Samma fast ändå lite annorlunda landskap. Det var det här snölandskapet för det var samma fast ändå lite annorlunda. Det var aldrig samma snö och snölandskap men jag kände fortfarande igen mig. Jag fortsatte bara på den väg som jag gick på och det gick nästan att se spåren i snön där jag gått tidigare.

Lite märkligt dock att hamna i samma landskap som förut. Det var som allt jag hade varit med om förut inte hade hänt och att jag hade drömt eller något liknande. Fast jag hade ju inte drömt. Jag var ju fortfarande kvar i verkligheten och det var det som var så märkligt. Man trodde ju inte att sådana saker kunde ske i verkligheten. Och ändå skedde de. Hur gick det till?

Jag kanske behövde tänka om. Att saker och ting inte var så självklara som jag trodde de var. Ifrågasätta mig själv. Det skulle jag nog bara må bra av. Att ifrågasätta mig själv alltså. Och göra det ofta. Jag hade trott att jag vetat hur världen var uppbyggd. Hur fel jag hade haft. Men det jag upplevde nu var inget nytt. Jag hade upplevt det förut. Det var så länge sen dock att jag inte trodde att jag skulle göra det än på ett tag. Jag trodde att det hade upphört. Detta resande. Men tydligen hade det inte det. Så då behövde jag hantera det på något vis. Om jag kunde hantera det. Det kanske jag inte kunde göra.

Och jag kände mig jagad. Det var märkligt för jag såg ingen bakom mig. Men varje gång jag var vänd framåt så hörde jag steg bakom mig. Det var så märkligt. Och snart lät det som de var precis bakom mig. Jag hade vänt mig ett antal gånger utan att se någon men just den här gången hann jag inte vända mig om förrän det smällde till i ansiktet och jag föll ner i ett bottenlöst mörker.

Har sett Supergirl på HBO max. Mycket bra film. Slutet var också mycket bra. Så vad handlade den om? Supergirl eller Kara som hon heter festar mest hela tiden. Det tills hon möter en liten tjej som är ute för att hämnas en man som dödat hela hennes familj. Karas hund blir skjuten med något gift och under hela filmen så söker Karaa efter ett motgift till hunden. Hon får träffa en massa aliens och en del banditer och vissa verkar tro att de kan ta kål på Kara. Det kan de dock inte utan blir snart själva tillfångatagna. De träffar Lobo som är någon slags gud som tagit död på en hel planet. Kara är dock inte helt odödlig. När hon kommer till en planet med en grön sol så håller hon nästan på att dö. För ett tag tror man att det nästan är kört för henne. Jag ska inte skriva för mycket för den som vill se filmen själv utan säger bara att jag tyckte om slutet mycket. Så för att ge den ett betyg så för den fem av fem.

Imorgon är det ju val. Jag har känt att dessa recensioner eller texter varit rätt värdelösa att skriva. Jag orkar inte längre skrivaa något. Jag har skrivit för mycket. I alla fall innan valet. Jag kommer nog bara lyssna på radion eller lyssna på radio eller läsa bok tills dess. Jag vill bara ta in, om ni förstår vad jag menar. Därför kommer jag nog försvinna från internet ett tag. Kanske sätta mig i en skog någonstans och bara andas. Eller plocka svampar eller bär. Vem vet; livet är inte bara politik. Men just nu känns det som det är det. Därför är det ett välkommet avbrott att se en film som Supergirl. Den är i nivå med Lee Cronins The mumy men kanske inte riktigt lika bra. Men det är ju en helt annan genre så det kanske inte var en rättvis jämförelse. Men bra var den i vilket fall som helst. Missar jag något? Nej jag tror inte det. Jag gillade, som sagt, slutet väldigt mycket så när ni ser filmen, vilket jag hoppas ni gör, var uppmärksamma på slutet! Jag tror ni kommer gilla det!

