Idag började jag dagen med att göra mig ett par knäckebrödsmackor och pulverkaffe. Jag gjorde mig en Varma koppen grönsak och spelade lite minecraft innan jag tog bussen till jobbet. Jag var lite orolig att jag inte skulle hinna med bussen till Spindelplan eftersom det klev på så många personer allt eftersom men jag behövde inte vara orolig för jag hann med den. Mamma ringde någon gång på vägen och sa att hon ville följa med på promenaden. Med Bella så klart. Väl på jobbet så kände jag att någon ville prata med mig. För att inte hänga ut någon så säger jag bara arbetskamrat. Och denna arbetskamrat förklarade varför hon inte hade bjudit ut mig till bröllopet. Förklaringen var att det fanns andra på jobbet som hon inte hade bjudit ut. Det gör mig inte så mycket att jag inte blivit bjuden dock. Jag vet inte hur jag ska skriva det här utan att det låter ondskefullt dock. I alla fall så pratade vi om mötena som vi ska ha framöver där vi ska försöka lösa konflikten på jobbet. Den då jag är rädd för att bli misshandlad eller nedslagen. Jag kan inte påstå att jag kände mig så trygg när jag satt där. Men jag ska försöka att inte hänga ut någon som sagt. Hunden Bosse var på jobbet också. Och efter ett tag kom mamma med hunden Bella. Så då hade Bosse en lekkamrat och hon var så vild. Sprang precis överallt. Vi tog en promenad längs med ån. Pratade om att jag kunde gå med hunden Bella nästa fredag eftersom mamma jobbade så sent då. Jag berättade att vi skulle till Rhodos kolgrill imorgon. Något jag mycket ser fram emot. När vi hade gått färdigt promenaden så satt vi i arbetslokalen och så på när hunden Bosse och hunden Bella busade med varandra. Ibland skällde Bosse på Bella men hon blev inget rädd. De turades om att gnaga på ett ben. Jag följde med en annan arbetskamrat och tog ut tvätten ur torktumlaren. Jag fick ta bort damm med en borste som låg där. Efter det var mamma och jag och hunden Bella inte kvar så länge till. Vi gick hem och väl hemma hos mamma så var det bara att sätta in klyftade rotfrukter och potatis i ugn. Laxen skulle bara värmas upp i mikron. Medan vi väntade på att rotfrukterna skulle bli färdiga så såg vi på något matlagningsprogram. Mamma hade fått det här pappret från Transportstyrelsen om att jag inte får ta körkort. Det som märkt mig för mitt liv. Så nu har både min arbetsledare och mamma sett det. Så det känns lite bättre. Jag tänkte att jag skulle visa lillebror det också så får vi se vad han säger. Sen har vi det faktum att jag inte har råd att ta körkort. Men det tänker jag får bli ett senare problem. Vi bytte över till SVT och där satt en nazist från SD som fick lite väl mycket taltid så det tycker jag att SVT har en bakläxa att göra. Maten var klar efter ett tag och det blev som sagt klyftade potatisar och rotfrukter men även lax som värmdes i mikron och crème fraiche med dill. Mamma fick välja film på Disney plus som blev Tomorrowland a world beyond men vi tyckte den var för tråkigt så efter ett tag valde vi att se på Star wars A new hope i stället. En film som i övrigt lanserades 1977 googlade jag. Vi såg inte hela dock eftersom jag ville vara hemma innan fem. Vi åkte till ICA knuten där jag handlade mjölk, chips, Doritos, en stor fanta, Mer äppel- och pärondricka, frusna grönsaker som mamma tyckte var så bra att jag köpte, chicken nuggets, paj, matlåda och choklad. Efter det fick jag skjuts hem och väl hemma så satte jag på radion, datorn och packade upp alla varor. Jag missade parkourracet men det verkar som det bara var en som spelade det så det kanske inte gjorde så mycket. Jag har sett hela Stamsites stream och varit med på event på 90gq open. Jag har byggt färdigt honungsfarmen på survival vilket inte är som i verkligheten. Vi höll ju på med bin i Skattungbyn. Det var ju länge sen nu men jag minns ju det starkt ännu. Hur vi höll på med bin och slungade honung. Det är nog något jag hade velat göra på min balkong. Det är ju något som känns ger mening i sitt liv. Bin är ju så viktiga. Alltså seriöst; utan bin går vi under. Men minecraftbin är annorlunda. I alla fall; jag vill ju att konflikten ska lösas förstås. Så därför är det väl bra med möte. Det verkar som ganska många ska vara med. Vi får se hur det går. I vilket fall som helst så tycker jag nog att körkortsfrågan