”Eva Kristina f. 12.11.1937. Gift 1:o 1955 med Runar Olof Holmberg f. 27.6.1937 i Borgå sn och 2:o 1963 med Johan Vilhelm Karlsson f.29.4.1939 i Borgå sn. Frånskilda 1977. Eva fick mellanskolbetyg från Vörå samskola 1952. Att hon gick i skola uppe i Österbotten berodde på att moster Märtha var gift med rektorn för mellanskolan, Verner Ekman. Eftersom de inte hade egna barn ville de gärna ha Tallbacka-barnen hos sig under några år. Stig hade också han tagit mellanskolexamen i Vörå och de yngre syskonen kom alla att följa exemplet. 

Efter giftermålet bodde Eva och Runar på Tallbacka. Han var maskinmästare på skutan Anika som gick i kust- och Östersjöfart. Sedermera har Runar arbetat på telebolaget i Borgå. Han bor i hembyn Fagerstad. Efter skilsmässan flyttade Eva till sin nya make Johans hemgård Prästbacka i Andersböle i Borgå Ik. Där skötte de jordbruket i fem års tid innan familjen flyttade till Sverige hösten 1968. De kom till greve Carl Bernadottes herre-säte Malmsjö i Tumba, sydväst om Stockholm. Eva var under fem år hembiträde åt greven, som var sonson till kung Oscar II. Johan arbetade som reparatör och svetsare på företaget Fabriks-service, som 1973 flyttade till Stjärnhov några mil längre bort i Sörmland, varvid hela hela familjen också flyttade dit. Eva arbetade som ekonomibiträde åt Nyköpings kommun under några år för att sedan utbilda sig till barnskötare vid Kommunala vuxen-skolan i Södertälje 1981. Hon arbetade i sitt nya yrke på dag-hem i Gnesta fram till 1990 och är sedan dess barnskötare på ett fritidshem i Stjärnhov. Johan är sedan 1983 egen företagare. Han utför olika arbeten i byggbranschen i enmansföretaget All-service i Stjärnhov. Evas barn från första äktenskapet med Runar holmberg (VII a-b): ”

Min farmor är ett moln 

Hon regnar ner över mig när jag gråter 

Min farmor är ett hav 

Där ligger hennes aska och jag skulle kunna beskriva hur hon hamnade där men gör det inte av hänsyn till nära och kära 

De som förlorat en mamma, en fru eller en farmor 

För mig har farmor blivit en del av naturen 

Hon är med mig när jag plockar svamp 

Och har sin egen signal för att vi inte ska tappa bort varandra i skogen 

Det är Finland för mig 

Ett evigt sökande efter något som egentligen är ouppnåeligt 

Idag började jag dagen med att göra mig ett par knäckebrödsmackor då mina pågenmackor möglat. Jag gjorde med ost på och till det pulverkaffe. Jag såg färdigt en video av Wharaboutit om SpaceX och spelade lite minecraft. Gjorde mig en Varma koppen grönsak och gick till bussen som tog mig till jobbet. Väl på jobbet var det bara att byta om och sen var tanken att vi skulle rensa ogräs. Men det var för lerigt, sa Patrik, så jag fick byta om och sen var jobbet i princip slut. Men först fick jag lov att säga åt min arbetskamrat att sluta smaska. Så det var väl någon slags gräns som gick där. Men det verkade inte som hon tog illa vid sig när jag sa det. Vilket var tur för jag orkar egentligen inte med några konflikter längre. De har jag haft alldeles för många av. Det blir ofta så när man håller på med journalistik. Och söker upp konflikter. Men jag ska tänka på annat nu. Annat som släktforskning och poesi. Så om någon frågar efter det så får de bara till svar att jag inte håller på med det längre. Inte nu i alla fall. Jag tror att jag inte kommer hålla på med journalistik på lång, lång tid. Jag orkar helt enkelt inte. Och jag har annat att skriva om. Som är viktigare. Och som kommer kräva min uppmärksamhet. Så jag säger det nu så att alla ser det; nej jag kommer inte skriva journalistik om det inte står att det hänt något i Nyköping. Fan, då skriver jag i alla fall, men jag tror ni förstår vad jag menar… 

