Idag började jag dagen med att göra mig ett par knäckebrödsmackor och pulverkaffe. Jag såg på en video av UFOsxm när han spelade moddat minecraft som gjorde varenda mob till en creeper. Vilket var helt galet eftersom varenda fisk i havet blev till en creeper. Det var så många creepers! I alla fall så gjorde jag mig en Varma koppen sparris och gick till bussen. Väl på jobbet bytte jag om. Idag skulle vi dammsuga och tvätta av bilen. Även hunden Bosse var på jobbet idag. Och ute satt en liten flicka med tiara som var nyfiken på vad vi gjorde för något. Jag gick med hunden till henne eftersom jag tänkte att hon kanske ville hälsa på hunden. Efter ett tag kom Veronika i alla fall och tog över att ta hand om Bosse. Jag kunde kolla om de ville ha hjälp att städa bilen sa hon. Jag kunde inte göra så mycket annat än att titta på dock. Och efter ett tag var vi färdiga. Och då kom en pojke ut och sparkade boll också. Vi var inte kvar så länge till utan tog bilen till City gross. Någon gång ringde mamma och sa att hon var ute med hunden Bella i hundparken och att hon kunde komma men det verkade som det skulle dra ut lite på tiden så hon gick hem i stället skulle hon säga senare. Väl på City gross så skulle Patrik i alla fall köpa kaffe och grillkrydda. Vi träffade även Fia-verksamheten på City gross och de pratade något om någon grillning som skulle ske framöver. Jag har för mig att det är direkt efter anordnandet av förvaltarskap så vi får se om jag orkar med det eller om jag ska vara ledig då i stället. Efter ett tag åkte vi i alla fall tillbaka till arbetslokalen och när jag hade bytt om så ringde jag mamma för att se om hon var kvar i hundparken. Hon hade dock gått hem eftersom det dragit ut på tiden men jag gick hem till henne i alla fall. Väl hemma hos mamma så tittade vi på Min trädgård. Mamma hade redan lagat färdigt maten så det var bara att värma på köttfärssåsen och chilli con carnen. Sedan var det bara att lägga till pasta och tomat och fetaost. Vi fortsatte titta på Min trädgård medan vi åt maten. Till efterrätt åt vi äppelkaka och pulverkaffe. Vi började titta En kvinna ombord som var en svartvit film som vi inte hann se färdigt eftersom vi skulle på visning i Oxelösund. Det var en lägenhet som låg i ett område som vi hade varit i förut. Så snart kanske mamma flyttar. I alla fall var vi inte där så länge utan åkte till ICA knuten där jag handlade pesto, mjölk, chips, dricka och pajer. Jag passade även på att fylla på reskassa på busskortet när jag ändå var där. Efter det fick jag skjuts hem och väl hemma så satte jag på radion, datorn och packade upp alla varor. Jag såg även på när Matinbum och UFOsxm spelade minecraft. Halv nio kom mamma med hunden Bella och jag har henne hos mig just nu också. Vi har varit ut så att hon fått kissa och bajsa och just nu vill hon inte göra annat än att ligga i sängen. Det borde kanske jag också göra men jag är väl lite av en nattuggla. Jag funderar mycket på hur det blir i framtiden och blir mycket ledsen när jag tänker på det här brevet jag fick från Transportstyrelsen. Men jag har väl tänkt aktivera mig på andra sätt som kräver att jag skaffar joggingkläder eller vildmarkskläder. Mamma och jag kanske åker till någon butik i helgen och handlar hem något. Vi får se. Man skulle också kunna ta sin lilla ryggsäck och fylla den med tvålitersflaskor fyllda med vatten och gå en sväng genom skogen. Jag vet inte om ni har tänkt på det men den här skogen känns väldigt trolsk. Som att den är tagen från en saga. I alla fall är det väldigt skönt att ha så nära till vildmarken och det vet jag ju att det inte är alla som har. Så på ett sätt skulle man kunna säga att jag är priviligerad. Men jag känner mig inte priviligerad. Jag hade velat ha det där körkortet. Jag hade nästan körkortet. Jag hade bara uppkörningen kvar och sen skulle jag ha körkortet. Men varför vi la av med det vet jag inte. Och begriper jag inte. Men skrivandet har jag kvar i alla fall. Även fast jag inte kan köra till de ställen jag vill skriva om så kan jag skriva om de ställen jag vill köra till. Och jag gör det men det är inte så jättetydligt vad jag vill skriva om egentligen. Det är det aldrig. Också fortsätter våndan. Den stora lidelsen. Skrivandet är både vånda och njutning. Det är som det ska vara. Men nu har jag skrivit så mycket att jag tror det är dags att gå och lägga sig. Och drömma om onaturligt höga lägenhetshus… 

