Flödesskrivande 

Det har varit en lång dag idag. Jag skulle kunna skriva dagboksanteckning men det är inte riktigt det de här är. Jag har varit så trött att det känns som jag ska somna. Men om jag somnar på biblioteket så vet jag inte vad de ska tycka. 

Bilden – Stölden 

De hade planerat kuppen länge. Hans pappa hade berättat planen väldigt noga. Ingen skulle misstänka ett barn. Så planen förväntades genomföras exakt som det var tänkt. Han skulle gå in i guldaffären, ta det dyraste föremål han kunde hitta, och sen gå ut igen. Grejen var att han inte fick bli påkommen. Så den gamle gubben repeterade det om och om igen. Han fick inte bli påkommen. Och om han skulle lyckas så skulle det bli århundradets största stöld. 

Karaktärsbeskrivning 

Jag vet inte så mycket om den här karaktären mer än att han blir rätt desperat när han upptäcker att Lugero är borta. Han är rädd för att tappa greppet, förlora kontrollen. Han har aldrig förlorat kontrollen förut så det är en rätt hemsk känsla för honom att känna. Jag har skrivit dialog förut men tror att det är mer mystiskt och höljt i dunkel. Vad den här Lugero menar. Speciellt med tanke på att han bara uppenbarar sig i drömmar. I alla fall i början. Men om de skulle hamna i en vardaglig situation, som att hissen skulle fastna eller liknande, så skulle Kasper upptäcka att Lugero skulle veta ovanligt mycket om honom. Otäckt mycket till och med. Han kan hans barndom, uppväxt och mycket mer. Frågan är vad han ska göra med den informationen. 

Idag började jag dagen med att göra mig ett par knäckebrödsmackor med pulverkaffe. Jag spelade lite minecraft och gjorde mig en Varma koppen sparris. Tog bussen som skulle ta mig till jobbet. Väl på jobbet var det bara att byta om. Idag skulle vi kratta löv. Jag och en till skulle kratta på ett ställe men hon höll sig inte på mitt ställe så jag fick kratta på ett annat ställe. Det blev rätt rörigt men det löste sig till slut. Jag höll på att lägga i löv i en säck med en annan när en tjej kom och frågade om hon fick ta löv till sina odlingar. Hon var så glad att det bara inte gick att säga nej till det, så vi slapp att åka till Rosvalla efter det. När vi hade krattat löven och lagt det i säckar så tog hon hand om resten. Så det var bara att byta om igen och jag gick mot affären. Det blev mycket promenerande för mig och väl på ICA knuten handlade jag baguette, Yakisoba, pågenlimpa, mjölk, iskaffe, chips, Mer äpple- och svartvinbärs/hallondricka och paj. Jag missade första bussen men hann med nästa som gick tio minuter efter. Jag gick av vid Statshuset och gick till Stadsvakten där vi släktforskar. Jag har redan skrivit om det men jag kan säga så mycket i alla fall att jag fick reda på det jag ville få reda på. Nämligen hur någon i släkten dog. Nu var ju de inte släkt i å för sig men det kan vara intressant ändå. Vid tjugo i fem kom min förvaltare och innan jag gick hem så köpte jag en almanacka och gick ut med min förvaltare. Han frågade om jag hade varit i kontakt med de här personerna som lurat mig. Jag sa nej men han sa att han hade hört annat. Lite så där lagom anklagande. Och jag påminns återigen om varför jag vill byta förvaltare. Jag sa att jag hade blockat den personen, som polisen sa att man ska göra, och sen var det inte mer med den saken. Jag fick skjuts hem och väl hemma satte jag på radion, datorn och packade upp alla varor. Till matstödet träffade jag en som jag inte träffat på mycket länge. Hon hade tydligen fått hoppa in i stället för en annan. Till mat blev det i alla fall Yakisoba-nudlar. Sen dess har jag inte gjort så mycket. Jag försöker lugna ner mig på något sätt. Men det är svårt. Det blir mycket att skriva om jag ska skriva så här hela tiden. Egentligen har jag ju annat att göra också, som att läsa, men jag finner det inte lika inspirerande längre. Kanske för att jag har mer att skriva. Och jag inser att det är viktigt att skriva. Kanske livsviktigt. Jag hade en sida som jag skulle kolla in som en på poesiträffen hade skapat och sen har jag en del vänstermöten som jag ska planera inför. Och någon gång ska jag hinna sova också. Jag var rätt trött i morse; det måste jag erkänna! Men nu orkar jag inte skriva något mer så jag sätter punkt här för nu i alla fall! 

Jag var kanske inte riktigt färdig med att beskriva evigheten 

För det finns säkert en massa olika sätt att beskriva evigheten på 

Men ingen är mer rätt än den andra 

Det är därför det är så svindlande 

Det spelar ingen roll om du är ung eller gammal, fattig eller rik 

Evigheten drabbar oss alla jämställt 

Frågan är 

Om evigheten är den yttersta av alla händelser 

Och om evigheten inträder 

När man dör 

Jag vill gärna tro att man återfödds 

På så vis blir man en del av evighetens 

Eviga cykel 

För om jag ska bli allvarlig 

Det blir farligt om vi förnekar våra känslor 

Men jag är ingen domedagsprofet 

Jag tror inte att vi ska gå under vilken dag som helst nu 

Det får andra domedagsprofeter ägna sig åt 

Nej jag vill gärna tro att det finns gott i varje person 

Att vi faktiskt kan bli bättre 

Och utvecklas 

Men seriöst; jag undrar verkligen 

Hur kärlek känns

Hur känns det att alltid ha någon att gå hem till? 

Att ha någon att sova bredvid? 

Och kanske ha sex med?