Idag började jag dagen med att göra mig ett par Runda björnen-mackor, pulverkaffe och titta på någon konstig video som UFOsxm hade gjort. Idag spelade han restaurangsimulator. Efter det gjorde jag mig en Varma koppen med sparrissmak och spelade lite minecraft innan jag gick till bussen. Och det var många som skulle på bussen. Så pass många att vissa fick lov att stå upp. Inte jag dock. Men i bussen på väg till Harg så fick jag lov att stå upp. I alla fall i början. Det är lite ansträngande att stå upp i en buss. Man får lov att hålla i sig hårt för att inte falla omkull. Men efter ett tag fanns det ett säte ledigt också för mig. Dock var det baklänges men det fick duga. Väl på jobbet fick jag byta om sen. Och idag var det mycket jobb. Så pass mycket jobb att det blev övermycket jobb. Fast jag vet inte om det kan bli övermycket jobb eftersom det antingen är lite eller ingenting alls. Men vi skulle i alla fall plocka skräp. Vi var jättenoga med att plocka varenda skräp som vi såg. Jag blev snabbt rätt trött på det här jobbet men gjorde det ändå och sa inget. Det kändes som vi ägnade jättelång tid åt att plocka skräp. I alla fall var området som vi skulle plocka skräp på rätt stort. Och när vi var färdiga så körde vi in sopvagnen i garaget och samlade ihop alla plockpinnar så att de låg på samma ställe. Efter det gick vi tillbaka till arbetslokalen. Det var ganska kallt ute idag. I alla fall om man inte stod ute i solen. Jag funderar på att ha den tjockare jackan när jag går till jobbet på onsdag. Och det blev ingen teckning idag. Kände inte att jag behövde rita något. Men jag har en idé om vad jag ska rita i alla fall. Jag tänker mig samma karaktär. Pajas Pyjamas. Fast den här gången är han i en skog som är alldeles svartvit. Surrealistisk. Någonstans skiner en sol som är ritad som en stjärna. Ut från stjärnan sträcker ett spindelnät ut sig. Det finns vissa filurer som dyrkar detta spindelnät. De tittar skeptiskt på Pajas när han går förbi dem. Det var vad jag ritade förut i alla fall när jag ritade Pajas Pyjamas förut och inte visste vad den här filuren skulle handla. Då hade han också en megafon som en tunga stack ut ur när han försökte väcka de här filurerna ur sin dyrkan av nätet. Jag vet inte vad det ska symbolisera men jag antar det symboliserar vår besatthet av internätet. Eller så är det något annat som en dyrkan av någon stark ledare eller något liknande. Jag har inte tänkt på det så mycket och har inte tänkt att jag ska tänka på det så mycket. Men ju mer jag skriver om den här berättelsen desto intressantare blir den. Det kanske kommer naturligt. Att man liksom utvecklas skrivarmässigt. Jag bytte i alla fall om och sedan var det inte mycket annat att göra än att gå hem. Jag gick inte hem till mamma idag eftersom lillebror vad förkyld och jag inte ville smittas. I stället gick jag till ICA knuten och jag handlade sötsur sås, mjölk, Coca cola, aloe vera-dricka och Mer pärondricka. Sen tog jag den närmaste bussen till busstationen och på busstationen tog jag bussen till Brandholmen. Och sen dess har jag inte gjort så mycket. Men jag funderar på om jag borde skriva om den här filuren Pajas Pyjamas. Jag kan inte tvinga fram något dock. Det får ta den tid det tar men när man har en så här färdig idé så känns det lättare att skriva. Jag måste så klart skriva synopsis till den här berättelsen och kanske är det också det som kommer ta längst tid. När man ska försöka komma på en början, en mitten och ett slut. Jag vet inte riktigt. Det får ta den tid det tar i alla fall…

WordPress undrar på vilket sätt påverkar betydelsefulla livshändelser eller tidens gång min syn på livet. Kanske att man tar mer tillvara på den tid man har? Att man liksom inte försöker slösa bort tiden på att spela minecraft. Black Mesa är okej men minecraft kan bli så tidsslösande när man spelar där utan något riktigt mål eller mening. Nu ska jag försöka läsa lite mer men jag ska försöka återkomma när jag gjort det. Kanske med någon idé om vad jag ska skriva härnäst!

