Idag började jag dagen med att göra mig en skål med yoghurt och Start och pulverkaffe och se på en video av ChrisWhippit. Efter det gjorde jag mig en Varma koppen och spelade lite minecraft innan det var dags att gå iväg. Rutinerna satt i med att bädda sängen och klä sig rätt och ha allt med sig som man skulle ha med sig som i mitt fall bara var en vattenflaska. Datorn och radion stängde jag av innan jag gick till bussen så att de inte stod på och drog en massa ström medan jag var borta. På busshållplatsen var det lagom mycket folk. Vissa personer känns som nassar. Med sina munktröjor och tatueringar. Men det kan jag inte veta förstås. Och det ska jag väl inte lägga mig i alla fall. Jag kan bara undra hur en del tänker när vissa väljer livspartner. Är det liksom sexigt med män i munktröja? Jag vet inte. Det var ju många andra som klev på bussen också. Jag kanske överanalyserar situationen lite. Men jag kan bara undra varför inte jag själv har hittat någon tjej än. I alla fall så var det många olika människor som åkte både från Brandholmen och busstationen. Spänningen steg när jag närmade mig Spindelplan. Jag var så redo att börja arbeta. Och arbeta skulle jag få göra när jag klivit av bussen, gått till arbetslokalen, bytt om och gjort mig i ordning för jobb. Idag skulle vi slänga ris i Rosvalla. Och det var mycket grenar och löv och äpplen som skulle slängas. Och det luktade stall tyckte jag om området. Efteråt åkte vi tillbaka till arbetslokalen och drog upp ogräs ur rabatterna. Eller mest var det Patrik som gjorde det. Jag gick mest omkring med en säck och samlade upp allt skräp som blev efter att Patrik ryckt upp ogräset. Mamma ringde och frågade om jag var på väg men jag svarade att jag jobbade än. För jag jobbade än. Fast klockan var ju över två så jag kan förstå varför hon undrade. Arbetet höll på till åtminstone halv tre. Jag vattnade odlingen och tog bort lite döda löv. Tog en del kort. Ganska många faktiskt. Tänkte lägga ut på Instagram senare. Bytte om. Ringde mamma igen. Den här gången kunde jag promenera till henne och hon skulle möta mig på vägen. Jag tog något sista kort på odlingen och gick sedan. Jag mötte mamma med hunden Bella på ungefär två tredjedelar av vägen. Hunden var så glad att se mig att den inte riktigt visste var den skulle ta vägen. Vi gick i alla fall tillbaka hem och där väntade mat. Mamma hade redan lagat till lax, potatis, sås och tomater. Också det blev en bild som lades ut på Instagram senare. Om jag minns rätt så tittade vi på Drömslottet först. Men bytte till tv4 fakta eftersom mamma ville se något annat där de sände Mitt liv som valp. Vi tog lite pulverkaffe till det och såg på Stockholmspolisen. Mamma var osäker om vi skulle hinna klippa Bellas klor men de skulle ha det till kvart i sex så vi hade gott om tid att titta på Stockholmspolisen. Mycket av det jag såg i programmet kände jag igen som journalist. Folk med vapen, knivar, som är påverkade av narkotika, alkohol, som är aggressiva och som rent av är kapabla att döda någon. Som tur var så dödades ingen då. Men en situation där en gärningsperson bär på en leksakspistol kan var livsfarlig eftersom polisen inte kan avgöra om den är riktig eller inte och därför kan skjuta. Efter en timme med ren terror så åkte vi och handlade efter att Bella hade kissat. Och jag handlade mjölk, Crunchy, chips, aloe vera-dricka, Mer pärondricka, pajer, matlåda och choklad. Efter det åkte vi till Arken Zoo och klippte Bellas klor. Och efter det åkte vi till Blomsterlandet där jag köpte en Venus flugfälla. Jag fick lite tips hur jag skulle vattna växte också. Man skulle vattna den underifrån. Också skulle den tycka om man matade den med insekter. Den hade enzymer som skulle bryta ner insekten så det var ett bra tips. Efter det åkte vi hem till mig. Jag visade mitt land men jag har ju redan skördat bondbönorna så det var ju inte så mycket att visa. Två krukor fick jag med mig också. Och väl hemma packade jag upp alltihopa. Jag kan bara undra var alla tjejer är. Alltså seriöst; var är alla tjejer? Jag