Det här avsnittet slutade med en rejäl cliffhanger. Men började med en förklaring till att Hal blev som han blev. Nämligen när han var barn och hans pappa ännu levde. Han hade hamnat i trubbel när han vägrat släppa ifrån sig bollen i brännboll. Hans pappa var dock på hans sida. Men avsnittet handlade inte så mycket om när han var liten. Den handlade om när han låg begraven och en kopia av honom upptäcker att han är död. En väldigt envis kopia som, om möjligt, är ännu besvärligare än den levande Hal var. Vid en låda som endast öppnas av Hals röst vägrar han prata förrän han får träffa sheriffen. Så de gör det men hamnar i något slags event där sheriffens son håller något slags tal så det är inte bästa tillfället att dyka upp. Junior ber dock sheriffen att lyssna på vad han har att säga. Och visar henne den här kopian och eftersom hon var kär i honom så blir hon ju förkrossad. Det är dock osäkert om det är någon eller om det var hon som dödade honom. Hal misstänker att det var sheriffen som dödade honom. Därför åker de till den här lådan och den här gången öppnas den när Hal börjar prata. I lådan finns en regnponcho, en väska, en pistol och en portal till en annan planet. Kopian säger dock att de inte kan vara där när de går in i portalen eftersom vem som helst kan se dem där. Dessutom hade de sagt att de skulle möta sheriffen och tillsammans öppna lådan. Vilket betydde att de svek det löftet då. Dessutom måste hon vara helt förkrossad att se sin crush på det sättet. Utan något minne av henne och en tidigare utgåva av hans original. De går i alla fall in i den här svarta håls-portalen i ett övergivet ställe där ingen kan hitta dem. Och hamnar på en ännu mer övergiven planet. Eller övergiven och övergiven; alla som bott på den svävande farkosten som är uppe i rymden är skelett nere på backen nu. Dessutom så är planeten fylld av en gas som får Junior att se allt som gör honom som mest rädd. Men det först när han sitter i en båt och det börjar regna. Han börjar se en massa äpplen överallt som flyter på vattnet. Dessutom ser han sin pappa och sig själv som skriker åt honom om han är rädd och för ett tag är det som han övertygas att han är rädd då allt han egentligen ville bli var konstnär. Han räddas dock av Hal och de når land. En främling dyker upp och hotar kopian med en kniv mot hans strupe. Det är ju dock en kopia så det är väl inte riktigt så hotfullt som han vill att det ska vara. Snart avslöjar han sig själv dock och vi får se att det är Sinestro vilket är lite märkligt eftersom senast vi såg honom så var han i ett fängelse på en is-planet. Eller så är det en som liknar honom och vem är det i så fall? Avsnittet avslutades med en rejäl cliffhanger i alla fall och jag ser fram emot att se hur det här slutar. För visst slutar det? Eller kommer det något mer efter den här serien? Man vet ju aldrig. Det här avsnittet får dock sex av fem möjliga. Det var långt över mina förväntningar och jag kommer nog se den här många gånger till…