Idag började jag dagen med att bädda sängen och ta medicin. Jag stängde av radion och gick till bussen som tog mig till busstationen. Väl där tog jag bussen till Gripenskolan. På promenaden till jobbet mötte jag ingen reva i verkligheten. Den var lagad. Vi får se vad jag skriver härnäst dock. Jag måste ju fortfarande skriva nånting och oavsett vad det är så ska det få mig att vilja fortsätta på något sätt. Jag kom till jobbet och möttes av vikarien Tony och bytte om. Tog en frukost beståendes av macka med salami och gurka, yoghurt med puffar och müsli, äppeldricka, apelsin, vattenmelon och kaffe. Dammsög och tog en paus efter det när allt var gjort. Jag behövde inte göra så mycket efter det eftersom jag hade dammsugit hela lobbyn och restaurangen. Så jag tog lite kaffe och såg på Secret atraction och blev så trött på män! Innan jag gick till bussen så pratade jag lite med Tony eftersom jag tycker att han är så terapeutisk! Det blev ett kort samtal dock eftersom det är val snart och schemat ofta är tajt. Men jag nämnde det att jag hade skrivit lite mer om Örjan och att det på något sätt var terapeutiskt för mig. Som att det är något jag lagar. Trotts att vi skildes som ovänner. Jag hann dock inte prata mer utan tog bussen till busstation och därifrån gick jag utan att gå in på Hemköp eller systemet, jag har redan tillräckligt med varor hemma, direkt till Stora torget. Jag trodde nästan att ingen skulle stå där eftersom ingen hade svarat mig när jag frågat om de skulle stå där. Men Vänsterpartiet stod där och det var bara att ta en väst själv. Under tiden jag stod där träffade jag många jag kände. Bland annat Veronika, Martin, Malin och Jörgen. Det var mycket kul att träffa dessa personer och ett välkommet avbrott i alla debatter vi hade. En tråkig grej var att en liten unge sa ”Ingen pride” när han såg vår prideflagga på bordet. Så sorgligt. Sveriges framtid. Bortkastad på meningslösa fördomar. Så viktigt att fortsätta arbetet för HBTQ-personers rättigheter och om så krävs gå under jord. Vi hade även debatter med unga moderater som tyckte att jobben skulle försvinna om miljardärerna flyttade utomlands. För att vi vill beskatta miljardärerna. Vi hade även en diskussion med någon unge som tydligen gick i någon privatskola och som hade valts in i skolan medan andra inte fått samma chans. Han ville att miljardärerna skulle kunna ta emot enorma vinster till sig själv och att han därför fick det sämre. Det var en ekvation som inte gick ihop för oss. Men vi tycker alla olika. Jag kan dock undra varför vissa vill att vi ska få det sämre. Alltså sämre än vi redan har det vilket är nog så illa för allt är ju så sönderprivatiserat nu att det inte går att göra någonting utan att det kostar skjortan av en. I alla fall. Vi packade ihop och jag fick skjuts hem. Till middag blev det både dubbelmacka från jobbet och paj. Kommer handla mer imorgon och behövde inget matstöd. Just nu tittar jag på Stamsites stream men har även börjat titta på Supergirl på HBO max som jag kommer fortsätta göra när det finns tid över. Men annars har jag inte så mycket mer att skriva. Ja just det; jag är hundvakt också! Och det är supergosigt i dessa valtider! Men även så lyssnar jag på en del Mares just nu. Förmodligen filmmusik senare. Allt för att förbereda mig för den supernervösa valvakan som kommer ske om en fyrtioåtta timmar eller lite mer snart…

Man skulle kunna tro att man är säker bakom ett ord som Brunnsvik. Att man är en del av en hundrasju årig historia och inga nazister ska slå en i huvudet med en glasflaska. Men det var ju precis vad som hände Örjan och jag kunde undra var nazisterna var när vi hade våra manifestationer. De kanske fanns där fast i bakgrunden.

Nu vet jag precis var de är. De sitter i Riksdagen. Och vi vänsteraktivister befinner oss oftast i fara i närheten av dem. När en av dem kommer över till oss så känns det som en fångvaktare från trettiotalets Tyskland kommer över till oss. Det är obehagligt. Minst sagt. Men då hade inte sverigedemokraterna kommit in i Riksdagen än. Vilket var rätt tacksamt. Men ändå fanns det nazister. Som ville skada Örjan. Jag kan inte fatta det! Hur någon skulle vilja skada Örjan! Örjan som var så snäll…

Jag har nog inte kommit över att Örjan är död än. Det finns så mycket som jag hade velat säga till honom. Som hur mycket fint det finns i livet trotts allt. Och att jag tycker om hans musiksmak. Trotts att jag inte brukar lyssna på den. Mitt sätt att hantera sorgen efter hans död är att skriva mycket. Och det kommer jag fortsätta göra. Jag kommer inte alltid veta vad jag ska skriva dock. Men då hoppar jag väldigt mycket, från text till text, tills något verkar uttyda sig. Något som går att uttyda. Trotts att jag skrivit väldigt mycket om allt annat än Örjans liv. Jag tycker han är värd det…

Idag började jag dagen med att äta en frukost bestående av knäckemackor och pulverkaffe. Jag har mest varit ledig idag vilket var skönare än jag först insåg att det skulle vara. Jag sov extra länge och är nu nästan helt frisk. Det enda jag gjort idag är att gå på släktforskningsföredrag. Det var lite mingel och klockan sex så var det föredrag med en som är med på Det sitter i väggarna, Allt för sverige, Skrik från förr och något program som jag inte kommer ihåg namnet på. Jag kommer bara ihåg att jag mot slutet gick fram till honom och berättade att jag också bott i Kättbo (han hade skrivit en bok om Venjan) och det var ju lite kul så där. Men så berättade jag att jag forskade på Finland och hade så svårt att komma framåt. Han gav mig tipset att söka i Hiski men när jag pratade lite mer så blev han nästan arogant. Jag antar att det blir så i valtider och man helst vill vara neutral men inte kan va det. Det är svårt för många. I vilket fall som helst så har jag ju hjälp av släktforskningen i mitt liv rent allmänt. Att kategorisera och så vidare. Jag vet inte vilken hjälp jag har av det nu dock. Men jag vill ju ha tydliga scener i det jag skriver så kanske det är något jag blir hjälpt utav…