WordPress vill att jag beskriver ett slumpmässigt möte med en främling som sticker ut som positivt för mig. Det var lite speciellt för en gång när jag skulle åka tåg från Ludvika till Borlänge, tror jag att det var, så träffade jag en person som hade kört minibuss från Särna till Mörkret där jag bodde under en praktikperiod på gymnasiet. Jag praktiserade på Fulufjället och han var bussförare då. Men när vi träffades där på tåget så hade de dragit in den turen och det hade gjort honom väldigt bitter. I alla fall tyckte han inte om det. Det var så han sa när jag träffade honom. Men det var i alla fall kul att se honom igen. Det var ju så länge sen sist…

WordPress vill att jag beskriver ett beslut jag tog tidigare som hjälpte mig att få erfarenhet eller utvecklas. Oj vad svårt men kanske att börja skrivarutbildning? Jag hade aldrig gjort något liknande tidigare. När jag hade gått naturguidesutbildningen så hade jag bara gjort små anteckningar. Men nu skulle jag alltså skriva för att jag ville det. Det var stort. Som en helt ny värld för mig. Och jag träffade likasinnade personer som också gick den här kursen för att de gillade att skriva. Sen så blev inte kursen som vi hade tänkt oss när vi skulle flytta och allt det där. Kanske det var det största beslutet som jag hade gjort någonsin? Att börja protestera? För första gången i mitt liv accepterade jag inte bara sakernas tillstånd utan var beredd att göra vad som helst för att skolan skulle vara kvar på sin plats. Kanske inte döda och misshandla då men jag tror ni förstår vad jag menar. Jag kontaktade journalister och skrev insändare. Höll tal på manifestationer som var det största beslut jag kunde ta någonsin. För plötsligt stod jag där. Ensam och min text i handen. Och folk var genuint intresserade av det jag hade att säga. Det var de verkligen. De var inte där för att de inte ville det utan för att de också kämpade för att skolan skulle vara kvar i Brunnsvik. Så att läsa den där texten blev ovanligt lätt när man fick rungande applåder efteråt. Man fick blodad tand. Man kunde tänkas göra det fler gånger. Jag gjorde det en till gång under Bevara och befria Brunnsvik och nu senast gjorde jag det under Ung Vänster veckokurs. Jag har inte lagt av med det bara för att jag blivit äldre. Men hoppas att jag kommer göra det för lång tid framöver. Jag tycker om att hålla tal för folk som vill lyssna på det man har att säga…

WordPress undrar vilken plats i världen jag aldrig vill besöka. Varför. Det finns väl ingen plats i världen som jag inte vill besöka. De flesta ställen, även de mest ondskefulla, är värda att besöka. Även Auschwitz var det. Dit var jag på högstadiet. Det var ett toleransprojekt som vi ägnade hela nian till att förbereda oss för. Men inget kunde förbereda oss på den ondska vi skulle få möta där. Alla personliga tillhörigheter som de döda lämnat efter sig. Auschwitz var egentligen en väldigt fin plats. Väldigt grön och lummig. Det finns ingen plats som jag aldrig vill besöka. Man vill väl bara mer eller mindre besöka dem…

WordPress vill att jag beskriver en positiv sak som en familjemedlem har gjort för mig. Det finns så många saker som familjemedlemmar gjort för mig. Jag har fått massage av Sanna, jag har gått promenader med pappa, jag har får glass av mormor och morfar och sen kan jag inte komma på något mer. Jag vet att jag borde kunna skriva mer om positiva saker som familjemedlemmar gjort för mig men sen har vi det här när jag bodde i Kättbo och fick lov att hugga ved. Eller något annat som jag inte såg som jättepositivt. Han var ju heller inte min pappa heller. Min lillebrors pappa alltså. Ändå tydde jag mig väldigt mycket till honom under en period av mitt liv. En period av mitt liv som jag tyckte kändes väldigt svår. Om jag ska beskriva en sak som var positiv som min låtsaspappa visade mig var det att ta hand om djuren. Det var guld värt att kunna ge dem mat och en massa annat som tillkom i och med att man hade djur…

WordPress undrar vilken som är min favoritrestaurang. KFC…