller inte det jag vill prata om. Jag håller på atta ladda upp en video av Dick Lundberg och solidariteten men inte heller det vill jag prata om. Jag kan inte sluta tänka på att jag skrev något på morgonen. Något som försvann i sorlet av sångröster och instrument. Jag vill tro att det jag skriver betyder något. Men det är svårt att veta när man inte får någon reaktion. Jag hade drömt om ett spel. Enda sättet att klara spelet var att gå igenom en vägg. Och det gjorde man genom att vända på sig själv. Det hade känts så magiskt när jag hade varit i drömmen. Men nu vet jag inte om Orsyran förstört mina drömmar. Eller om det är Skattungekursen eller jobbet. Som jag inte ens börjat på än. Helt klart är det i alla fall att det påverkat mig på något sätt. Även om jag inte drömt om Orsayran. Vissa saker ville man ju på i Orsayran som öltältet, churrosvagnen och pizzerian. Förresten ville man nog på allt som var där på en gång. Men hur ska man beskriva det? Detta obeskrivliga kaos som är Orsayran? Kommer jag gå på det igen? Förmodligen. Men jag hade velat skriva om något djupare. Orsayran är väl bra och så men det är ju inte särskilt djupt. Eller så har jag bara fördomar mot musikanter. Jag vet inte. Jag hoppas dock att jag lyckas ta det där körkortet. Så att jag kan köra långt in i skogen och skriva ifred. Att övernatta ute i naturen kräver dock mer av mig än jag insett. Det finns ingen elektrisitet där så jag måste ha alternativ. Sen måste jag fråga mig; vad är syftet med att köra så långt in och övernatta i skogen? Kanske att jag vill åka till Tiberget igen? Då har jag i alla fall ett mål. Och mål är bra att ha. Men mina drömmar upplyser mig om hur viktigt det är att inte ta så seriöst på saker och ting. Kanske det är så jag får tänka när jag är på saker som Orsayran? Att inte ta så seriöst på saker och ting. Jag kommer nog inte ha så mycket mer att skriva om den här dagen dock. Utan jag har ätit min frukost beståendes utav yoghurt och corn flakes och kommer gå på bio senare ikväll. Sen får vi se om jag drömmer något mer. Det var ju kul när jag gjorde det. Äventyrligt och såna grejer. Jag kommer garanterat ha något mer att skriva om när jag sett filmen Deadpool och Wolverine. Jag har sett fram emot länge att se den här filmen. Så när jag går och ser filmen så vill jag inte känna mig missnöjd. Därför har jag inte mer att skriva just nu. Det får vänta till efter filmen och efter dagen har gått…

I natt hade jag så många olika surrealistiska drömmar. Jag tror det var för att jag såg filmen If igår. Första drömmen handlade om något spel. Det gick inte att klara det på det vanliga sättet utan man behövde tänka utanför boxen. Jag har väldigt svårt att beskriva drömmen eftersom det var väldigt många bilder. En sak är säker i alla fall och det är att jag skulle vilja ha såna här drömmar hlera gånger. Så då vore det ju kul om jag kom ihåg dem också. Men det var något om en kyrkogård och något om ett förråd som var överfullt med saker och där skulle jag möta någon boss. Också hade vi den där delen av drömmen. Enda sättet att komma vidare var att gå igenom väggar. Och sidleds. När jag inte gjorde som man skulle så kom jag ingenstans. Men det var det även någon person som sa mot slutet där. Mot slutet drömde jag även om de röda byggnaderna. Egentligen fick jag inte va där eftersom det var låst överallt men på något sätt kom jag in i dem ändå. Och på ett ställe såg jag nycklar hänga utanför dem. Det var lite större än jag mindes det men på något sätt så lyckades mamma laga mat i bokstugan. Vilket är lite lustigt eftersom hon lagade mat när jag vaknade också. I övrigt var allt som vanligt. Inga människor. Däremot var det i drömmen innan fullt med folk. Jag tror min hjärna försökte skapa en så bra bild av ett spel som möjligt. Och det lyckades den rätt bra med. Det finns ett antal kriterier som behöver uppfyllas för att något ska kallas ett spel. Är det dessutom surrealistiskt så gör det ju ännu svårare att beskriva. Men jag kan försöka. Drömmen jag hade i natt var väldigt obegriplig. Och barnslig. Precis som filmen jag såg igår natt. Men det fanns något allvar med den också. Att man inte skulle leka med människors liv. Det är ju speciellt viktigt eftersom man i spel ofta ska döda varandra. Hade det varit ett mer barnvänligt spel så hade det inte beskrivits så allvarligt. Men nu var det inte det och det tyckte jag var lite otäckt. Tänk om man skulle råka döda ens bästa vän? Eller någon man känner? Vad jag däremot skulle vilja ta med mig från drömmen är det surrealistiska. Hur går man liksom igenom väggar? Hur är det ens fysiskt möjligt? Det finns ju ingen logik i det och kanske det också är meningen. Det är ju så mycket som ska ha logik. Nyheter. Skrivande. Så när något kommer som inte har logik i sig så blir det lite av en konflikt i hjärnan. Men det är lite så jag vill ha det också. Jag står inte ut med alla dessa nyheter jag får skriva om hela tiden. Jag behöver något ologiskt som min hjärna inte kan förstå. Jag behöver det som en utväg från allt allvarligt som händer i världen. För om jag inte får det så går min hjärna sönder. Och så kan vi ju inte ha det. Inte jag i alla fall. Jag behöver kunna skriva om drömmar. Men inte på det vanliga sättet som en kommentar i förbifarten utan det berättande djuplodande sättet. Det sätt som passar mig bäst. Eftersom det är det sätt jag försökt skriva på de närmaste tiden. Just nu känns det dock som berättandet har förändrats för att mer handla om Nyköping. Om när jag jobbade på Tonys pizza. Om alla platser jag varit på i Nyköping. Kanske det också är därför som jag vill ta körkort. Så jag kan köra ifrån allt det här och skriva om det i något naturreservat. En sak är dock säker och det är att framtiden minst sagt är spännande. Jag återkommer när jag vet mer om den…

