Idag började jag dagen med att göra mig ett par rostade pågenmackor och pulverkaffe. Jag gjorde mig en Varma koppen sparris och tog bussen som skulle ta mig till jobbet. Väl på jobbet behövde jag inte byta om eftersom det har varit dåligt väder den senaste tiden. Vi gick i alla fall soprundan och det var en hel del skräp att plocka upp. Så pass mycket skräp att det blev övermycket skräp. Frågan är om det kan bli för mycket skräp när det man gör är för en god sak. Vi blev klara ganska snabbt och jag fick skjuts till ICA knuten där jag köpte vitvinsvinäger och chips. Efter det tog jag bussen hem och väl hemma satte jag på radion, datorn och packade upp alla varor. Så mycket mer har jag inte gjort idag. Ja just det! Jag har sett Final destination! Men det tar jag upp i en separat text… 

Jag vet inte hur mycket jag kan avslöja av avsnittet utan att det blir för mycket. Det var väldigt likt spelet i alla fall. De infekterade hade tydligen blivit smarta och gömt sig under andra döda. De var så många att de bröt sig in i samhället. Det var ett väldigt kaosartat avsnitt. Men eldflugorna fick sin revansch. Och samhället hade i princip kollapsat. Hur ska det fortsätta? Hur ska de någonsin kunna bygga upp samhället igen? Och när brodern får se sin döda bror; hur kommer han reagera? Förmodligen med ett väldigt hämndbegär. Man kan minst sagt säga att jag ser fram emot att se resten av serien! 

Farmors mormors släkt

Morfar Halvar Lundström

Mormor Ruth Helen (gift Lundström)fick sju barn varav ett tvillingbarn dog. Tvillingen fick krupp (andningssvårigheter), läkaren hann aldrig fram. Barnen var:

Rakel (mor till farmor, gifte sig med Gunnar), Paul, Märta, Eja, Kurre och Margareta. Kusiner Anders och Göran var också på momos sida.

Eja blev sjuk när hon fick sitt andra barn, fick blodpropp. Stina (är för övrigt nyhetsuppläsare, Helsingfors) och Nils Johan (jobbar på Stockman, gammalt antikt allvaruhus, Helsingfors).

Kurre (f. Norrkulla, 1922)

flyttade tidigt till saltsjöbaden, Sverige.

(Ruth Helen, Kurre)s Barn: Han fick två flickor: Astrid som jobbade inom barnomsorgen och Lisbeth som jobbade på ett lasarett, Karolinska sjukhuset.

Margareta (f. Norrkulla

gifte sig i Finland med en lärare och fick två flickor: Gun och Stina var krigsbarn, skickades båda till Sverige. Stina skickades till fosterhem. Jobbade senare som operationssköterska (skickade fram verktyg till läkarna). Gun gifte sig med Lasse Sandberg som var volvo-entreprenör (han startade fabriker lite här och där). Bodde först fyra år i Malaysia, två år i Schweiz, två år i Brasilien och sista två åren i Virginia, Amerika och startade volvo-fabriker i dessa länder. Sen blev de för gamla för att skickas ut, bosatte sig i Åland på en gård som heter Mellangård, ärvd av mormor.

Margaretas Barn:

Birgitta blev kvar i Virginia, gifte sig med en dansk. Camilla bor i Uppsala, jobbar eventuellt på universitetssjukhus som ögonläkare.

Paul (f. Norrkulla)

bodde på hemgården, Norrkulla, jobbade som jordbrukare. Gifte sig med ladugårdspigan (ladugårdspiga var en piga som gjorde alla sysslor i ladugården) som hette Judit. Momo (mormor) blev jättesur över detta eftersom det var som att stiga ner i graderna (rik=kung, greve, storbonde mellanklass= vanligt arbetande, fattig= dräng, piga, hjon). Han ägde gården och var därför storbonde. De fick tillsammans fyra barn, första dog. Gösta som var yngst tog över gården. Hans jobb är spannmålsodlare. Som spannmålsodlare får man ploga, harva och så. Han har haft kossor, han har får och ridhästar. Mikael är gift med en estniska och bor i Estland, nu. Då gift med en finska och har tre barn med henne, kallades Bi.

Uffe som var äldst hade inga barn. Han var gift med Zenita och jobbar som bankdirektör i Helsingfors. Jobbade tidigare på sparbanken, Borgå, som bankdirektör. Zenita har dålig rygg och det kan vara därför som de inte har några barn.

Märta (f. Norkulla,):

gift med rektor för Vörå samskola. Fick inga barn, adopterade Ejas Nils Johan. Märta var hemmafru (hemmafru var man om man gifte sig med en herre som hade bra betalt).”