Idag började jag dagen med att göra mig ett par knäckebrödsmackor och pulverkaffe. Jag spelade lite minecraft och gjorde mig en Varma koppen grönsak för att därefter gå till bussen. Väl på jobbet så var jag ensam med min arbetsledare. Jag bytte om och satte igång och började rensa ogräs i pallkragen. Vilket var lättare sagt än gjort. Det var så obekvämt att sitta på knä när pallkragen var i vägen och man inte nådde överallt där man var. Det känns som något jag försökt skriva om rätt länge också. Om den svarta jorden. Och hur den här karaktären Kasper hamnar på svart jord. Inte för att han kan se det i början; det är ju alldeles kolsvart där han är. Men sen börjar det brinna och då kan han se saker och ting så mycket tydligare. Nu tänkte jag ju inte skriva hela berättelsen i den här texten. Det här är ju en dagboksanteckning. Men förhoppningsvis hjälper det mig i skrivandet senare. Jag var som sagt ensam på jobbet idag. Och efter att jag hade rensat ogräs och satt ner lite polkabetafrön så åkte vi iväg för att hämta lite jord. Och det gjorde vi i Rosvalla. Det blev mycket tungt och påsen gick sönder men vi lyckades ändå ta den till pallkragen. När det var gjort och all jord var i pallkragen så vattnade jag lite och bytte om. Tog ett kort och gick till bussen. När bussen avgick så ringde mamma. Hon sa att hon trodde att jag skulle komma till henne idag. Så hon hade lagat spagetti och köttfärssås. Hon skulle dock klippa Bellas klor och sen kunde hon komma på promenad med hunden Bella sa hon. Så jag kom hem och satte på radion och datorn och väntade på att mamma skulle komma. Efter att hon ringde så gick jag ner och väntade på henne och när hon kom så tog vi en promenad in i skogen och vi gick en sträcka som jag aldrig hade gått förut. Det visade sig att den bara hade gått runt området men nu, eftersom jag hade arbetat och gått så långt, så orkar jag egentligen inte skriva så mycket mer. Kanske att jag skulle passa på att läsa just nu? En grej jag tänkte på när personalen var hit förresten var när jag nämnde att jag ville ha journalistmöte och hon som var här blev så där offensiv och sa att jag fick prata med de som jobbar här i morgon i så fall. Som att hon inte ville beblanda sig något med vad brott hade att göra om. För vem vill skriva om trafikolyckor, misshandel, bråk och mord? Men nu ska jag nog göra något annat. Jag orkar inte tjata om dessa journalistmöten. Jag får tjata på boendemötet i stället… 