Problemet med journalistiken är att den är så oberäknelig. Därför blir det väldigt svårt att koncentrera sig på något som är väldigt kaosartat; men blir helt enkelt kaosartad själv då. Man förlorar kontakter och livet blir fattigare. Därför väljer jag att se den ljusa sidan på livet. Och ljuset för mig är släktforskningen, som jag precis börjat med, och poesiskrivandet, som jag också precis börjat med. Men tillbaka till min dag som jag egentligen skrev om då; när jag hade bytt om så åkte vi till Biltema där Patrik köpte spackel till badrummet och kanske något annat som jag inte kommer ihåg vad det var för något. Han bjöd även på kaffe och bulle. Jag såg ingen Ann-sofie där dock. Efter Biltema åkte vi till ICA knuten där Patrik släppte av mig. Jag handlade baguette, äpple och Mer hallon/svartvinbärsdricka. Efter det tog jag buss till busstationen. Jag gick in på Clas Ohlsson och köpte anteckningsböcker och mapp till mina släktforskningspapper som jag, förresten, kommer behöva ordna upp innan jag åker till biblioteket till tio imorgon. Det är inte så komplicerat, men jag vill gärna ha med mig den där boken “Vill heta Ruth”, bland en del annat. Efter Clas Ohlsson så gick jag till Stora torget och åt min baguette med dricka. Jag tog även två kort, ett på Statshuset och ett på mig själv, innan jag gick till biblioteket. Jag satt och läste tidning men känner så här; journalister gör ett mastodontjobb. Folk måste börja läsa mer tidning. Det finns inga bortförklaringar längre. Det är livsviktigt. Eller kanske snarare; livsfarligt. Att inte läsa tidning. Om man inte vill sätta sig in i det samhälle man lever i; varför lever man då i det samhället? Eller ska alla flytta ut i skogen? Jag bara känner; allmänbilda er! Sätt er in i vad andra känner! Och framförallt; läs tidning! Det kan inte vara så svårt. Egentligen. Men vi alla är ju olika. Förstås. Så jag kanske pratar ut i tomma luften nu men då får det vara så då. Jag orkar inte hålla på med journalistik längre. Men jag läser tidning och inser, till min fasa, att gränsen till att begå mord är mycket tunn. Den är alltid mycket tunn. Enda skyddet vi har emot det är att allmänbilda oss och läsa vår tidning. Och framförallt inte vara rasistiska as. Har jag nämnt att jag är trött på rasistiska as förresten? För jag är så sjukt trött på rasistiska as? Så sinnessjukt trött på rasistiska as? Varför vill man göra livet svårare för andra på det sättet? Jag förstår det inte… 

Så ja; jag har läst tidning idag. Och jag har läst om allt möjligt; något om ett hem som inte längre fick ta hand om en flicka och något om regeringen. Men jag gick lov att lägga mig i en soffa för att orka med poesiworkshopen som var halv sex. Och den var inte på det ställe som jag trodde att det skulle vara på. Det blev ett väldigt känslofullt möte med många dikter upplästa. Och en egenskriven som jag kommer dela senare. Men just nu orkar jag inte skriva mer än att det var en väldigt innehållsfull workshop. Hon som höll i det är poet och medan mötet pågick så firar vi även tvåhundrafemtio år av judiskt liv i Sverige. Hon nämnde något om judiska traditioner som jag inte riktigt kommer ihåg nu, men det hade något med självbekännande och erkännande av syn att göra. Jag fick även analysera en dikt med en annan som kändes som man var i en massgrav eller något annat som hade med död att göra. Det kändes som den tog upp mycket av det som palestinier utstår varje dag. Att anklagas för att ta död på folk. Därför tyckte jag att den här dikten var väldigt intressant. Men som sagt så var partiet då jag fick skriva min egen dikt viktigast. Så jag tänkte inte skriva så mycket mer nu; jag tog bussen hem och är hemma nu. Jag har en massa att förbereda inför släktforskningen som är imorgon. Ta med boken, ta med USB;et, anteckningarna och släktträdet. Men det ska väl sägas att det var kul att träffa en livs levande poet också. Något som jag också kan räknas som nu? 