Rakel (f. Norkulla):

Hon gifte sig med Gunnar som ägde Tallbacka, fick fyra barn: Stig, Eva, Hasse och Lena. Eva (min farmor) gifte sig med en sjöman (Runar)och fick två barn: Roger och Susanna (farbror och faster). De skildes efter sex år (en anledning till det kan ha varit att han var borta så ofta på sjömansturer, men hon har även berättat att Runar var otrogen mot henne, det var på dessa turer som hon trodde att Runar var på). Senare gifte jag om mig med Johan Karlsson (farfar) och fick barn: Mårten (pappa)och Nina. Johan var bonde; hade en häst och två kor, hästen hette för övrigt Poju. Senare sålde han kossorna och skaffade sugga som fick kultingar. Johan var utbildad jordbruksinspektor (arbetsledare). Eva och Johan träffades när Johan skulle leda inspektörer att inspektera gården (Homarnäs, Nuförtiden är det farmors kusiners gård, då: fasters gård). 68 flyttade vi till Sverige. Johan började jobba som svetsare istället eftersom det gav bättre betalt, jobbade hela tiden. Jag var första fem åren piga för greven i Malmsjö. Ekonomibiträde (städerska)75-80 blev ryggen paj. Omskolade sig till barnskötare, gick i pension i 60 års ålder. Skilde sig med Johan 77, Johan bor för övrigt i södra Spanien (nuförtiden). En anledning till att de skilde sig var att Johan tyckte att kvinnor bara skulle var hemma och föda barn och hålla på med hushållssysslor.’’

Evas barndom (f. Borgå BB, 1937):

’’Kriget, när alla sprang fram till hallfönstren för att se efter storbranden i Helsingfors 1942. En hund, Schäfer, blev inskickad som vakthund till ett fabriksområde, blev tillbakalämnad. Jag minns hur hunden ylade efter att ha sprungit löst på gården. Vi fick även lov att lämna in två hästar. Vi hade fläsk nersaltat i tinor (stora bollar), ägg i vattenglas (Natriumsilikat…), mjölk, mjöl, fisk betalades med, tygkuponger, köttkuponger, ”allt-i-allo”-kuponger. De sågade upp stora isblock som kördes hem för avkylning av mjölken. 50-liters kannor, bassäng med vattennivå precis vid kanten på kannorna. Isen lades krossad i bassängen.

Stig Gunnarsson (f. Borgå BB, 1936):

När man ramlade från en kärra och benet vid armbågen brast. Gipsades vid 47-48. En allmän mörkläggning i hela Finland och vi var i Borgå. Det föll ner en bomb i närheten som fick. 30 stycken dog på en gång eftersom de aldrig hann till Våmskyddet. Vi gick till potatiskällan som var under jord. Man kunde få sitta där ett par timmar. När man stod ifrån Tallbacka kunde man se hur de släppte ner brandbomber som lyste upp landskapet. De släpptes ner för att man skulle se var de skulle släppa ner bomberna. 44 var sista krigssomaren. Vinterkriget slutade 1940.

”Natt och dag”-släkten antas vara en del av Johans släkt

Har sett första avsnittet av säsong två av The last of us. Jag tänker inte bli långdragen utan går rakt på sak. Det blev ingen medicin mot Cordyceps. Joel dödade alla. Men nu är de tillbaka hos Tommy. Det verkar som något hemskt kommer hända Joel snart. Det fick man reda på i början av avsnittet som verkade så harmoniskt i början med giraffer som åt löv men sen så såg man gravplatser och de som stod vid dem. Det jag antar är eldflugor men det mesta av avsnittet hamnade om det ställe som Joel och Ellie var på nu. Ellie är ju närmare arton nu och gör vågade saker som att bryta sig in i hus och döda infekterade. Det tillsammans med sin kompis som det sen visar sig att hon är kär i. Eftersom de kysser varandra och det tycker en gubbe som är med på nyårsfesten som det är då inte om. Joel puttar till honom så han ramlar i golvet och Ellie frågar vad som är fel med honom. Efter det sitter Joel på verandan och spelar gitarr och Ellie går bara förbi utan att säga någonting. Man märker att Joel är rädd för någonting. Och det borde han vara för i slutet av det här avsnittet får vi se eldflugorna närma sig deras samhälle. Jag glömde nämna att Joel är en del av de som ser till att samhället fungerar men jag är osäker om jag ska skriva något varje gång jag ser ett nytt avsnitt. I alla fall får den här fem av fem i betyg!

