Idag började jag dagen med att göra mig ett par knäckebrödsmackor med ägg på och pulverkaffe. Det var nästan så att jag hann spela lite minecraft men jag hann bara fylla på mitt busskort innan det var dags att gå. Inte ens på toa hann jag gå. Den här gången var jag inte lika ensam på bussen dock. Och väl på jobbet så fick jag se en person jag inte sett på länge eftersom hon hade varit ledig. Det var bara att byta om och gå på toaletten. Sen gick vi till en byggnad i området och gick ner i källarvåningen på den. Vi tog med oss bitar av ett bord som Patrik hade sönder. De hade redan fyllt bilen och släpkärran med möbler som skulle slängas så sen åkte vi iväg till Björshult. Väl där så slängde vi alla soffor och möbler som var med och sen åkte vi iväg igen. Det blev en liten konflikt om vem som skulle sitta fram men jag fick i alla fall sitta fram till slut. Vi åkte förbi Arnö och till arbetslokalen. Vi skulle inte riktigt gå in riktigt än för Patrik hade tagit av släpkärran och satt på en cykelhållare istället. Och på den fäste han en cykel. Jag förstod aldrig riktigt vems det var men frågade heller aldrig. Vi åkte i alla fall till en cykelaffär nere på stan och lämnade in cykeln och sen åkte vi tillbaka till arbetslokalen. Jag ringde mamma men hon skulle städa lite mer tills att min storebror skulle komma. Så jag fick byta om och gå hem istället. Och jag har inte gjort så mycket mer än det… 

Idag började jag dagen med att göra mig ett par knäckebrödsmackor med ägg på och pulverkaffe. Jag kanske inte gjorde någon Varma koppen utan gick direkt till bussen. Som jag var ensam på i början. Det var lite ovanligt och konstigt att vara ensam på bussen. Det var som jag var den sista människan på planeten. Vilket var en rätt obehaglig känsla. Men jag behövde inte vara ensam så länge eftersom det klev på personer allt eftersom. Väl på jobbet visade det sig att ingen av mina andra arbetskamrater var där. Däremot hunden Bosse och min arbetshandledare. Jag passade på att läsa lite när jag ändå var där. Och efter ett tag åkte vi iväg. Jag visste inte riktigt var jag skulle äta min baguette som jag hade med mig så vi åkte först förbi centrum mot Nyköpings hus men jag beslutade mig till slut i alla fall för att vara på Stora torget och äta min baguette. Så han släppte av mig vid Stora torget och jag åt min baguette. Sen gick jag till biblioteket för att fortsätta läsa. Och läste ut den dessutom. Den hade ett bra slut som knöt ihop alla lösa trådar. Plötsligt förstod man vad boken handlade om. Och man var nöjd med att ha orkat ta sig igenom den trotts allt. Jag lämnade i alla fall tillbaka boken när jag ändå var där. På vägen till Folkuniversitetet så stannade jag till vid bokhandeln som hade flyttat och jag var så förvirrad. Jag frågade efter boken Den sista kastraten men den hade de inte. Så jag gick till Folkuniversitetet där jag mötte Matilda som har hand om skrivarkursen. Klockan var kanske kvart över fem så både hon och jag var tidiga. Sen började kursen och det har jag en separat text som ni kan läsa om ni vill. Vad jag kan säga om just den här lektionen var att jag hade väldigt mycket att skriva om Tonys pizza och att det hördes när, förmodligen, killar körde omkring med sina bilar eller motorcyklar. Efteråt hann jag med halv åtta-bussen och sen gjorde jag inte så mycket mer än att skriva ner alla anteckningar jag hade fört på kursen, duscha och gå och lägga mig. Så det har varit en händelserik dag, minst sagt… 

Kreativt skrivande 

Flödesskriva 

Den här gången tänkte jag inte ställa några särskilda krav på mig. Det gjorde jag förra gången och det blev inte bra. Vad vill jag känna? Vad vill jag förmedla? Jag vill förmedla en känsla och det kan vara att jag mår bra men det kan också vara något annat. Jag vet att inte allt i livet är solskenshistorier men jag vill ändå må bra. När jag skriver vill jag må bra. Och när jag berättar vill jag må bra. På ett sätt är den här texten det viktigaste jag skrivit i så fall. För om jag inte mår bra, hur ska jag då kunna skriva? Jag tänker att det finns många tekniker för att börja skriva. Att gå skrivarkurs är en bra början! 

