WordPress undrar vilka städer som jag skulle vilja besöka. Få se jag har en lista här; New York, Barcelona, Madrid, London, Zimbabwe, Japan, Nya Zeeland. Jag får nästan lov att kolla upp en karta för att se vad alla dessa städer ligger men det ligger olika anledningar bakom att jag vill besöka dessa städer också. Madrid till exempel för att jag vill träna min spanska. Och Zimbabwe vill jag besöka för att jag alltid har velat åka till Afrika. Nya Zeeland vet jag inte riktigt om jag vill besöka. Det kan hända att jag blandar ihop den med Nya Guinea. I alla fall. Det finns många ställen som jag vill besöka. Jag trodde att jag var rätt berest redan. Men tydligen inte. Man kan alltid resa mer. Kanske inte alltid flyg då eftersom det är skadligt för miljön. Frågan är bara hur man ska ta sig fram med tåg om man till exempel ska till Japan. Det måste bli så extremt många byten att man inte skulle kunna ta in alla byten man skulle göra. Så kanske man kan flyga ändå. Kanske man kan göra ett undantag. Jag skulle dock tycka det vore mycket kul om jag kunde flyga till en så exotisk plats som Nya Guinea. Det skulle va en upplevelse som jag skulle kunna leva på länge…

WordPress vill att jag berättar om en sak som jag hoppas att folk säger om mig. En grej som jag nog hade hoppats att folk säger om mig är väl att jag är envis. Men inte dryg eller tjatig. Det är en fin balansgång det där. Antingen är man ondskefull och älskad av alla eller så är man snäll och woke eller flummig. Att vara vänster har plötsligt blivit så mycket svårare. Men jag gör mitt bästa. En grej som jag nog inte vill att folk säger om mig är att jag är vänster. Jag hade nog velat att folk sagt andra saker om mig som att jag skriver om drömmar eller i alla fall försöker skriva om drömmar. Jag skriver inte flera sidor per dag. Jag skriver inte ens en sida per dag. Men det jag skriver är nog tycker jag. I alla fall för de som läser mina texter. Och det vet jag att många av mina vänner på Facebook gör. Det kan jag se på statistiken. Men tillbaka till ämnet i alla fall. Jag hoppas att jag blir den person som folk mindes skrev mycket. Annars kan det kvitta vad de minns mig som. Det spelar ändå ingen roll i det långa loppet!

WordPress vill att jag berättar om min första dag på något – skola, jobb, som förälder etc. Någon förälder är jag inte. Däremot har jag jobbat på Tonys pizza. Men det är inte det jag vill skriva om. Det jag vill skriva om är min första dag på Brunnsviks Folkhögskola. Jag kan komma ihåg att jag gick upp tidigt för att ta bussen till Brunnsvik. Eller bussarna; det var många byten för att ta sig till sin slutdestination. Men i slutändan kom man ändå fram dit man skulle. Jag vet inte vad mer det finns att skriva om detta ställe som blivit så söndertjatat att folk börjat tröttna på det…

WordPress undrar om jag någonsin uppträtt på en scen eller hållit ett tal. Och det kan jag ju säga att det har jag gjort. Om jag skulle rangordna dem rent tidsmässigt så var den första scenen jag stod på när vi gjorde showen In the name of love med Orsa Ungdomskör. Sedan kom Come together och Vart jag mig i världen vänder. Jag vet inte om det räknas de gånger jag guidade i naturguidesutbildningen men jag antar det och därför räknar jag med de gångerna också. Jag kan dock inte minnas de gångerna så bra. En gång var vi i Fulufjället och en annan gång i Grövelsjön. Då minns jag nog tydligare talen jag höll i Brunnsvik. Eller det var i Ludvika men handlade om Brunnsvik. Första manifestationen hette Bevara Brunnsvik och andra manifestationen Bevara och befria Brunnsvik. Jag blir känslofull när jag pratar om dessa tal jag hade. Där stod alltså jag, precis tagit studenten, och kämpade för att vår skola skulle få vara kvar där den var. Precis som så många andra minnen så har jag svårt att komma ihåg själva talen eftersom jag var så extremt nervös innan jag skulle göra själva talen. Men på något sätt så lyckades jag genomföra talen ändå. Jag hade förmodligen uppbackning av mina vänner i Brunnsvik. Och nån gång var väl min mamma med också. Men mest kunde jag känna att jag fick positiv feedback av publiken rent allmänt. De var där för min skull. Och det var en obeskrivligt skön känsla…

Nu är det evigheter sen jag gick i Brunnsvik. Allt som hänt sen dess har förstört mitt minne. Det är som en glömskans dimma har tagit över och fått mig att glömma de minnen jag vill minnas mest. Eller så var det bara så att jag var med om så traumatiska händelser, som att min farmor gick bort i cancer, att jag helt enkelt inte längre minns när jag höll de här talen. Men de tillhörde ett sammanhang där vi festade och drack alkohol och hade det allmänt trevligt. Det fanns också ett sammanhang där vi lagade mat tillsammans. Vegetarisk så klart. Under den tidsperiod då skolan fortfarande fungerade hade vi även en matsal. Men det är så långt tillbaka i tiden att jag inte längre kan minnas hur det var…

WordPress undrar vilka fysiska aktiviteter eller övningar jag gillar bäst. Att promenera tycker jag ganska mycket om. Jag har också hittat mina hantlar så jag brukar lyfta dem ibland också. Men annars vet jag inte vad jag gör. Jag borde kanske gör mer, som att träna jiu jitsu, paddla eller bada. Men jag har inte kommit för det än. Kanske nästa år att jag gör lite mer aktiviteter…