Idag började jag dagen med att göra mig ett par knäckebrödsmackor och pulverkaffe. Jag såg färdigt en video av UFOsxm och gjorde mig en Varma koppen sparris. Gick till busshållplatsen där det inte stod någon. Däremot klev det på folk allt eftersom. Och väl på jobbet var det bara att byta om. Idag skulle vi rensa ogräs. På ett ställe som vi redan hade rensat ogräs på. Men det fanns väl lite till. Finns alltid lite till. Att rensa. Och när det var gjort och allt ogräs var slängt i en sopsäck så skulle vi åka iväg och slänga det på Rosvalla. Grejen var den bara att jag fick sitta i mitten. Och det var supertrångt. Så jag fick sitta så där till Rosvalla. Som tur var blev det inga konflikter. Däremot pratade vi om helgen och att jag hade varit på Rhodos kolgrill tillsammans med några andra. Däremot så sa jag det när vi väl var i Rosvalla att jag behövde byta plats. Jag kunde inte så längre. Så vi bytte plats. Och åkte tillbaka till arbetslokalen. Jag hade glömt att mamma skulle ha fotograf hemma hos sig så när jag ringde henne så berättade hon att hon hade en fotograf hemma hos sig. Så jag kanske kunde komma någon annan gång? Typ onsdag? Det gick bra sa jag och bytte om. Kort därefter gick jag till ICA knuten och handlade Varma koppen, mjölk, knäckebröd, chips, dricka och choklad. Därefter tog jag närmsta buss som skulle ta mig till busstationen för att därefter ta närmsta buss till Brandholmen. Väl hemma så satte jag på radion, datorn och packade upp alla varor. Jag har väl mest spelat minecraft men innan sex så kom Igge och klippte mitt hår. Något jag tror jag kommer göra oftare nu då det är så svettigt att ha långt hår. Framöver tänkte jag se Eurovision som väl är första semifinalen imorgon om jag förstått saken rätt? Det ska bli kul i vilket fall som helst och imorgon kommer jag nog också plantera rödbeta bredvid palsternackorna. Eller det egentliga namnet på dem är väl polkabetor. Hur det går med skrivandet vet jag inte riktigt. Det känns inte riktigt som jag har tid med det när jag har så mycket att göra på jobbet. Jag har heller inte fått någon respons på det jag skrivit hittills så jag vet inte vad jag ska tänka om det. Jag kan alltid skriva ändå, utan respons, men det blir minst sagt mycket svårare. Eller så blir det inte det. Jag vet inte riktigt. Jag vill bara att folk ska tycka om att läsa det jag skriver…

Allt blev vitt. Han kunde känna något smälla till i skallen men hann inte se vem det var som smällde till honom i skallen. Och med vad. Han fann sig själv liggandes i sängen. Mer harmonisk den här gången. För nu behövde han inte sova längre. Det var morgon och han skulle till jobbet. Han gjorde sina vanliga rutiner som att göra frukost och bädda sängen. Sedan tog han bilen till jobbet. Han tyckte alltid att det var något skrämmande med skogen som omgav byn. Det var något mystiskt med den. Och han brukade alltid tänka att han en dag skulle fastna i den. Varför visste han inte. Men ibland tänkte han att han var som en av de där naturguiderna som gjorde överlevnadsveckan. 

Allt var som vanligt. Eller hur vanligt det nu kunde bli på en psykakut. Ibland kunde man höra skrik från något rum. Ofta var den personen bältad då också så att han eller hon inte kunde skada sig själv eller någon annan. Eller så var det en upplevelse som triggat reaktionen. Det kunde vara ett trauma eller liknande. Hemskt var det i vilket fall som helst att höra den här personen att den skulle dö eller att alla skulle dö i någon slags undergång som den här personen fått för sig skulle ske den närmaste tiden. 

Ibland behövde man skilja på personer som tagit droger och fått psykoser på det sättet. Det gick inte riktigt att hjälpa sådana personer förrän effekterna av drogerna ebbat ut. Men den här personen hade varken en psykos eller tagit droger. Det var många som undrade vad han gjorde där men Kasper kände väl att ville han ha hjälp så skulle han få hjälp. Han hade stormat in på psykakuten bara, klädd i svart och med en svart mantel, och en knotig käpp i handen. Vad ville han egentligen? Och var kom han ifrån? 

Kasper satte sig ner. Några enkla frågor skulle han väl kunna börja med? Han började med den enklaste; vem var han? 