WordPress undrar om det är något på min ”att göra-lista” som aldrig blir gjort. Och tänk för det gör det! Och detta något är skrivandet. Men det kommer förhoppningsvis bli ändring på det nu då jag har något att skriva om. I alla fall säger jag att det ska bli ändring på det nu. Men jag vet inte hur jag gör i verkligheten. Om jag kan förmå mig att skriva något längre som någon vill läsa. Hur ska man göra liksom för att göra något läsbart? Jag har något att arbeta på helt enkelt det är helt klart. Jag har inte skrivit något på länge och känner mig lite ringrostig. Kanske känner jag mig lite trött på skrivandet också? Eller så behöver jag bara läsa mer som jag alltid behöver göra. Nu tidningen Skriva men även boken Medan giftet sprider sig. Något annat som aldrig går bort på ”att göra-listan” är hushållssysslor. Som att diska eller slänga skräp. Det verkar det aldrig ta slut med…

Worpress undrar vilken som är min favoritmat att laga. Och mitt svar på det är väl Crispies med makaroner och frusna grönsaker. Jag kan inte så många andra maträtter att laga. Och om jag kunnat laga det så hade jag nog inte gjort det eftersom jag är så lat. Men vem vet; kanske jag kommer få någon ny favoritmat längre fram…

WordPress vill att jag skriver om min första dator. Och min första dator var en laptop som gick sönder. Skärmen hade bränts sönder av ett ljus och till slut slutade den fungera helt enkelt. Jag fick den när jag fyllde arton år och skulle ha den länge innan den slutade fungera. Jag hade den i Mora, i Brunnsvik, i Skattungbyn, i Bonäs och i Nyköping. Mot slutet gick det knappt att starta den men den funkade ändå bara man var tålmodig med den. En datakille hjälpte mig att rädda alla texter jag hade i datorn genom att säga åt mig att plocka ur batteriet och sätta i sladden. Den här datorn funkade rätt länge ändå. De flesta texter jag hade var dagboksanteckningar. Små anteckningar där jag skrev om dagen och vad jag hade gjort på den. Ganska mycket om Brunnsvik helt enkelt. Och ganska mycket om ett helt annat liv. Innan SD kom in i Riksdagen. Och allt inte bara var kaos. För det är vad det är nu. Kaos. Så pass mycket kaos att man kan bli alldeles tokig på det. Men nu var det inte det jag skulle prata om. Min första dator fungerade länge. Jag har för mig att det var en HP. Jag hade under en kort period skrivit intensivt. När det var som det var det viktigaste jag kunde göra. Skriva. Och spara texterna till efterlevande personer. Så försöker jag även göra nu. Men min första dator öppnade upp en oändlig del av möjligheter för mig. Från att ha skrivit på papper eller mobilen kunde jag nu uttrycka mig på dator. Och jag skrev mycket för jag hade mycket att skriva om. Om dagarna. Om livet rent allmänt. Hur länge sen är det inte nu sen jag fick min första dator? Över tio år sen? Sen dess har det hunnit hända en hel del. Jag kan tycka att det är bra att jag köpt bättre laptops som fungerar. En där tangenterna har lossnat och en annan som fungerar perfekt. Men de är inte min första dator. I min första dator hade jag allt. Texter, bilder, ja allt. Därför blev jag rädd när den inte längre funkade som den skulle. Det tror jag vem som helst hade blivit om man insett att man höll på att förlora det viktigaste man hade. Och ändå var det bara en sida. Ett kapitel. Som sa några få ord. Inte mycket mer. För det behövdes inte mycket mer. Jag hade allt jag ville säga inom mig. Och har väl det fortfarande. Men jag kommer mig inte för att skriva ner det jag vill säga. Kanske är det för att jag arbetar så mycket. Eller för att jag inte tar mig tid att faktiskt skriva. Jag vet inte riktigt. I alla fall tror jag att jag har något att skriva om nu. I alla fall tror jag inte att jag ska slösa bort tid på att göra något så meningslöst som att slösa bort tiden…