är viktigare. Och ja jag vet att jag inte har råd men jag vill inte va stämplad som personlighetsförändrad. Härnäst är det väl min lillebror som får läsa de här pappren. Förresten har jag kollat igenom hela min berättelse som den är just nu. Jag funderar om hela berättelsen ska utgå från den här brinnande svarta jorden. För som det är just nu är det för rörigt i alla fall. Ena stunden är jag på ena stället och på andra på ett andra ställe. Jag beskrev det där med att slå igenom ett antal glasrutor. Det är något jag kan arbeta mer på. Men inte just nu. Just nu behöver jag komma på hur jag ska skriva min berättelse egentligen. Och det går att analysera i all evig tid men om man inte skriver någonting så kommer man ingenstans. Eftersom den här berättelsen ska ha koppling till mina andra berättelser jag skriver, bland annat Allting faller och Pajas Pyjamas, så tänker jag mig att det ska ha liknande ämnen som jag kan skriva om. På vilket sätt vet jag inte riktigt än. Men i Allting faller så har jag till exempel oändliga gräsmarker så något om gräsmarker kanske. Jag tänkte att det skulle börja i ett landskap som brinner. Men hur hamnade han där från första början? Ska Lugero va till den här psykiatrin och ska den här psykologen sen ha den här drömmen? Fast det upplevs ju förstås inte som en dröm. Att brinna upp måste vara en väldigt panikartad känsla. Den här berättelsen är mycket mer elementär än någon annan berättelse jag skrivit om. Och jag har ju inte skrivit någon annan berättelse så jag har ju inget annat att jämföra med. Vad jag kan tänka på när jag skriver den här berättelsen är att få den att kännas som den tillhör ett större universum. Med det sagt så behöver ju det inte betyda att den inte känns egen. Väldigt existentiell. Och svår att ta sig igenom. Då den är trög och att beskriva ett landskap en längre tid är svårare. Oftast skriver jag bara några meningar per kapitel. Men att utmana sig själv kanske är viktigare än något annat jag gjort. Det är synd att jag inte har någon skrivarkurs att se fram emot framöver men jag tyckte de här flödesskrivningarna var bra övningar att skriva utan att riktigt tänka. Jag har också en vilja, och en avgrundsdjup längtan, efter att få läsa ut tidningarna Skriva. Men det får jag ägna helgen åt… 

Idag började jag dagen med att göra mig ett par knäckebrödsmackor och pulverkaffe. Jag spelade lite minecraft och gjorde mig en Varma koppen sparris. Tog bussen till Spindelplan och när jag nästan var framme så ringde mamma. Hon sa att hon blev yr och illamående efter övningarna på lassarettet. Så jag kunde inte gå till mamma idag. Väl på jobbet så bytte jag om och sen var det bara att börja jobba. Vi skulle rensa ogräs och det var så mycket ogräs att rensa. Det var en hel länga som vi rensade. En länga är alltså hela sidan på en byggnad. Så vi både använde ogräsbortagare och plockade upp ogräset och slängde i en sopsäck sen. Vi använde även en kvast att sopa upp med och en spade att samla upp skräpet i. Patrik nämnde det att de tänkte ha möte så att den här konflikten på jobbet löstes någon gång. Han nämnde att jag hade blivit arg när jag inte fick vara med på bröllopet. Han nämnde också att jag var rädd för att hon skulle slå ner mig. Därför ville hon inte riktigt vara på jobbet som det är just nu. Jag hade något viktigare att prata om dock. Det handlade om Transportstyrelsen. Jag hade ju fått brev från dem. Så när vi hade arbetat färdigt så lät jag min arbetsledare läsa igenom den. Han sa det att det här ju inte kunde vara för evigt. Att det ju var ett läkarutlåtande. Och att de förmodligen kunde ändra sig i framtiden. Jag behöver ljusglimtar i vilket fall som helst. Jag vill inte bli stämplad som den med psykos. Jag är en människa och jag vill också ta körkort. Konstigt nog tog min lillebror, som är tio år yngre än mig, körkort före mig. Men jag ska inte vara avundsjuk. Det mår jag inget bra av. Och när jag hade bytt om så tog vi oss en tur till ICA knuten där de släppte av mig. Jag fick en munk innan som ett tack från någon granne i området. Väl i affären handlade jag mjölk, chips, Mer päron- och äppeldricka, paj, glass och choklad. Sen tog jag närmaste buss hem och väl hemma satte jag på radion, datorn och packade upp alla varor. Jag har sett på