Idag började jag dagen med att följa med till Fyriberg. Jag åt ingen frukost eftersom jag skulle äta frukost i Fyriberg. Jag åt två mackor medan mamma hjälpte morbror och flickvän med att bygga altan. Den mesta av tiden låg jag på soffan och gjorde ingenting. Men det var vid ett tillfälle, mamma hade gått upp för berget och berättat att det fanns en get och en hund där, så jag följde med och visst var de det! Jag hann bara ta två kort dock innan det var dags att gå tillbaka. Vi åt mat också. Jag minns inte om det var innan eller efter vi var på promenaden. Det blev korv och potatis och jättegod sallad till. Jag har lite blandade känslor för Fyriberg. Å ena sidan är det en fin fäbod. Å andra sidan något som ruttnar sönder sen i en sedan länge bortglömd drömd. Det är inte riktigt något jag kan rå för. Mitt undermedvetna klarade inte av saker med lång hållbarhet och därför ruttnade fäboden sönder. Inte för att det har så mycket med Brunnsvik att göra men det var mina minnen. Och i mina minnen tog jag död på sådant som jag tyckte var för mycket. Som en fäbod i Dalarna är. Det ska vara dalahästar och det ska vara dalmål och det ska vara folkdräkter. Det finns ju en hel film om det som heter Masdjävlar. Dock har mitt skrivande inget med det att göra. Det är osäkert vad som ruttnar sönder i min dröm. Å ena sidan är jag på en jättestor åker, å andra sidan i en skog som jag egentligen inte ville vara i. Så jag har något att skriva när jag kommer hem sen. Det inser ju jag nu. När vi väl åkte ifrån Fyriberg så åkte vi till Orsa och ICA och jag skulle handla chips och dricka men hittade inte de rätta chipsen så det fick va. Däremot köpte mamma hamburgare så när vi kom hem sen så lagade vi till hamburgare och klyftpotatis som vi knappt orkade. Vi såg också på ett avsnitt av Ronja Rövardotter och sen gick vi och la oss. Vi hade inget mer att göra. Och jag hade inte heller någon lust att göra något mer då jag var extremt trött…

Idag började jag dagen med att göra mig en lantbrödsmacka med jordnöttssmör och jordgubbar. Jag kan minnas att jag var rätt besvärlig då mamma, morbror och hans tjej höll på att bygga någon altan eller liknande och ville ha kaffe när de kom hit men fick inget kaffe så de fick lov att köpa någon annan stans i stället. Jag gick i alla fall upp och satte på radion. Jag hade inte skrivit något om igår eftersom det inte hände så mycket igår. I å för sig badade vi men det har varit för kallt för att man ska få lust att bada eller ens gå ut. Vi värmde på thaimaten från igår och kokade potatis och stekte chicken nuggets. Jag tyckte det blev jättemycket mat men det gick ner ändå. Mamma behövde vila innan vi kunde åka ner till Orsayran. Så vi blev lite försenade men jag tror inte det gjorde så mycket. Trotts allt. Jag ville egentligen filma början men jag filmade lite annat i stället. Mamma skulle gå iväg och hämta hundväskan så jag var lite själv där i Orsa. Men det gjorde inget eftersom jag ändå skulle spela in. Jag gick runt området och kom till ett ställe där Socialdemokraterna stod. Jag stannade kvar där eftersom jag, en liten bit bort, kunde se Sverigedemkraterna och var rädd för att bli attackerad. Eller så här; vårat starkaste skydd mot fascismen just nu är skrivandet. Skrivandet och skrikandet. Det behöver inte vara så samlat bara man skriker något. Som ”Befria Palestina” eller ”Stoppa folkmordet”. Men för mig är skrivandet extra viktigt. Det har det alltid varit. Det ger dagarna en mening som jag inte tänkt på förut. Varenda ord är en inblick i något nytt och något nytt kan vara inblick i något ord jag inte använt på evigheter. Eller i alla fall på väldigt länge. Det är det viktigaste skydd mot fascismen. Det och att skrika sig hesa för att livet är orättvist och om vi inte skriker, är vi inte bättre än de förtryckare som vill tysta oss. Och det vill vi väl inte? Jag såg mamma i centrum av Orsa. Vi gick till Didriksson och köpte två par short och ett par vildmarksbyxor. Hoppas jag att det var i alla fall. Tomas och Carina kom. Vi skildes åt och jag hamnade på en bänk utan musik att filma vilket var lite tråkigt. När de kom sen igen så gick Tomas och Carina in på loppis medan jag och mamma gick in i kyrkan. Vi tog en macka, en kaka och lite saft för femti kronor. De började spela musik i kyrkan till och med och jag spelade in det också. Det var Sverige av Kent. Sedan gick vi och letade efter Tomas och Carina. Och vi letade i öltältet först men hamnade på någon pub vid centrum. Jag köpte mig en Mariestads och spelade in när Elvira bira spelade. Mamma vågade gå fram och fråga vad de hette och det var så vi fick lära oss deras namn. Men inte bara det; vi köpte en skiva av dem också. Och Tomas en t-shirt så vi var alla nöjda när vi gick därifrån sen. Lite tomt bara men kanske ser jag dem igen nästa onsdag? Tills dess ska fortsätta lyssna på deras musik och njuta. Njuta av att man blivit en erfarenhet rikare…