Idag började jag dagen med att göra mig ett par pågenmackor med ost på och pulverkaffe. Jag spelade lite minecraft och gjorde mig en Varma koppen sparris. Jag tog bussen som tog mig till jobbet. Väl på jobbet behövde jag inte byta om, sa Patrik, då det hade börjat regna. I stället åkte vi till Biltema där Patrik skulle köpa något. Efter det fick jag skjuts hem och sen dess har jag inte gjort så mycket. Jag har tittat en del på youtube men inte på något speciellt som jag känner det är värt att skriva om. Jag har haft lite svårt att veta vad jag ska göra. Jag har inte varit så jättepepp på att läsa “Vill heta Ruth” eller släktforskartidningen eller Tomas Tranströmmer. Men jag antar att jag inte har något val om jag ska på den där poesiworkshopen imorgon. Hur det går med mitt övriga skrivande vet jag inte riktigt. Jag har inte riktigt lagt ner tid och själ på det. Som man kanske borde göra. Men själva syftet med de här texterna är ju att man har tröttnat på något. Det kan vara lite olika saker men i mitt fall var det nog journalistiken. Det är svårt att tröttna på något som är opartiskt dock så det måste ha varit något annat. Vad det är vet jag inte. Men kanske vill jag skriva om något annat än arbetet. Kanske är det därför som jag skriver de här dagboksanteckningarna? Eller jag har ju sagt till mig själv att jag skriver de här dagboksanteckningarna för att minnas Tonys pizza och allt jag gjorde där. Diska plåtar och vika kartonger. Och sen får man höra att man inte trivdes där av andra. Liksom att värva medlemmar till Naturskyddsföreningen inte är ett riktigt jobb. Men jag fortsätter arbeta. Och vi får se hur det går på den där poesiworkshopen imorgon också. Jag måste bara komma ihåg att köpa något att äta… 

Idag började jag dagen med att göra mig ett par rostade pågenmackor med ost på och pulverkaffe. Spelade lite minecraft och gjorde mig en Varma koppen sparris. Gick till bussen som tog mig till jobbet. När jag nästan var framme så ringde Patrik och sa att Patrik hade fått halsfluss. Det var inget jag hade fått dock och vi kunde jobba. När jag kom till jobbet bytte jag om och sen började vi klippa häckar. Taggiga sådana så det var i princip omöjligt att flytta häckresterna utan att få taggar i händerna. På något sätt lyckades vi ändå ha över alla häckrester i släpvagnen och när det var gjort och alla häckrester var krattade och borstade så fick jag byta om. Vi skulle ut på tur och först tänkte jag att jag skulle gå av vid ICA knuten men så sa jag att jag kunde hoppa av vid släktforskarföreningen i stället. Jag gick in dit lite snabbt men sen gick jag till Hemköp och handlade en banan, mjölk, chips, Mer päron- och apelsindricka och glass. Sen gick jag mot släktsforskarföreningen igen. Först åt jag upp glassen på Stora torget. Sen gick jag till släktforskarföreningen och väl där så fick jag rätta dem då de hade skrivit fel mejl och ta lite fika för femton kronor och börja släktforska. Där fick jag lära mig att min farfar vari svetsare bland annat. Jag fick några sidor där man kunde forska på sin finska sida men det var svårt. Jag fick i alla fall namn och årtal uppskrivna och jag antar att jag kommer fortsätta forska på torsdag. Då kan jag ta med den här boken Vill heta Ruth och släktträdet och de finska sidorna. Det tillsamman med USB;et kommer lösa många pusselbitar tror jag. Efter släktforskningen tog jag närmsta buss hem. Och väl hemma så satte jag på radion, datorn och packade upp alla varor. Jag såg färdigt Antlers på Disney plus. Som slutade med att en hade smittats och förmodligen skulle bli det där odjuret som hade horn. Just nu har väl jag lite mer att se på dock så då ska jag väl göra det. Och när det kommer till det här släktforskandet så orkar jag nog bara göra det på bestämda tider. Liksom journalistiken. Vad jag ska skriva om i stället vet jag inte riktigt dock. Jag har idéer till berättelser och nu kommer säkert någon säga “Inte det där igen!”. Men jag gör mitt bästa. Jag har bilder inombords. Djungel och snötäckta landskap. En känsla att något inte står rätt till. I drömmar är varje känsla ett väder, ett landskap eller en bild. Därför går det att experimentera väldigt mycket med surrealistiska landskap som aldrig verkar ta slut. De säger något. Att något måste ta slut. Och något annat börja. Målet är en del av resan. Utan resan så hade vi inte kommit någonstans. Det går inte att fuska sig fram i livet. Vilket får mig att tänka på högstadiet. Hur det var där. Inte för att jag fuskade men det fanns säkert någon som fuskade. Och som det sen inte gick så bra för…