Idag började jag dagen med att ta medicin och bädda sängen. Datorn var redan avstängd och jag kunde lyssna lite på morgonpasset innan jag stängde av radion och gick till bussen som tog mig till busstation. Väl på busstation fick jag gå till God morning hotells som är mitt jobb. Väl där så samlades vi av någon anledning i arbetsledarens kontor. Jag tror att en arbetskamrat skulle ta ledigt några dagar för att åka till Grekland. Sen bytte vi om och märkte att det var rätt skräpigt på vårt bord och låg fågelfjädrar eftersom ingen hade städat där på hela sommaren. Nadja var rätt snabb med att städa bort det dock. Och jag och Heilar kunde ta frukost som bestod utav macka med salami och gurka, yoghurt med puffar och musli, äppeljuice, apelsin, vattenmelon och kaffe. Sen åt vi frukost och pratade lite om vad vi gjort under semestern. Jag berättade bland annat att jag varit till Dalarna och badat och gått på Orsayran. Sen var det dags att dammsuga och jag och Heilar turades om att moppa och dammsuga. Mot slutet slarvade vi lite så vi fick lov att moppa lite mer och sopa med sop det skräp som fanns. Jag tycker det är jättesvårt att veta när man är färdig med dammsugandet. Men vår arbetsledare vet precis hur mycket som behöver dammsugas. Hon ser skräp där ingen annan ser skräp också får man göra om allting igen. Efter dammsugandet slängde vi lite skräp. Jag hade hörselkåpor på mig och slängde både färgat och ofärgat glas och metall. Efter det plockade vi upp produkter från kartonger. Vi gick med förpackningar med toalettpapper och åkte till första våningen för att fylla på förådet. Jag berättade att jag tänkte ta bussen 11:43 så jag hann inte vara där så länge till. Det kändes som det gick lite fort mot slutet men jag har ändå gjort rätt mycket jobb så det var nog rätt bra. Jag hann säga hej då till arbetsledaren i alla fall. Jag och Heilar bytte om och han tog bilen och jag tog bussen från Gumsbacken. Den gick så att jag hann ta bussen klockan ett från busstationen till Brandholmen. Det är ingen släktforskning än i alla fall. Och nu är jag hemma och funderar vad jag ska göra härnäst. Det känns som jag har hur mycket som helst att skriva om men orden vill liksom inte komma ut. Det här är ju ingen Nyårskrönika men jag vill ändå prata om vad jag gjort på semestern. Att jag badat och varit på Orsayran. Jag hann med ett dopp igår till och med! Men nu är jag nog rätt nöjd med badandet. Om jag inte badar på badhus det vill säga. Det kommer ju bara bli intensivare och intensivare ju närmare valet vi närmar oss. Så jag försöker ta tillvara tiden innan valet. Men sen är det ju som så att tiden ju går framåt oavsett om vi vill det eller inte. Och det kan kännas lite läskigt när man inte vet hur utgången av valet. Men det blir säkert bra! Det måste bli bra! Jag får övertyga mig själv det…

För han blev misshandlad av nazister. Eller det är i alla fall det jag fick höra. Att han varit på något möte av något slag och att nazister kommit in och slagit ner honom med en gladflaska. Det är det vi får vara med om, vi som är politiska aktiva. Speciellt vänsterpartister är utsatta men jag vägrar gå runt och vara rädd för det. I så fall hade jag inte vågat göra någonting. Men det är svårt att vara vänsteraktivist i Nyköping. När jag var ute häromdan och delade ut flyers så var det inte en enda som ville ha flyers från vänstern. En sa ”Absolut inte” så det är väldigt svårt att vara vänsteraktiv i Nyköping. Men jag gör mitt bästa. Nu när valet närmar sig. Det känns som Örjans spöke går med mig varje gång jag är ute. Han hjälper mig och skyddar mig från nazister. Eftersom han själv blivit usatt av nazister. Och vi kämpade för samma sak. Jag kunde bara önska att han fortfarande levde så att jag kunde prata mer med honom och lära mig mer om hans liv och så vi kunde bli vänner igen. En grej jag skulle kunna göra är att läsa hans böcker, där hans kändaste bok är Hoola Bandola band…

När jag var femton år hade jag fullt upp med skolan. Det fanns ingen tid för fritid och jag ville inget hellre än att slippa alla läxor vi fick då. Jag försökte förstå varför de gjorde så mot oss men jag kunde inte begripa det. När jag hade gått på Siknäs så hade det varit så mycket enklare att göra skolarbeten. Vi hade mindre klasser. Nu hade vi tio-tjugo personer i samma klass. Och alla lektionerna kändes utmattande. Enda lektionen jag kände att jag kunde vara mig själv på var konst. Det var kanske otippat men det var något jag gillade med att överanalysera konstverk. På det sättet kunde jag kombinera skrivande med konst på mitt eget sätt. Jag valde dock inget estetiskt program på gymnasiet. Jag valde naturguidesutbildningen. Och konstrundorna i Brunnsvik var bara en liten inblick i konstvärlden. Jag ville förstå den fullt ut. Och det gjorde jag på högstadiet. Man fick arbeta med händerna, vilket var mycket skönt, tyckte jag. Det finns några konstverk från den tiden men jag vet inte var de är nu. De finns bara i minnet nu. Men jag tycker man är mer fri som skribent. Man kan skapa världar som ingen varit i förut. Och det var ungefär där jag ville va. I konsten som sedan blev skrivandet och som framöver kanske blir något helt annat. Men jag vill helst veta var jag står. Och det gör jag inte nu. Vilket jag inte gör nu. Och det gör mig så frustrerad…

För oavsett hur mycket självbiografi jag skriver så kommer jag inte undan det faktum att vi kan ha en fascistisk regering till hösten. Och då kan jag garantera er att det inte kommer räcka med att skriva självbiografi…

Hos mormor bodde jag i tre månader. I början hade det varit rörigt och egentligen ville hon inte att jag flyttade dit. Jag hade gått ett år i Skattungbyn och tänkte väl att jag skulle kunna odla lite i Bonäs också. Men mest promenerade. Promenerade i morfars gamla skog. Morfar som nu var död. Och det kändes som alla grejer var hans. Det var som ett spöke fortfarande ägde de grejerna. Morfars spöke…

Jag tror det var bra att jag flyttade därifrån till slut. Jag bodde alldeles för trångt och bodde i å för sig trångt hos mamma också men där hade jag i alla fall närmre till saker och ting. Till affären, till vänstervänner. Till Ung Vänsters sommarläger och en massa andra evenemang de hade hand om. Det var länge sen jag var på någon av deras event nu. Jag vet inte varför men det har väl blivit så bara. Förra gången skämde jag ut mig inför hela föreningen. Jag skulle läsa en text jag hade skrivit. Det var bara det att den var så dålig att aldrig borde ha fått komma ut. Handlade om arbeten och vad man får uppleva på dem. I å för sig så är de ju bra på ett annat sätt. Den avslöjade arbetslivet. Och det lär behövas mer än någonsin nu när högern vill göra det så svårt som möjligt att protestera mot orättvisor på arbetet…