Det är inte mycket vi fått av våra föräldrar för att hålla lågan brinnande 

Det bor ett raseri inom mig 

Vi lever i ett samhälle som är sämre på alla områden 

Vi försöker hålla uppe någon bild men ser den rasera gång på gång 

Nej, samhället blir inte bättre av att vi privatiserar allting 

Och det blir definitivt inte bättre av att vi tar ut vinster ur välfärden 

Det borde råda sunt förnuft kring det här 

Man tvättar händerna, nyser i armvecket och är ingen jävla rasist 

Så tillbaka till den där lågan som på något mirakulöst sätt brinner än 

För att vi inte är döda än 

Eller inte accepterar ett samhälle 

Som är sämre än det vi växte upp i 

Det sista som överger människan är hoppet 

Vi fortsätter brinna i isande kyla 

För vi vet 

Att vi tillsammans kan bygga upp ett samhälle som är så mycket bättre 

än det som varit 

För vad är annars våra rop och skrik värda? 

Om ingen ändå lyssnar på dem? 

Det är människovärdet vi kämpar för 

Att inte en nollåring ska dö i något främmande land på andra sidan jorden… 

Mitt hjärta flyger 

Och min hjärna sprängs 

När jag tänker på alla saker jag ska göra 

Men det är ingenting 

Mot vad ett barn i Gaza får uppleva 

Jag skulle vilja vara där för alla 

När bomberna faller 

Och hemmen förintas 

Jag skulle vilja trösta dem 

Och skydda dem 

Men jag kan bara göra så mycket 

Så jag ropar ut min avsky 

Mot orättvisor 

Och krig 

Och hoppas att någon, åtminstone, någon lyssnar… 

En dikt om Siknäs är också en dikt om Kättbo 

För jag och Mickes son gick i samma skola 

Och vi bråkade så mycket 

Jag skulle jämt ge mig på de äldre 

Det kan ni nog förstå hur det gick 

Och jag fick skämmas för det länge efteråt 

Men visst fick jag vänner i Siknäs, det fick jag! 

Det är bara det att jag inte kommer ihåg namnen på dem nu 

Men vi hade våra äventyr 

Och upptäckte vildmarken 

Vi var så långt från mänskliga samhällen 

Att det var skrämmande 

Och jag har sett döden i vitögat 

En bagge som trasslat in sig i ett elstängsel 

Flugorna och stanken var de saker jag kommer ihåg 

Men varför ska det finnas död? 

Och varför ska det finnas elände? 

Kan vi inte bara vara snälla mot varandra? 

Jag hade en tanke att en naturguide är en alltigenom snäll människa 

Och jag tänker det fortfarande 

Men det skulle kräva en annan dikt än vad jag har nu… 

Det finns andra saker att skriva om Kättbo förstås 

Såna saker som att det fanns en by som heter Kättboåsen 

Och att det fanns en familj där som hette Smedberg 

De levde på gammalt vis 

Lät sina djur gå fritt och satte upp varningskyltar för trafikanter 

Vad som hände med den familjen är ingen sak 

Som jag ska ta upp här 

Saker händer och 

Det är tidens gång 

Så jag låter dessa ord påminna mig om 

Att det funnits en gång 

När saker och ting i Kättboåsen såg annorlunda ut… 

Idag började jag dagen med att göra mig ett par rostade pågenmackor med pulverkaffe. Jag spelade lite minecraft och gjorde mig en Varma koppen grönsak. Tog bussen som skulle ta mig till jobbet men väl på jobbet behövde jag inte byta om eftersom det regnade ute. För ett tag satt vi bara där och gjorde ingenting. Det finns ingen snö att skotta så det finns inte så mycket att göra. Däremot åkte vi ut på tur och jag fick se ett ställe jag aldrig sett förut. Nämligen Byggmax. Vi skulle köpa någon masonitskiva eller något liknande. Och efter det åkte vi till Brandholmen där vi släppte av Veronika. Sen släppte Patrik av mig hos mamma. Jag hade ringt innan så hon visste att jag skulle komma. Hon var ändå inte riktigt påklädd när jag klev in. Men det gjorde inget och jag satte på tv;n. På tv4 så visade de Nyhetsdagen. Till mat åt vi rester som var spagetti och köttfärsås. Och till det en god sallad beståendes av blomkål, tomater, paprika, kryddor och vinäger. För det mesta såg vi på Nyhetsdagen. Innan såg vi lite av Gränsbevakarna på tv5 också. Jag bytte dock till ettan efter ett tag där det sändes något program som heter Hemma igen och som jag inte har någon koll på. Där ingen skulle tro att någon kunde bo däremot hade jag sett förut. Och den här gången var det på någon ö i de norska fjordarna. Jag funderar hur jag ska ta mig dit dock. Jag har en tanke, och det kanske till och med blir en scen i min bok, att någon tar sin bil och åker tills vägen tar slut. Sen är det bara fjäll så långt ögonen kan se. I vilket sammanhang jag ska skriva det i har jag inte kommit underfund med än. Men det är bara en tanke från min sida. Efter det fick vi rasta Bella som både kissade och bajsade. Vi åkte till ICA knuten där jag handlade baguette, mjölk, iskaffe, chips och Mer äpple- och svartvinbärs/hallondricka. Vi åkte även till Jula där jag köpte mig en reflexväst så jag syns där ute i mörkret. Väl hemma så var det bara att sätta på radion, datorn och packa upp alla varor. Och nu ska jag väl skriva en dikt till poesiträffen som är imorgon…