kommer hem och det är inte en själ ute. Man skulle inte kunna tro att man bor i en stad. Och personalen som kom nu på kvällen undrar jag vilken värld hon lever i. Jag sa det att man ska ringa polisen om man misstänker brott. Men gör hon det? Det vet jag ju inte. Jag visade i alla fall bilder på landet för henne. Och sen gick hon. Förmodligen nöjd för att hon gjort ett bra jobb. Bra för henne! Men det ändrar ju fortfarande inte det faktum att jag inte sett någon tjej än. Det känns som jag kommer dö innan jag gör det. Vilket jag verkligen hoppas att jag inte gör. Nej nu tänkte jag spela Skyrim. Fast först vill jag skriva lite om skrivandet. Jag försökte skriva en sak. Det gick väl så där. Hur ska man liksom beskriva det ödsliga? Utan att det blir dött och helt ointressant? Det känns som jag har en del att arbeta på där. För jag vill inte riktigt ge upp idén om att jag kan skriva den där boken. Det har jag sagt oftare förr i tiden. När jag gick skrivarutbildning. Men det är länge sen nu. Som så mycket annat. Länge sen var det också sen jag praktiserade på Tonys pizza. Och diskade plåtar och vek kartonger. Men tydligen får jag inte prata om det längre. Jag kan undra; varför då? Har jag inte rätt till mina egna minnen? Jag borde egentligen skriva på ett synopsis till den här berättelsen som tar sin början i Tonys pizza. Jag borde skriva om blod och ond bråd död. Men jag klarar bara av så mycket. Att skriva om den där vändhållplatsen gick väl så där. Men jag försökte i alla fall. När jag tänker efter så har jag inte läst den där texten så kanske den är bra trotts allt. Den här berättelsen handlar dock om så mycket mer än en vändhållplats. Jag skulle säga att den rent av är existentiell fast att jag inte skulle använda det ordet. Det finns så många ord, egentligen, som skulle kunna beskriva den här berättelsen. Så många sätt att beskriva oändligheten. Har jag ens försökt någon gång förut? Jag tror inte det. Kanske det är därför jag inte kommer någonstans. För att jag inte provat. Men jag provar nu då. Eller det här är en dagboksanteckning. Tanken är att jag bara ska skriva om vad som händer under dagen här. Andra saker, som romananteckningar, får jag skriva på annat håll. Jag vet att jag är otålig och inte kan vänta på att saker ska ske. Och jag kan undra hur det kommer gå med det där körkortet egentligen. På tal om något helt annat. Nej vad jag egentligen vill ha är väl en tjej. Jag har varit ensam så länge. Och jag kan ingenting om sex. Inget om hur det känns och hur det är. Jag kan tycka att skrivs alldeles för lite om sex idag. Men jag vet inte vad jag ska göra åt det. Jag vet inte om jag orkar bry mig längre. Blir jag kär så blir jag. Kärleken kan komma från det mest oväntade håll. Intalar jag mig själv. Jag hade önskat att det fanns något mer att skriva om. Något mer att beskriva. Men jag känner mig helt utmärglad. Det enda jag vill göra är att spela och se på you tube. Förresten kan man hämta mycket inspiration från spel. Förutom att man läser mycket. Vilket jag ska göra. Så småningom. Men just nu vill jag skriva och jag vill skriva om hur jag haft det idag. Denna den första dagen på jobbet. Var det som jag väntade mig? Ja men jo det var det nog. Och kan jag tänka mig att göra det igen? På onsdag? Det kan vi säga att jag gör…
Summa av sommaren
Det kanske är på sin plats med någon slags summering av sommaren. Nu när jag börjar arbeta imorgon. Och sommaren börjar ta slut. Jag har svårt att komma ihåg vad jag gjorde innan semestern. Men förmodligen var det mycket gräsklippning. När semestern började så hade jag mer att göra än jag brukade. Jag kan komma ihåg att mamma och jag var till Blomsterlandet och köpte blomlådor och insektshotell. Vi köpte också några fröer som inte är Runåbergs och som jag antar växer nere i landet just nu. Innan semestern så tog jag några sista kort på pumpaodlingarna som jag antar att jag kommer få se imorgon. När semestern började så var jag mycket ute på balkongen. Jag har för mig att jag åkte till pappa en liten sväng också och firade