Idag började jag dagen med att göra mig ett par rostade pågenmackor och pulverkaffe. Den här dagen har jag ägnat mest åt att packa. Då det är sista dagen har det mest varit mat och badkläder och shorts. Jag har diskat och försökt hålla det så rent jag bara kunnat. Jag har packat ner boken Stormningen och de senaste numren av tidningen Skriva. Mamma kom vi tvåtiden och för att vara på säkra sidan så drog jag ut sladden till datorn och radion. Jag hade redan läst lite, men när jag satt i mammas bil hade man inte tid för det. Man bara följde med. Vi började med att ät varsin dubbel cheeseburger med pommes och nuggets på McDonalds. Sedan åkte vi iväg. Än en gång kände jag behovet av att själv ha körkort men jag sa ingenting. Eftersom jag var klädd i jeans och regnjacka så ville jag byta om. Vilket jag fick göra när vi nästan var i Eskilstuna. Medan jag bytte om så plockade mamma smultron och rastade Bella. Nästa gång vi stannade var inte förrän i Ludvika. Jag sa det att jag förmodligen skulle kunna ägna en heldag där man förmodligen går genom gågatan och besöker biblioteket eller något mysigt kaf’e. Jag har några få minnen från när vi var i Ludvika men jag önskar de var fler. Vi stannade i alla fall till vid en mack och tog kort och rastade Bella och gick på toa och köpte varsin glass. Nästa hållplats var Brunnsvik som vi inte hann vara så länge vid. Och det är nog svårt för mig att vara där också. Örjan är ju död. Och inget är som det längre var. Men det verkar ju faktiskt som att Brunnsvik lever fortfarande. Vilket nog egentligen inte är konstigt eftersom Brunnsvik är så brett. Det innefattar hela arbetarrörelsen. Men inte drömrörelsen. Inte än i alla fall. Men nu var jag ju mer intresserad av att skriva om Lugero Sömnväktaren. Personalen jag pratade med förut trodde det var fantasy. Men det är det ju inte riktigt. Det är något annat men jag har svårt att beskriva det. Det är ju dröm men jag vill ju inte kalla de det. Jag vill i stället kalla det de undermedvetna eller det omedvetna. Men det finns en hel del att skriva om det. Så jag ska väl bara börja någon dag. Nästa stopp var Vansbro där vi gick in på ICA och där jag köpte chips och dricka. Efter det var nästa stopp Kättbo och tills dess åkte vi genom värsta vildmarken. Det var så vilt och man ville bara suga in naturen som fanns runt omkring en. Om man bara hade haft eget körkort och kunnat bestämma själv när eller inte när man skulle vilja åka någonstans eller någon plats. Väl i Kättbo blev vi bjudna på jättegod mat som Anne-Sofie hade gjort. Efter maten tog jag mina badkläder och gick till fiskehuset för att bada lite grann. Jag tog även kort och det hade jag även gjort i Brunnsvik. Efter badet gick jag hem igen fast det är inte mitt hem utan Mickes hem. Anne-Sofie med söner var redan där. Så nu ska jag nog bara sova. Jag orkar nog inte göra så mycket annat. Jag är så extremt trött och det blir ju inte bättre av att jag har så extremt mycket minnen att dela. Men imorgon ska jag nog må bättre. Framförallt vara piggare. Men tills dess får jag önska er god natt och på återseende!

Idag började jag dagen med att göra mig ett par rostade pågenmackor och pulverkaffe. Gjorde en Varma koppen sparris och tog bussen till jobbet. Väl på jobbet behövde jag inte byta om eftersom det regnade ute. Jag behövde heller inte ha med stora väskan eftersom vi inte skulle iväg idag. Däremot så fick jag skjuts till ICA knuten där jag tog farväl av mina arbetskamrater eftersom jag inte skulle få se dem på mycket länge. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om vad det betyder för mig. Bland annat att minnena från Tonys pizza blivit extra starka nu. Men det här är en dagboksanteckning och jag tror inte ni vill att jag svävar iväg för mycket. På affären så handlade jag i alla fall Varma koppen, mjölk, chips, dricka och choklad. Efter det åkte jag hem och satte på radion, datorn och packade upp alla varor. Jag såg på Ironheart på Disney plus och en video om SpaceX av Whataboutit på Youtube. Mycket tid har gått åt till att packa men jag tänker mig att jag packar mycket imorgon också då mamma ska komma vid 14-16-tiden…

Idag började jag dagen med att göra mig ett par rostade pågenmackor och pulverkaffe. Jag tittade på ett videoklipp av UFOsxm där han spelade minecraft och gjorde mig en Varma koppen grönsak. Jag gick till bussen och väl på jobbet behövde jag inte byta om eftersom det regnade ute. En arbetskamrat gick iväg lite tidigare så till slut var det bara jag och Patrik där. Jag hade mest spelat och skulle spela Mars survivor. Efter ett tag ringde jag mamma också som sa att bilen hade gått sönder och var inne på verkstaden. Hon var på Chop chop och jag fick skjuts av Patrik ända hem. Jag satte på radion och datorn. Har packat en hel del men eftersom jag inte vet om vi kommer iväg imorgon så har jag inte packat allt. Jag ringde mamma och hon sa att vi kanske kunde åka med lillebror på torsdag. Men då har vi ju fortfarande det där problemet att vi är beroende av någon annan för att ta oss någonstans. Vilket jag förvisso är nu också. Jag hoppas, alltså verkligen hoppas, att jag får ta körkort igen. Eller jag fattar inte hur det ska gå att leva utan körkort. Om mamma somnar bakom ratten är jag körd. Och om det blir olycka, som jag för guds skull inte vill att det ska bli, så måste jag ringa polisen och hantera en massa motstridiga känslor om någon skulle råka dö i den olyckan. Kanske först då att psykiatrin och Transportstyrelsen inser att man inte kan förbjuda mig att ta körkort hur som helst? Jag vet inte jag. Jag har för mig att de skulle ha boendemöte på onsdag. Kanske man kunde prata journalistik då? Om det nu inte blir någon avfärd imorgon trotts allt? Jag vet inte jag. Jag vill nog förmodligen göra annat då. Jag har till exempel börjat se på Sagan om ringen de två tornen. Men jag har en extrem lust att spela minecraft. Kanske har jag något att skriva om det också? Ja jag har byggt en blazefarm. Funderar på att gå i grottor och bara minea diamonds. Bara slippa tänka för en stund. För det är de man gör när man spelar minecraft. Men ibland känns det som man slösar bort sitt liv. Kanske det är då som man vill skriva? Alltså verkligen vill skriva? För det är det enda som håller en vid liv. Också kanske man upptäcker att det är det enda man vill hålla på med. Förutom att resa. Det kan jag aldrig få nog med. Men nu ska jag spela. Spela minecraft…