Idag började jag dagen med att göra mig ett par pågenmackor och pulverkaffe. Efter det gjorde jag mig en Varma koppen sparris och packade ner baguetten och en flaska med vatten. Gick till bussen och väl på jobbet var det bara att byta om. Någon stödpedagog kom och några från Fia-verksamheten i City Gross kom. Det blev mycket folk för ett tag. Men det vi skulle prata om egentligen var arbetsmiljön och där kände jag att jag skämdes lite. I alla fall blev jag väldigt tyst. Egentligen var det ju jag som hade betett mig dåligt. Men jag sa inget. Det kändes som vi satt där en evighet. Förmodligen var det inte så länge men tiden känns ju längre när man skäms. Och jag var livrädd. Men jag vet inte på vad. Jag tyckte de var lite hårda mot den person det gällde. Men jag vet inte. Hon pratade mycket om att man skulle prata mycket om hur arbetsmiljön så det var ju bra. För det är ju inte bra om vi mår dåligt på jobbet. Men det känns inte som jag tagit hänsyn eller visat respekt, så som hon sa, att man skulle göra. Det känns som jag varit elak. Det känns som jag varit taskig. Och att man inte ska bete sig så här. Varför sa hon inget om det? Vi hade ju haft en konflikt innan? Ska den bara glömmas bort då? Ja jag vet inte. Vad jag vet i alla fall var att efter att vi haft det här mötet så satt vi ute i solen och jag vattnade pallkragen och när det var gjort så tog vi oss en tur. Först efter att jag bytt om förstås och de släppte av mig på busstationen och önskade glad midsommar och sen gick jag till Pressbyrån i Västerport för att handla Mer päron- och äppeldricka. Jag tog ut kontanter och handlade snöre och plastfork på Clas Ohlsson. Jag gick genom gågatan till Stora torget där manifestationen skulle va. Jag åt min baguette och till det drack jag Mer äppeldricka. Jag satt och väntade på att manifestationen skulle börja och en timme innan såg jag personer jag kände igen på stadshustrappan. Så jag gick dit och hälsade på dem. Någon gång kom det någon kille med någon tjej som kanske var överviktig som sa “Vad fan sysslar ni med?” och fick till svar att “Det här var en demonstration” och de frågade “För Palestina?” och vi svarade “Ja” och sedan gick de. Det var alltså en nazist i sin råaste form. Förhoppningsvis är det sista gången man ser så sunkiga illaluktande människor med så sunkiga värderingar som hör till trettiotalets Tyskland. Men tyvärr har folk en tendens att glömma. Det fylldes på med folk allt eftersom och efter ett tag så började manifestationen. Med tal, musik och utrop för ett fritt Palestina. Jag kommer inte ihåg några namn mer än Helena Dahlström, Sofia Almoth och Dick Lundberg och solidariteten. Men det blev en bra manifestation med många bra tal och eventuellt kommer jag kunna engagera mig mer efter att jag varit till Dalarna då de fick både mitt namn och mejladress. Efter manifestationen tog jag närmsta buss hem och eftersom mamma hade ringt och jag inte hade hört henne så ringde jag upp henne. Hon berättade att hon tänkte köpa en räkbomb till midsommarfirandet och skulle fixa dricka och eventuellt någon tårta. När jag kom hem så satte jag på radion, datorn och packade upp mina varor. Jag tog en stor fantaflaska och skar upp två hål som jag trädde snöret igenom och fyllde den sen med vatten. Jag behövde tejpa lite men nu har jag automatisk vattning när jag är borta över sommaren. När jag ska åka till Dalarna. Sen tittade jag på en video av UFOsxm där han spelar minecraft och härnäst ska jag väl kolla på Whataboutit om SpaceX. Jag har ju inte skrivit något om gårdagen. Jag har tänkt det att ibland blir det för lite att skriva om så då är det inte värt att skriva om. Då tar jag flera dagar i taget i stället. I alla fall så gjorde jag mig ett par pågenmackor och pulverkaffe också igår. Jag gjorde mig en Varma koppen grönsak och gick till bussen som skulle ta mig till jobbet. Väl på jobbet var det bara att byta om och börja jobba. Vi skulle rensa ogräs men jag flyttade över gräslöken och jordgubbarna först. Vilket jag bara fick en liten spade att göra med. Men det gick efter att man grävt lite och jag hade en hink att lägga växterna i. När det var gjort satte jag ner plantorna i vår nya pallkrage och började vattna. Jättemycket. Och när det var gjort så hjälpte jag till att rensa ogräs. Vilket får mig att tänka på den här konflikten vi haft på jobbet. Och jag borde sagt förlåt. Efter jobbet gick jag hem till mamma i alla fall och vi lagade till kassler med potatis och bearnaisesås. På kasslern hade vi ananas och ost som var så got när det varit i ugnen för ett tag. Vi började se på Snövit på Disney plus. Vi såg inte hela dock. Vi åkte direkt hem till mig och i stället för att åka hem så gick mamma och jag en sträcka som vi inte hade gått förut. Den gick genom skogen och till Tempo. Jag gick in och köpte chips och dricka. När mamma gick in så köpte hon glass till båda oss två. Efter det var det bara att gå hem och väl hemma så såg jag på första avsnittet av säsong två av The last of us. Recension kommer senare…