Hos mormor bodde jag i tre månader. I början hade det varit rörigt och egentligen ville hon inte att jag flyttade dit. Jag hade gått ett år i Skattungbyn och tänkte väl att jag skulle kunna odla lite i Bonäs också. Men mest promenerade. Promenerade i morfars gamla skog. Morfar som nu var död. Och det kändes som alla grejer var hans. Det var som ett spöke fortfarande ägde de grejerna. Morfars spöke…

Jag tror det var bra att jag flyttade därifrån till slut. Jag bodde alldeles för trångt och bodde i å för sig trångt hos mamma också men där hade jag i alla fall närmre till saker och ting. Till affären, till vänstervänner. Till Ung Vänsters sommarläger och en massa andra evenemang de hade hand om. Det var länge sen jag var på någon av deras event nu. Jag vet inte varför men det har väl blivit så bara. Förra gången skämde jag ut mig inför hela föreningen. Jag skulle läsa en text jag hade skrivit. Det var bara det att den var så dålig att aldrig borde ha fått komma ut. Handlade om arbeten och vad man får uppleva på dem. I å för sig så är de ju bra på ett annat sätt. Den avslöjade arbetslivet. Och det lär behövas mer än någonsin nu när högern vill göra det så svårt som möjligt att protestera mot orättvisor på arbetet…