Midsommar. Jag har ju alltid haft personal här när jag varit hemma och vissa har varit lättare än andra att hantera. Ibland har det inte känts som det här är mitt eget hem vilket är en otäck känsla. Jag har tagit många selfies sittandes på balkongen. I alla fall några gånger har jag gjort det. Men jag har också badat. Första badet var i Oxelösund. Med mamma och hunden Bella. Men eftersom de inte hade något bra hundbad där så åkte vi till Råby efter det där man fick bada med hunden. Jag har för mig att vi gjorde det ett antal gånger. Mellan gångerna satt jag nog mest och tittade på youtube och spelade minecraft. Någon gång fick jag också reda på att Figgehn har cancer och att han kommer dö. Kan inte påstå att jag vet så särskilt mycket om honom egentligen men efter att han gjorde den där videon där han berättade att han hade cancer så har jag sett mycket av Inga Konstigheter som han är med i. Jag tror inte jag såg så mycket av det under semestern. Då blev det väl mest minecraftvideor. Jag har svårt att minnas vad jag gjorde i början av semestern egentligen. Kanske var det för att jag åkte upp till Dalarna. Så jag kan skriva om när mamma och jag åkte upp till Dalarna i stället. Det var dock mycket planerande innan jag kunde åka upp till Dalarna. Till att börja med så skulle jag, för ovanligheternas skull, ha den stora väskan med mig. Jag visste att den skulle ta upp mycket plats men jag visste inte hur jag skulle få plats med min packning annars. Vi åkte mot Rädbjörka och jag kunde ta kort på pumpaplanteringen lite fort. Någonstans på vägen fick mamma lov att stanna för att vila lite och då tyckte jag att det hade varit bra om jag hade haft körkort så att jag hade kunnat ta över körningen för en liten stund. Jag sökte på körkortsboken på mobilen och de första 48 timmarna var gratis. Men det blev inte mycket läsande i bilen. Jag har för mig att vi stannade till på IKEA och Bauhaus men vet inte riktigt vad mamma skulle dit och göra. Vi kom till Rädbjörka och sen var det väl inte mycket annat än att gå och lägga sig. Om vi kom på torsdagen så har jag för mig att slåtterdagen skulle vara på lördagen. Så vi hann nog med att bada lite på fredagen. I Bäcka herrgård. Jag kom dock inte i helt fullt ut eftersom jag tyckte att det var för kallt. Och på slåtterdagen så var vi försenade. Det verkade flera vara i fäboden. Jag skulle gå omkring med en trimmer men snöret krånglade för mig så jag bestämde mig för att räfsa hö i stället. Det var hyfsat lätt och när vi var färdiga så bjöds det på mat. Efteråt badade vi på Orsa camping och Ätjärn. Vi var till Skattungbyn en liten sväng och fikade på ett mysigt café. Vi badade i ån i Rädbjörka som var iskall men frisk. Under hela den här tiden hade jag inte tillgång till körkortsboken på mobilen eftersom det skulle kosta lite över sjuhundra kronor för tre månader och vi kände att det var bättre om jag lånade böckerna av lillebror i stället. Promenader vi gjorde i Rädbjörka var en till några hus en bit iväg och till Fyriberg där morbror och hans tjej befann sig. Vi var på Orsayran, både när Timbersport var där och när det var vanlig musik. Jag kan komma ihåg att Tomas och jag tog några öl där och att vi köpte såna där churros som egentligen är jätteonyttigt. Och åt mat, ännu en gång, på en pizzeria. Hela tiden med den här musiken närvarande. Och jag har för mig att det var chicken nuggets. Tomas och jag såg på Deadpool and Wolverine på bio. Tomas var en av de första som fick reda på att jag ville ta körkort. Sen lillebror och sen pappa. Jag tycker dock inte att det är rättvist att det ska vara en klassfråga huruvida man kan ta körkort eller inte. Nu har jag ju läst lite av körkortsboken men det var ju bara för att lillebror hade tagit körkort. Och hur hade han lyckats? Nej jag fortsätter skriva om semestern i stället. Bara för att tänka på något annat för en stund. Någon kväll satt jag och såg på IF på SF anytime också. Men annars gjorde jag inte mycket annat än att åka hem. Det var mycket packande inför det. Jag har för mig att vi klippte