Idag började jag dagen med att göra mig ett par knäckebrödsmackor och pulverkaffe. Jag spelade lite minecraft och gick till bussen som skulle ta mig till jobbet. Väl på jobbet fick jag byta om och jag visste inte vad vi skulle göra. Det var först när vi åkte till en lägenhet och hämtade en del skräp som jag insåg att vi skulle åka och slänga skräp i Björshult. Vi fick någon sopsäck och en hylla som hade ruttnat. Sen åkte vi till Björshult och slängde skräpet. Sen åkte vi tillbaka och bytte om. Jag fick skjuts till biblioteket och väl där så åt jag min baguette. När jag hade gjort det så satt jag inne i biblioteket, halvt om halvt sovandes och läsandes Stoner. Det verkar som han hittat en tjej nu och är väldigt kär. Jag gick på poesiträffen men tydligen var det bara jag där. Ja förutom Axel då. Men jag fick öva på mitt eget skrivande i alla fall. Förutom att läsa upp dikten Röran innanför och en del av Johannes Anyurus dikter så skrev jag en dikt om mamma och tänkte skriva en dikt om odyssén men det blev det inget av så det får jag göra efteråt i stället. Men jag berättade om när polisen kom och hämtade mig och då fick jag tipset att skriva en bok om det. Eftersom jag har så mycket material att hämta därifrån. Jag har kollat upp vilka texter jag har om det i mina mappar och jag kanske delar något om det senare. Jag arbetar mycket med fiktion så det är nog det ni får se av berättelsen i så fall. En fiktion där jag är på psykakuten och där jag går i korridorer som aldrig verkar ta slut. Vi får se vad det blir av det men någonting ska det bli i alla fall. Sen kanske det tar lite längre tid än vad det har gjort med den här berättelsen jag håller på med nu. Den är ju lite mer rak sak. I alla fall. Efter poesiträffen så åkte jag hem och väl hemma så satte jag på radion och datorn. Jag såg lite av Darin men jag orkade inte göra så mycket mer än att duscha och gå och lägga mig. Jag kommer ha mer att skriva om imorgon och på torsdag när jag ska på skrivrespons. Så jag lämnar er här, i ovissheten och undran om, vad som kommer härnäst…

Vi har haft våra konflikter

mamma och jag

och jag har varit riktigt arg på henne

egentligen utan mening

var kommer den här vreden ifrån?

Är det för att jag inte fått vara mig själv?

Det har varit svårt

att älska sin mamma

och jag tänker att man inte måste göra det

men jag tänker

att enda sen jag flyttade ifrån henne

har vi haft en annan relation

man behöver inte älska varann

men vi behöver i alla fall inte vara jätteelaka fiender

vi är olika

och kan ta i hand att vi åtminstone är

vänner

Jag tar en paus i skrivandet

lyssnar på P2 och låter mina tankar

flyga iväg

det behövs ibland!

Visst gör de det!

Men jag måste få ordning på röran

måste göra någonting åt den

innan den blir som Pink Floyds The wall och jag aldrig kommer över den

men det är ingen fara!

Jag har koll på den

röran alltså

och röran är en del av mig

inuti mig

och långt bortanför

mig

I natt hade jag en dröm där jag var i olika rum. Men egentligen var det inte rum utan symbol för något annat. Det var en kombo av ett antal rum jag sett och det fanns ingen riktig ordning på dem. Vissa rum kändes väldigt mycket som hem. Men någonstans öppnades en avgrund och jag kunde inte gå tillbaka den väg jag hade kommit. Plötsligt blev de här rummen något otäckt. Som att de var något mer än rum. Som att de var en del av en vildmark som gömde farliga djur. Men vildmarken var inte där. Däremot den där avgrunden och det hade hänt någonting när jag hade hoppat ner i den. Den var som en grotta till mitt undermedvetna. Innan hade allt varit så fridfullt men nu var det så vilt och främmande. Men jag kunde fortfarande se rummen genom en hög av inventarier. Det hela påminde om en gång när jag rymde hemifrån i Kättbo men det var så skrämmande så det tror jag inte att jag har något som jag kan gämföra med. Mina kompisar hade sagt att jag hade förlorat all färg i ansiktet av skammen. Så vad betydde drömmen då? Jag har alltid tänkt att efter jag skrivit den berättelse jag håller på med nu så ska den väl fortsätta så där, i olika rum, som har olika personligheter. Hur annars ska man kunna förstå det jag skriver om? Det blir för existentiellt svårt om man ska skriva om oändliga gräsängar och ruttnande fäbodar och tätbevuxna skogar. Det behövs något annat. Men det ska ju fortfarande ta sin utgångspunkt i Brunnsvik. Det borde inte vara allt för svårt eftersom det finns gott om rum i Brunnsvik. Både använda och oanvända. Och som vi hade mer eller mindre högljudda fester i…