För om jag ska bli allvarlig 

Det blir farligt om vi förnekar våra känslor 

Men jag är ingen domedagsprofet 

Jag tror inte att vi ska gå under vilken dag som helst nu 

Det får andra domedagsprofeter ägna sig åt 

Nej jag vill gärna tro att det finns gott i varje person 

Att vi faktiskt kan bli bättre 

Och utvecklas 

Men seriöst; jag undrar verkligen 

Hur kärlek känns

Hur känns det att alltid ha någon att gå hem till? 

Att ha någon att sova bredvid? 

Och kanske ha sex med? 

Jag pratade till exempel med pappa att jag funderar på att göra Lavin0 igen 

Genast kommenterade han att det var extremt 

Och jag inser att det är extremt 

Så det är nog något jag inte kan göra på väldigt länge 

Om ens någonsin 

Men jag har satt det som mål att först skriva 

och sen göra 

Skriva om det jag var med om i Älvdalen 

Och sen på något omöjligt sätt göra 

Det jag gjorde i Älvdalen 

Igen 

Eller får föreställa mig hur det är att bo där 

Som jag får föreställa mig om mycket annat 

Man blir så låst utan körkort 

Fantasin blir så begränsad 

Och jag har inte längre någon aning 

Om hur det var att bo i Älvdalen 

För det var så länge sen 

Och det har hänt så mycket sen dess 

Hur var det till exempel 

Att bada isvak? 

Och att göra 

Överlevnadsveckan? 

Vad betyder det ens? 

Jag säger ju att jag har gjort det men vad betyder det ens? 

Till slut blir orden värdelösa 

Tappar värde 

Men jag vet vad jag har varit med om 

Och även om andra säger emot mig så kommer jag alltid att veta 

Vad jag gjort och vad jag tänkte 

Att göra

Det bor en konflikt i mig 

Jag har alltid tänkt att jag vill bo nära Brunnsvik 

Men nu har jag ändrat mig 

Stjärnhov är den by jag växte upp i 

Varför skulle jag inte kunna bo där? 

Eller så kanske jag kan åka dit i framtiden 

När jag har körkort

På en åker utan slut 

Är den oändlig om den går bortom horisonten? 

Eller måste man kunna se att den inte har en ände för att kalla den oändlig? 

Om landskapet inte hade haft någon horisont? 

Hur långt bort hade man kunnat titta innan det tar slut? 

Eller tar det inte slut? 

Går det runt? 

Och runt, runt, runt 

Som i den där filmen Interstellar 

Där folk bor i något slags runt jordliknande station på en av Jupiters månar 

Och man tänker att det där är nog inte möjligt och ändå visar filmen att det är just det de är 

Men när jag pratar om evigheten 

Pratar jag om saker som inte går att greppa 

Som hur stort universum är 

Och om evigheten finns i drömmar 

För om den gör det så tar det väldigt lång tid att ta sig någonstans 

Men vem har sagt att man har bråttom när man drömmer? 

Jag kunde bara önska att det inte kändes som 

Man var en hel livstid i drömmen 

Ett helt liv 

Det är så väldigt lång tid 

Och man hinner bli så väldigt gammal 

Så mentalt är jag mycket äldre än jag ser ut 

Jag kan inte rå för det, det bara blir så 

När man glömmer bort hur man ska leva 

Och hur man ska skriva 

Det har varit så rätt länge nu 

Jag har glömt bort hur det är att vara ung 

Men undanflykter för att inte skriva kommer jag alltid på