hunden Bella också. Och åt på Max. Och i Bonäs i Olmats potatis så kunde jag flytta över min packning till Tomas bil. Och av någon anledning så köpte också jag potatis. Potatis som jag fortfarande har kvar i kylskåpet. Och som jag inte vet vad jag ska göra av. Så tips mottages tacksamt. Vi åkte hem och i Katrineholm så tog jag buss till Nyköping. Någonstans på vägen hann vi äta på McDonalds också. Väl i Nyköping hämtade lillebror upp mig. Han hade dock inte körkortsboken med sig. Han hade glömt den. Men jag handlade hem mat i alla fall. Också var jag hemma igen. Jag har för mig att jag spelat mycket Skyrim. Förutom Fall Out 4 och minecraft. Det var som ingen tid hade gått från det att jag hade åkt hemifrån mitt hem till att jag åkte till mitt hem. Jag har också för mig att jag spelade mycket Fall Out 4 innan jag åkte till Dalarna. Det måste ha varit det jag gjort innan jag åkte till Dalarna. Och imorgon börjar jag jobba igen. Förmodligen kommer jag skriva något efter arbetsdagen också. Någon gång fick jag hem körkortsboken också. Men jag har inte läst så mycket som jag borde ha gjort. Samma sak gäller boken Alejandro. Man börjar känna sig allt mer utmärglad på intellektuell kunskap. Men kanske att jag ska läsa Alejandro. efter att jag duschat förberett mig inför imorgon. Egentligen ville lillebror att jag skulle komma på middag klockan fem hemma hos mamma. Han vill också att vi skaffar något slags gymkort på badhuset så att vi kan bada och gymma hur mycket vi vill. Vi får se hur det blir med det. Men jag kan verkligen säga att jag är redo att jobba nu. Jag har väntat åtta veckor på det här. Man skulle också kunna ifrågasätta varför jag inte får komma tillbaka till Tonys pizza också. Men just nu kan jag inte tänka på något annat än Spindelplan. Sen får vi se vad för arbetsuppgifter jag får göra också. Det brukade väl vara gräsklippning, trimning, sopning, skräpplockning, dammsugning, skottning. Bara vi inte dödar pumpaplantorna. Tänker jag. Av någon anledning har odlingen blivit viktig för mig också. Jag vill så gärna ha en pumpa till Halloween som jag kan sätta något ljus i eller liknande. Förresten har jag haft några, riktigt, mysiga stunder på semestern också. Stunder när jag suttit ute på balkongen mitt i natten med en filt och tänt ljus och läst bok. Det kanske bara har blivit en eller två gånger när jag tänker efter. Men det är stunder jag kan tänka tillbaka på när det blir vinter och en massa snö sen. Annars har jag nog inte gjort så mycket mer den här sommaren. Det kan ju hända att det blir bad någon mer gång när mamma inte jobbar. Jag bara hoppas att vi inte ger upp det där körkortstagandet när jag väl börjar jobba sen. Jag hade gärna velat ha det där körkortet. Men först har jag jobb att tänka på. Det och allt det som krävs för att man ska kunna förbereda sig på arbete…
Jag inser att jag har mer att skriva om semestern än jag först hade tänkt mig. Jag har samma känsla som jag hade när jag höll tal på Ung Vänsters veckokurs; att jag säger för lite. Jag vill inte att något lämnas utanför. Jag vill få med mig allt. Därför kan jag inte tänka på jobbet när jag skriver en summering av sommaren. På sin höjd kanske jag kan skriva om jobbet innan jag gick på semestern men jag behöver något att skriva om som skedde på själva semestern. Kanske att det var odlingen trotts allt? Eller något distant diffust? Kanske jag kan skriva om det jag skriver om här på summeringen av sommaren. Jag gjorde ju ett försök men det verkade ju inte gå något vidare. Jag får inte ge upp bara. Det är det jag får tänka på när jag känner mig som mest nere; att inte ge upp. Oavsett vad som händer. Oavsett vad jag får vara med om. Med de orden tycker jag att jag kan avsluta den här summeringen. Men som sagt så kommer jag ju skriva om arbetet efter varje arbetsdag. Också kommer jag skriva något annat också som jag inte vet vad det är än. Kanske att jag upptäcker det ju mer jag börjar skriva om det. Kanske inte. Den här summeringen är jag nog färdig med i alla fall…
Vad gillar du mest med att skriva?
