Min farmor är ett träd 

Min farmor är naturen 

För mig är hon lika självklar som hemmet 

Det som kallas hem är det man känner sig trygg i 

Är det inte så det ska vara? 

Eller bryr vi oss inte längre var vi har vårt hem? 

För mig var Brunnsvik en gång mitt hem 

Men det ändrades när skolan lades ner 

Eller ändras och ändras; jag har helt enkelt glömt bort hur det var att bo där 

Och livet går och saker händer 

Och plötsligt är ens morfar också borta 

Livet är en värdefull sak som man ska var rädd om 

Liksom ett träd som sträcker sig efter något till synes ouppnåeligt 

Men om man aldrig provat; hur kan man då vara säker? 

Idag började jag dagen med att göra mig ett par rostade pågenmackor med ost på och pulverkaffe. Jag spelade lite minecraft och gjorde mig en Varma koppen sparris. Tog bussen till jobbet och bytte om. Körde med åkgräsklipparen längst bort i området men bytte till gågräsklipparen senare. Arbetsdagen gick rätt så snabbt och rätt som det var så skulle jag byta om igen. Jag tog bussen hem eftersom jag inte behövde handla idag. Men väl hemma så satte jag på radio och datorn igen. Jag har haft fullt upp med att slänga kompost och sopor. Också så har jag flyttat på vårlökarna till pallkragen så att jag kan odla annat i blomlådorna. Jag tog lite jord och hade i två krukor som jag eventuellt ska ha till lingonplantor om jag nu får några sådana av lingona. Blåbärsplantan har jag planterat ur i blomlådan i alla fall så nu kanske jag har både blåbär och lingon på min balkong när jag vill. Det enda som saknas nu är väl hjortron och hallon. Men just nu ska jag koncentrera mig på mitt skrivande. Något som jag inte vet hur det går med. Eller egentligen vill jag väl läsa färdigt den där boken Stormningen så att jag kan börja med en annan. Men jag har inte bråttom. När man håller på med läsande gäller det bara att ha tålamod… 

Idag började jag dagen med att göra mig ett par rostade pågenmackor och pulverkaffe. Jag spelade en del minecraft och gjorde mig en Varma koppen grönsak. Tog bussen som tog mig till jobbet. På bussen så var det två kontrollanter som kollade att vi betalat vår resa. Känns ju inte som en grej som är så jätteviktig eftersom man ändå blippar busskortet innan man kliver på men jag hade ju redan blippat busskortet så det var ju ingen fara för mig. Jag bara tänker att i stället för att kontrollera att man betalat biljett så kunde man ha gratis buss i stället. Bara en tanke från min sida. I alla fall så kom jag till jobbet till slut och väl på jobbet var det bara att byta om. Jag frågade Patrik om han hade fått sms;et men det hade han inte sa han. Men sen när han kollade så fick han det precis. Jag hade alltså frågat om jag kunde läsa upp dikten på jobbet. Och det sa han att det kunde jag göra. Fast efteråt då när vi hade arbetat. Så vi gick till garaget och hämtade en åkgräsklippare, en gågräsklippare och en trimmer. Tanken var att vi skulle ha två gågräsklippare men vi hade bara tre hörselkåpor så vi fick turas om att använda gågräsklipparen och trimmern. Jag började klippa med gågräsklipparen som var lite ny så jag fick lov att fråga hur man startade den. Den var ungefär som den gamla med skillnaden att så som man fick den att gå framåt automatiskt var att man höll upp det nedre handtaget också. Jag använde inte den mekaniken så mycket trotts allt för man behövde ändå gå fram och tillbaka med gräsklipparen när man skulle under balkongerna och mellan häckarna. Efter ett tag fick en annan ta över och jag fick vila. Men det dröjde inte länge förrän jag fick trimma. Jag vet inte om hon som höll på att trimma hade svårigheter men för mig gick det bra i alla fall. Eller ja; Patrik sa åt mig vad jag skulle göra. Att jag inte fick luta trimmern mot backen eftersom den skulle nötas sönder då. Men jag tyckte inte det var allt för svårt. Och när det var gjort och alla redskap var inne i garaget igen efter att de sköljts av och jag bytt om så kunde jag läsa upp min dikt. Och efter det gick jag till ICA knuten där jag handlade baguette, Varma koppen sparris, pesto, mjölk, iskaffe, chips, Mer äppel- och svartvinbär/hallondricka, pajer och choklad. Sen när jag kom till busstationen och bytte buss till Brandholmen så hörde jag att en person hade röstat på sverigedemokraterna. Jag sa “Jävla rasist” men det verkade inte som han hade hört det. Vilket jag hoppades att han skulle göra. Men jag skulle av vid Statshuset så jag slapp höra hans långa utlämningar om varför man ska rösta på sverigedemokraterna. Och förespråka folkmord. Lite så där lagom fräscht… 

Jag gick i alla fall av vid Statshuset och gick dit där släktforskningen höll till. Jag kan inte påstå att jag upptäckt något häpnadsväckande men det stod en del om farfars släkt på Ancestry. Jag gav dock upp efter ett tag och börja forska på mamma släkt i stället. Alltså morfar Erik och mormor Margit. Det kanske jag kan dela lite om senare men jag kan säga så mycket att det stod en hel del i kyrkböckerna. Mot slutet hann jag inte forska mer dock utan får väl fortsätta på torsdag när det är drop in i biblioteket. Vilket jag antar är elva och inte tio som det var förut. Jag tog i alla fall bussen hem och väl hemma satte jag på radion, datorn och packade upp alla varor. Jag tittade på en video där UFOsxm spelade moddat minecraft och när det var matstöd så knackade personalen i stället för att ringa på vilket gjorde mig vettskrämd. Dessutom kallade han mig lilla gubben vilket jag inte vet vad jag ska tänka om. Det är väl någon slags skyddsmekanism från hans sida så då får väl han ha det då. Så det har hänt en hel del i dag. Om det ska vara så här varje dag så vet jag inte hur länge jag ska orka skriva men jag tror det är viktigt för mig att få ner de här tankarna på papper så att jag inte blir så rörig så man inte förstår mig. Eller nu kanske ni inte förstod mig ändå men då får det vara så då. Jag kan inte bestämma vad andra ska tänka. Jag kan bara berätta hur jag tänker och utefter det får ni bilda er en egen uppfattning om vem jag är och vad jag tänker. Eller så behöver man inte vara så komplicerad utan säger vad man tycker i alla fall. Att säga att man röstar på sverigedemokraterna är kanske lite väl extremt. Men en kort anteckning om vad man ätit borde räcka… 

Min farmor är ett berg 

När hon levde var hon det beständigaste jag visste 

inget kunde rubba henne, trodde man 

om man bara hade vetat, om man bara förstått 

Att även berg vittrar och går sönder 

En dag står hon vid spisen och lagar sin speciella mat 

En annan i en urna medan radion spelar “Ängeln i rummet” 

Behöver jag förklara att det brast för mig? 

Att jag inte kunde sluta gråta? 

Så ja; även döden är beständig 

Lika självklar som ett berg som till en början började som en platåskiftning eller ett 

vulkanutbrott