Inledning 

* Börja med mitten/slutet 

* Dialog 

* Avgörande dokument 

Börja med mitten/slutet 

Jag diskade plåtar. Ångorna åkte upp mot mitt ansikte och gjorde det vått. Jag hade gjort det många gånger nu. Det gällde att inte söla; att vara snabb; att ta en plåt och sen skyndsamt en plåt och skyndsamt en plåt till. Inte kunde jag veta att det var sista gången jag skulle jobba där. Jag skulle ju flytta hemifrån och då trodde jag att jag skulle få behålla jobbet på Tonys pizza. Inte visste jag då att jag skulle få hoppa mellan Rosvalla, Bild och data och slutligen Spindelplan. Jag kunde minnas praktikplatserna på Villan demensboende, Mariebergsgården och City gross. När jag jobbade på Mariebergsgården hade jag bränt ut mig själv men på City gross hade jag lagt upp bananer. Och jag ville inte göra sådana arbetsuppgifter igen. Men nu var jag på Tonys pizza och diskade plåtar. Och jag kände mig rätt färdig med det. Jag gick för att vika kartonger men tyckte det var ovanligt tyst där de höll på med degen. Jag började vika kartonger när jag kände något jag inte hade känt förut. Var det en kall bris? Hur var det möjligt? Jag var ju inomhus. Jag tittade mig omkring men det enda jag kunde se var kartongerna som stod uppradade längs väggen. Eller var det verkligen det enda jag kunde se? Visst buktade väggen sig lite som att det blåste på den? Jag gick fram och kände på den och då buktade den sig igen. Jag tryckte på den och det gick en vägg genom väggen. Fast det var inte vägg längre. Det var papper. Och jag tryckte så hårt att den gick sönder. Jag snavade på kartongerna som följde med mig ut och landade i ett iskallt vinterlandskap. Händerna hamnade i snön så att det började smälta och jag kunde känna kylan gå in i kläderna. Det här var jag inte klädd för. Men var hade jag hamnat egentligen? Jag tittade bakom mig och kunde se lokalen genom det upprivna pappret som mest verkade vara en del av himlen på något sätt. Och överallt låg det kartonger huller om buller. Det var verkligen en röra som jag inte ville ta hand om… 

Dialog 

– Jag kan ta över nu 

Jag höll i spruten det hårdaste jag kunde. Om det var något jag inte ville så var det att gå nu. Jag hade ju precis kommit in i jobbet. Jag ville ju jobba. Också skulle hon bara ta över så där. Vad var rättvisan i det? 

– Jag kan ta över nu 

Jag släppte allt och gick och bytte om. Satt och tittade i mobilen för ett tag. Plötsligt kom en arbetskollega. 

– Jaha sitter du här fortfarande 

– Ja det gör jag, sa jag generat. 

Kort därefter tog jag cykeln och cyklade genom centrum, Hålletskogen och slutligen till mamma i Oppeby. Kort därefter hade jag förlorat jobbet. 

Avgörande dokument 

Ett brev från ett träsk 

Kära vän, jag skriver till dig i största önskan att du ska lyssna på mig. Jag har förlorat mina vänner och har därför förlorat allt. Precis allt. Jag vet inte vad jag ska ta mig till längre. Jag hittade den här flytande väggen och det är det enda som står mellan mig och en säker död. Det här träsket tar allt; människor, djur och jag är rädd att jag också kommer sjunka ner i det. När den här väggen inte längre orkar med mig. Och sjunker ner, ner, i den blöta torven. Ingen kommer veta att jag existerat. Ingen kommer veta att jag funnits till. Så snälla, om du får tag i det här brevet, det till min familj. Med vetskapen att jag gjorde mitt yttersta för att hålla mig levande. 

Med kära hälsningar 

Ariana