Idag började jag dagen med att göra mig ett par knäckebrödsmackor och pulverkaffe. Jag tog bussen kvart i nio och i Pressbyrån köpte jag både månadskort och fralla. Gick till Tingshuset där jag satte mig och läste Marcus Birros Släng alla kartor. Vid tiotiden var det dags att gå mot Tingshusplatsen 2. Det började med fika och jag började med en kaffe men tror jag tog två chcodreams efter det. Vi hade mycket att prata om eftersom det egentligen inte funnits något riktigt Ung vänster här i Nyköping på ett tag. De flesta går fortfarande i skolan men det finns de som jobbar som jag också. Vi hade pass i feminism och vad Ung vänster är. Vi hade lunch som bestod av tacos. Vi hade därefter pass i socialism och antirasism. Vi började se filmen Hunger games och åt pizza till. Några gick innan slutet och jag tror de kom från Eskilstuna. Jag vet att det var några jag hade velat träffa igen men vet inte hur vi ska göra det då vi bor så långt isär. Det blir alltid så här när jag är på Ung vänster-evenemang. Nåja; det verkar som vi kommer starta en Ung vänster-klubb här i Nyköping i alla fall. Och vi hann se färdigt filmen och ha lite analys av den innan det var dags att gå hem. Eller ta bussen hem, snarare. Nyköping på kvällen är lite läskigare men jag antar att jag inte fått uppleva det genom en tjejs ögon och därför inte kan jämföra hur det är på långa vägar att gå genom staden på kvällen. Men jag kom hem i alla fall. Så det ska jag väl vara tacksam för. Eller nått. Jag kan dock inte komma ifrån den gnagande känslan av att man blundar för kriminalitet. Det är inte bra. Det är absolut inte bra! Faktiskt under all kritik! Men vad ska jag göra? Vad kan jag göra? Det känns inte som jag kan göra någonting och det är så frustrerande! Men just nu ska jag inte tänka mer på det. Jag ska duscha och sen ska jag gå och lägga mig. Eventuellt läsa lite om jag orkar. Men framförallt ska jag sluta tänka på all skit som händer runt omkring. Som står och inte står på polisens hemsida. Konstant, hela tiden. Det måste finnas något sätt att lugna sina nerver på. Ett sätt jag inte upptäckt än. För; varför ska jag kolla på polisens hemsida hela tiden? Jag får ju inte betalt att göra det. Jag verkar inte kunna kräva att andra ska göra det heller. Eller kan jag det? Jag hade önskat att jag hade kunnat göra det. Men jag kan inte prata med de boende om i princip ingenting. Hur många är det som blundar för kriminalitet egentligen? Nu är jag ingen polis så egentligen ska jag inte behöva tänka på såna saker. Jag sätter punkt här och om det händer något så ska inte jag behöva skämmas över det. Nej varför skulle jag göra det? Ingen annan behöver ju skämmas för det! Ingen annan vill ens höra talas om att det finns något som heter kriminalitet. På sin höjd får jag se dem på boendemötena en gång i månaden och då ignorerar de mig fullständigt. De skiter fullständigt i vad jag har att säga och ser mig bara som luft. Om jag hade gjort likadant mot dem vet jag inte hur de hade reagerat men jag antar att de inte skulle ha brytt sig. Så, så ser läget ut i Brandholmen. Jag kommer fortsätta prata om vad jag känner och har för idéer och det minsta jag skulle vilja begära att de åtminstone lyssnar på mig. Men inte ens det gör de! Jag orkar inte med det här längre! Min hjärna kommer strejka om jag inte sätter punkt nu så jag sätter punkt nu och skiter fullständigt i om det händer något kriminellt så får vi se vad som händer sen! Men helt sant är det inte, det jag säger; jag kommer skriva nyheter ändå eftersom det är som en reflex för mig. Men om jag gör det så ska det inte få uppta alla mina tankar. Alla mina idéer. All min vakna tid…

Den här dagen har jag ägnat åt att handla och laga mat. Men jag började dagen med att ta en frukost beståendes av knäckebrödsmackor och pulverkaffe. Men sen tog jag bussen till Harg där jag gick av vid ICA knuten. Där handlade jag kikärtor, mascarpone, parmesanost, Yakisoba, lök och efter mycket letande som innebar att jag fick fråga personalen ett antal gånger var bladsellerin var för att till slut hitta den bredvid där jag letat vilket var tur för jag ville inte åka därifrån tomhänt, en kruka rosmarin, en kruka basilika, mjölk, iskaffe, tvål, chips, Mer äppel- och svartvinbärs/hallondricka och choklad. Sen var det dags att åka hem igen och jag hann vila lite innan det var dags att laga till den där krämiga italienska kikärtsgrytan. Klockan blev dock mycket och jag ville inte vara allt för trött under morgondagen då jag skulle på Ung vänster-dag. Men jag hann duscha och läsa en del innan jag la upp maträtten i matlådor. Men sen gick jag och la mig och så mycket mer har jag egentligen inte att skriva om den här dagen. Det mest intressanta kommer nog hända under morgondagen…

Idag började jag dagen med att bädda sängen och ta medicin. Jag stängde av radion och gick till bussen som tog mig till busstationen. Väl där tog jag bussen till Gripenskolan och där hade de fortfarande inte tagit bort nazistmärkena. Jag funderar på att skicka mejl till dem igen så att de hittar rätt. Gick till jobbet och bytte om. Tog en frukost beståendes av macka med salami och gurka, yoghurt med puffar och müsli, äppeldricka, apelsin, vattenmelon och kaffe. Sedan dammsög jag och slängde en del skräp. Jag minns särskilt slutet på arbetsdagen. Det är en arbetskamrat som inte kan sås mycket svenska. Men jag tyckte vi fick ett bra samtal ändå. Kanske för att jag satt och läste. Jag berättade lite om var jag jobbat tidigare och var jag gick skolan tidigare. Jag berättade att jag var trettiotre år gammal och han berättade att han var tjugoett. Så det är väl ungefär som lillebror och jag. Samma åldersskillnad. Jag tog bussen till busstationen och gick till Hemköp. Handlade mjölk, chips, Mer päron- och svartvinbärs/hallondricka och choklad. Jag tog bussen hem och sen gjorde jag inte så mycket mer. Vid femtiden hade jag matstöd och klockan sex startade Stamsites stream. Mamma kom med hunden Bella vid halv nio-tiden så jag hade en hund att ta hand om också. Men förutom det gjorde jag inte mycket mer den här dagen.