något youtube-klipp, spelat lite minecraft och sett på ett nytt avsnitt av The last of us. Just nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Jag har börjat se på Star wars episode 3 eftersom det var may the forth häromdagen. Jag har även kollat upp telefonnummer till psykiatrin här i Nyköping för någon borde jag väl kunna ringa om det här beslutet att jag inte får ta körkort? Det kan väl inte vara hugget i sten? Jag har haft ett helvete att bara nämna att jag vill ta körkort. Jag skulle ha tagit uppkörning men varför avbröts det? Jag förstår det inte. Så jag skriver gärna om psykologers mardrömmar och det som håller dem uppe om nätterna. Det är i alla fall tanken med berättelsen jag skriver på nu. Kanske det tar sin början med en psykolog som vaknar kallsvettig efter en dröm? Vilken dröm han haft är jag dock mer osäker på. Jag har också tänkt att berättelsen skulle kunna börja ovanför ett vattenfall med Lugero betraktandes alla drömmar som flyter omkring där. Jag tänker mig dock att berättelsen ska var väldigt ursprunglig och elementär. Jag känner att jag kan arbeta mer på scenen där Kasper, psykologen alltså, går genom ett landskap som brinner. Det är bara det att det inte finns något där som kan brinna. Bara svart jord… 

Idag började jag dagen med att göra mig ett par knäckebrödsmackor och pulverkaffe. Spelade lite minecraft och gjorde mig en Varma koppen grönsak. Gick till bussen som tog mig till Spindelplan och väl på Spindelplan så bytte jag bara om. Idag skulle jag få köra åkgräsklipparen och jag behövde lite repettion om hur man körde den där maskinen men lärde mig efter ett tag själv. Det är nästan som att köra bil fast inte riktigt. Man växlar ju inte med en gräsklippare. Förresten har jag tänkt att jag ska ta med de här papprena från Transportstyrelsen till mamma imorgon. Jag vet inte om min arbetshandledare ska få se dem också men det antar jag väl att han också kan göra. Han tänkte först skjutsa oss men en av oss kom ju hit med cykel så då fick jag ta bussen i stället. Jag gick inte till mamma idag eftersom vi tycker att det blir lite för mycket att vara där både måndag, tisdag och onsdag. Så jag går dit varannan dag i stället. Det passar bättre. I alla fall tog jag bussen hem och sen dess har jag inte gjort så mycket. Jag såg någon video på youtube som både UFOsxm lagt upp och Matinbum lagt upp. Det är det vanliga minecraft. Och nu har jag börjat se på ännu ett avsnitt av The last of us. Jag är för rastlös för att spela minecraft. Hade väl egentligen velat göra något annat. Jag sa ju att jag skulle läsa men kommer kanske göra det imorgon eller på torsdag i stället. Jag undrar när det här helvetet med förvaltarskap kommer ta slut. Jag tänkte ju att det skulle va skönt att slippa tänka på ekonomin men nu vet jag inte vad jag ska tänka. Jag kommer ju knappast inte bli rikare om jag inte, till exempel, börjar jobba mer. Och det är det inte säkert att jag orkar med. Jag kan bli lite trött på det här tankesättet att det jämt är företagen som ska lösa allt. Allt ska privatiseras och försämras och jag vet inte hur mycket mer jag orkar med av det. Jag kan sakna Ung vänster och Vänsterpartiet som är de enda rösterna mot privatiseringarna. Alldeles för många i Nyköping är höger. Det känner man bara man går ut på en promenad. Eller jag tyckte det kändes så när jag var ute på promenad i alla fall. Det kan ju vara mina fördomar som pratar men jag tror inte det. Man ska vara sin egen lyckas smed. Nu har jag ju varit sjuk i någon vecka så nu har jag ju varit en sån där bidragstagare. Och när jag jobbar ska jag bidra till samhället och inte klaga. Men det känns som jag vill skriva om något annat. Något djupare. Något som verkligen betyder något. Är det inte därför som jag skriver också? Jag är trött på all politik och jobb och samhälle. Kanske är det också därför som jag ser på serier som The last of us. Men jag menar inte att jag vill skriva dystopier. Jag menar bara att jag vill skriva något som jag kan vila tankarna på. Jag har ju gjort mina försök och det har fått noll visningar. Vad som däremot fått visningar är när jag skrivit om saker som att bli Född på nytt och liknande saker. Ja just det; jag ska kolla igenom berättelsen om Lugero Sömnväktaren också. Jag har lovat mig själv att inte ge upp om den idén. Och imorgon kommer jag förmodligen ha journalistmöte också. Då kommer förhoppningsvis fler än en… 