WordPress undrar vad jag gillar mest med att skriva. Allt. Skrivandet är verkligen allt. Det finns många fantasivärldar som inte hade funnits om skrivandet inte funnits. Och det är betydligt mycket svårare att skapa en mening för sig själv om man inte har skrivandet. Man får typ köra långt ut i vildmarken eller liknande. Men jag tycker om att skriva. Jag gör verkligen det. Och det finns så många former av skrivande. Essäer, noveller, romaner, poesi och journalistik. Det är bara att välja och vraka. Vilket jag har gjort. Men det jag skriver om, kräver något annat, något jag glömt bort. Något som har med Brunnsvik att göra. Röda byggnader. Fast vem har sagt att jag inte kan ta upp den här tråden när jag känner för det? Men just nu har jag nog mest jobb i tankarna. Och man kan skriva om jobb också. Man kan bli en arbetarskrivare. Som inte riktigt är samma sak som att skriva om drömmar. Något jag försökt göra för ett tag nu. Men varför slutade jag för? Jag vet inte riktigt. Kanske att jag bara gav upp. Vilket är det farligaste man kan göra. Ibland tänker jag på vad som skulle hända om jag släpptes av på ett ställe som Tiberget utan körkort och mat. Precis som jag drömde den där gången när jag bodde i Brunnsvik. En scen som jag nog kommer skriva mer på…
Vad älskar du med där du bor?
WordPress undrar vad jag älskar med där jag bor. Allt. Att det är så nära till naturen. Att jag kan gå ut på balkongen när jag vill och bara sitta där och stirra på ingenting eller läsa någon bok. Vilket det var länge sen jag gjorde nu förresten. Men det är rätt skönt att bo här. Man behöver inte ta hand om mycket. Eller i å för sig nästan allt. Men det ingår ju att leva sitt liv. Att man har mycket att ta hand om…
Skapa en krisberedskapsplan.
WordPress vill att jag skapar en krisberedskapsplan. Till en början skulle jag få lov att damma av mitt gamla stormkök. Sedan skulle jag behöva titta till mitt Första hjälpen utifall att olyckan skulle vara framme. Sovsäck och liggunderlag om det skulle bli krig. Men jag har ingen erfarenhet av vapen så förmodligen skulle jag dö om det skulle gå så långt. Rejäla kängor och varma kläder är a och o. Fylla upp vattendunkar med vatten för att vara på säkra sidan. Ha många varma koppen så att jag har något snabbt att värma på om det skulle behövas. Annars tror jag att det behövs många konserver då övrig mat alldeles för lätt skulle förstöras om kylen skulle gå sönder eller liknande. Annars vet jag inte vad jag ska lägga till i min krisberedskapsplan. Jag hoppas, så klart, att jag aldrig ska behöva använda min beredskapsplan. Men lite sitter i sen Naturguidestiden. Något som inte har med krisberedskap att göra men som kan vara intressant ändå är att jag tänkt använda min väska genom att styrketräna genom att jag fyller vattendunkar och sedan bär den på ryggen precis som jag gjorde i början av Naturguidesutbildningen. Sen har jag någon framtida plan att gräva en bivack. Men det är ett framtida projekt som är möjligt först när jag tagit körkort…