Idag började jag dagen med att göra mig ett par knäckebrödsmackor med pulverkaffe. Jag höll på att se en video av Boloxed om en vis typ av Black mesa- spel. Svårt att beskriva det på något sätt. Jag hann inte se färdigt det i alla fall. För jag skulle ta bussen till stan och väl där skulle jag gå till Rhodos kolgrill. För att hitta dit fick jag använda google maps. Väl där så var det någon gammal tant som började prata med mig men som jag inte förstod. Det var en annan sak jag tänkte på när jag gick ifrån boendet att det var totalt knäpptyst i området. Alltså det fanns inga ljud alls. Det var som om alla hade dött. Jag skrev ju det förut men jag tycker ju att man ska vara inkluderande och välkomnande. Då kommer ljuden automatiskt. Ljud som barnskratt eller sorlet från en folkmassa. Men nu fanns det alltså inga ljud och det skrämmer livet ur mig. Jag antar att det är bra när vi går till såna här restauranger lite då och då, då. I alla fall så beställde jag en pizza som heter Pompei och en Fanta till det. Jag skulle säga att stället är mycket schysst och maten är mycket god. Så jag skulle verkligen rekommendera den. Men sen visste jag väl inte riktigt vad jag skulle göra. Jag tänkte ju att jag skulle sitta på biblioteket och läsa tidning men jag ville hem så jag tog närmsta buss till Brandholmen. Väl hemma så gjorde jag kaffe i pressen. Det var nog nödvändigt för jag får sån abstinens utan kaffe. Men annars har jag inte gjort så mycket idag. Jag hade sett på någon video på youtube. Bland annat den om Black mesa-spelet. Men även när UFOsxm spelat minecraft. Jag ska väl se på någon video om SpaceX av Whataboutit men jag känner väl att jag vill göra något annat nu. Jag har läst lite mer av tidningen också. Jag är dock osäker på hur det ska hjälpa mig i skrivandet. För jag har inte riktigt börjat skriva än. Jag har inga bortförklaringar, jag vet, men det brukar bara gå till någon mening sen ger jag upp. Eller så var det för sent igår när jag började skriva. Jag tänker mig i alla fall att berättelsen ska börja med det här kapitlet Gnistor där den här karaktären Kasper går genom ett eldhärjat landskap med svart jord. Mötet med Lugero kanske kommer efter men jag har inte alls tänkt ha med scener som Brunnsvik och fäbod och kött och blod som jag först tänka ha med utan jobba med den här elden. Hur ter den sig i en dröm? Varför brinner inte Kasper upp? Och framförallt; vad vill den säga mig? Jag hade inte tänkt att det här ska bli en så jättefilosofisk berättelse men väldigt existentiell. Jag skrev ju att karaktären blev som född på nytt. Kanske kunde jag arbeta mer på det? Precis som Pink Floyd sjunger Coming back to life så kan jag skriva om att komma tillbaka till liv. Jag känner nog att jag hellre vill skriva om när det börjar duggregna och elden släcks och karaktären känner att han kommer tillbaka till liv. Det var ju så bra beskrivet i kapitlet i alla fall. Men vad gör han för att förtjäna det? Är han inte i elden extra länge? Det kanske han är. Och han är rädd att han håller på att dö. Han är på väg att göra det. Och sen kommer regnet. Annars vet jag inte så jättemycket om var den här berättelsen kommer leda mig utan det är väl bara att vänta och se. Men jag måste säga att jag ser jättemycket fram emot att skriva på den här berättelsen. En annan grej jag också tänkt på är att jag har berörelseskräck. Jag vågar inte ändra om i texterna allt för mycket. Men nu måste jag nog göra det för att berättelsen ska kunna kännas logisk. Annars blir det som när jag skrev på synopsisen; det blir en del som blir den gamla synopsisen och en del som blir den nya. Det tar upp rum och det känns inte alls bra att ha det så. Men jag vågar inte ändra något. Tänk om det är viktiga saker att ha med i berättelsen? Men vad kan va så viktigt att det får stå kvar orört? Nej jag måste nog ändra lite i texten även om det går emot min vilja. Bara på det sättet kommer jag vidare i mitt skrivande…