Idag började jag dagen med att göra mig ett par knäckebrödsmackor med sill på och pulverkaffe. Jag gjorde mig en Varma koppen Sparris och tog bussen som skulle ta mig till jobbet. Vilket egentligen var två bussar men jag tror ni förstår vad jag menar. Väl på jobbet var det som ingen tid förflutit och det var bara att byta om och börja jobba. Idag skulle vi till Björshult och slänga skräp. Vi började med att gå igenom soprummet och Patriks bil och garaget men sen var det bara att åka. Väl på Björhult så hjälptes vi åt att slänga grejerna som skulle slängas. Efter det åkte vi tillbaka till lokalen men vi hade inget mer arbete att göra så det var bara att byta om och ringa mamma. Och hon sa att det gick bra att jag kom. Hon sa att hon gjort iordning kålpudding men vi skulle till Arken Zoo och klippa klor först. Så jag gick hem till mamma och vi åkte till Arken Zoo men vi klippte inga klor. Däremot så köpte mamma en massa grejer till hunden och vi åkte till en bankautomat där jag kunde ta ut lite pengar och där jag tänkte att jag kunde byta lösenord. Men jag tyckte det var lite krångligt och det syntes dåligt så jag struntade i det för stunden i alla fall. Jag vet inte om jag ska göra det någon annan gång men jag tycker att jag kommer ihåg det nuvarande lösenordet rätt bra så jag kanske behåller det. I alla fall var vi in till Blomsterlandet en sväng och kollade på växte och jag tänkte om jag skulle köpa jordgubbsplantor men hittade inga så köpte inga. Däremot så köpte mamma två korgkrukor. Och vi åkte tillbaka till mamma efter allt det dära. Mamma hade som sagt gjort iordning kålpudding och till det åt vi potatis, broccoli, sås, sylt och en jättegod fetaostsallad med tomater i. Jag hade satt på Partiledardebatten och vi såg den i en timme ungefär. Sen var jag nöjd och jag behövde inget pulverkaffe eller efterrätt. Eftersom jag inte visste om det nya kortet skulle funka så ville jag att mamma följde med mig in på ICA knuten. Där jag handlade soltorkade tomater, mjölk, chips, tvål, Mer päron- och äppeldricka, pajer och choklad. Sen var det svar på tal om kortet skulle funka eller inte och det gjorde det. Så vi åkte hem till mig och efter det har jag inte gjort så mycket. Jag läste det där beslutet från Transportstyrelsen om att jag skulle insjuknat i psykos och blivit personlighetsförändrad. Något som gör mig riktigt ledsen. Jag har även läst lite av Tingsrättpappren och har väl tänkt att jag ska ringa både Transportstyrelsen och Tingsrätten men Transportstyrelsen har så konstiga öppettider så vi får se hur det går. I övrigt har jag inte så jättemycket att göra. Jag har inte så jättebråttom med körkortet. Jag vet ju att jag inte har råd med det men jag hade ändå velat slippa den här ofrivilliga diagnostiseringen på mig och som jag anser inte stämmer. Men nu ska jag väl göra något annat. Kanske spela minecraft. Kanske läsa tidningen Skriva. Förmodligen läsa tidningen Skriva. Den prenumerationen har nog sagts upp också tyvärr. Inte för att det gör mig så mycket; jag har ändå så mycket att läsa. Men jag hade ändå velat ha kvar den så jag kanske ska prata med god man och kolla hur vi gör med den. Annars så har jag ju så mycket att skriva själv som det är. Jag prövar ju mig fram och det kanske ni har märkt också. Sen får vi se vad av det där som blir berättelse men jag börjar i alla fall. Och jag börjar från början. Jag kanske har en scen färdig i mitt huvud. Kanske att, det med tiden, utvecklas en scen som jag känner är logisk eller någorlunda logisk. Det brukar jag inte veta i förväg. Men en grej skulle jag kunna önska av mig själv och det är att inte skriva utan mål eller mening. Vilket är lättare sagt än gjort men det går liksom inte att skriva utan att veta var man är på väg någonstans. Eller jag skriver ju men jag hamnar någon helt annan stans än jag först tänkt mig och allt känns ologiskt och sen slutar jag skriva bara. Jag skulle vilja att jag satte upp lite tydligare mål för mig själv. Det måste kännas som att jag kan tro på skrivandet själv. Som att man kan tro att det man läser kan ha hänt på riktigt. Men den närmaste tiden kommer jag nog läsa. Läsa och lyssna på P2…