Rån, övrigt, Södertälje

Genom hot har en man med vad som uppfattades vara kniv blivit rånad på personliga tillhörigheter i Södertälje hamnområde. En tid hade det gått innan polisen fick vetskap om brottet. Nu har signalement på gärningsmännen larmats ut till polispatrullerna i Södertälje som söker. Fysiskt oskadad rapporteras målsägaren vara.

Källa: Polisen.se

Misshandel, grov, Södertälje

En man som misstänkt är för grov misshandel har gripits av polis i Geneta. Förd är målsägaren till sjukhus i ambulanshelikopter. Uppgifter finns det om att den misstänkte använde ett tillhygge. Avspärrad är brottsplatsen. Vittnen till brottet förhörs. En uppdatering den 30 juli klockan 10:30. Ytterligare en person greps i samband med misshandeln, båda har anhållits av åklagare.

Källa: Polisen.se

Idag började jag dagen med att gå upp på morgonen. Tomas, Carina och Roland var redan här så det var bara att gå till dem. Jag gjorde mig en skål med yoghurt och corn flakes och till det fick jag kaffe och bröd som jag har för mig att jag kunde ha oliver på sen. Så gjorde jag i alla fall på lunchen. Vi skulle i alla fall måla fönster idag och först låg jag mest och vilade men sen hjälpte jag till att stryka på kinesisk linolja på fönsterräckena. Efter det åt vi ärtsoppa och vi kom överens om att vi skulle äta pannkakor och kaffe efter att vi hade badat. Alla badade utan mamma och hunden Bella. Vi åkte till Bäcka herrgård för att bada. Senast jag badade där tyckte jag att det var så kallt och det tyckte jag väl nu också men ändå var jag den som var i längst. Jag badade med Roland och Tomas och Carina. När jag badade med Tomas så nämnde jag det att jag undrade hur det skulle gå med körkortet egentligen. Han hade väl inte något riktigt svar på det utan frågade om det inte fanns några körskolor i Nyköping. Jo, sa jag, det finns Albertssons och körkortscenter. Men mer hann jag inte prata med Tomas innan jag skulle bada lite till. Efter badet så åkte vi till Orsa för att handla på Willys. Jag handlade chips och glass och sen åkte vi till Rädbjörka där vi fortsatte att måla fönster. Mamma lagade till pannkakor och jag och Carina tog några kort på maten och la upp på Instagram. Jag såg också att Carina hade tagit ett kort på utsikten i Fyriberg och lagt ut på Instagram vilket var lite kul. Till pannkakorna kunde vi ha på saker som körkbärssylt, hallon, hallonsylt, blåbärssylt, grädde och socker. Alltsammans var mycket gott. Någonstans där frågade jag Tomas om vi skulle gå på bio och se på Deadpool och Wolverine. Han frågade när och jag gav som förslag att vi kunde göra det på torsdag. Så nu har vi två biljetter till på torsdag att se fram emot. Vilket jag är väldigt exalterad för. Just nu ligger jag mest med träningsvärk i sängen. Det tog mer än jag trodde att simma idag. Också har jag skrivit om ett rån i Rättvik. Men jag känner väl att jag behöver skriva lite om mitt eget liv också. Och igår var det mycket skräpslängande. Jag fick nog mycket träningsvärk av det också. Av att dra ut alla spikar och skruvar. Och sedan skulle Roland beställa ett släpp som vi kunde ställa allt skräp på också. Och medan vi var borta skulle Tomas bygga två bockar. Att slänga allt skräp gick snabbare än att packa ihop det. Och efter det åkte vi till en mack där jag köpte en aloe vera-dricka och Coca cola ice slush som var så väldigt god! Till mat åt vi färdig lasagne som bara var att värma på och efter allt det dära så badade vi i Bonäs. Vilket jag tyckte var varmare än Bäcka. Efter det gjorde jag nog inte så mycket annat. Jag har två nyheter till att skriva om men sen vet jag inte vad jag ska göra. Kanske basta. Just nu försöker jag lyssna på P3 medan mamma borstar Bella. Jag har, som sagt, grov träningsvärk efter allt badande. Jag försöker att inte skriva självförverkande. Som att jag skulle veta bäst eller någonting. Nu vet jag inte varför jag skulle göra det men kanske någon tycker att jag skriver självförverkligande. Det är, i så fall, inte alls meningen. Jag skriver ju dessa dagboksanteckningar för att ha koll på verkligheten. Men just nu känns det mest som jag måste gå igenom alla texter jag skrivit. Jag vet inte riktigt. Jag har två nyheter att skriva kvar och efter det vet jag inte vad jag ska göra. Jag önskar väl att livet hade haft något annat. Som kärlek? När ska jag få känna kärlek? Just nu är det så avlägset som en djup sjö. Att ta sig över den skulle ta evigheter. Men skulle det vara värt det? Förmodligen…