Första flytten

Det var soligt

Träden var höga,

Skuggorna långa

Och jag var så liten

Mitt sinne var ungt

Jag förstod inte mycket

Jag försökte förstå;

Träden som kommer stå kvar,

Marken som inte rör sig,

Bergets fasta grund,

Var stenar kommer ifrån

Jag var liten, förstod inte mycket.

Men jag förstod

att livet

var orättvist

Mitt unga sinne sa mig att människor flyttar;

När de måste det,

När det inte finns några andra val

När livet tar en ny vändning

Jag förstod.

Första flytten gick till ett hus som var vitt och brunt.

Det var jag, mamma, storebror och någon som hette Micke.

Jag levde livet som om jag inte visste något annat.

Jag var ung och trodde att jag kunde bli en superhjälte.

För ett tag trodde jag också att jag kunde bli en isbjörn.

Dagligt skrivförslag
Beskriv en enkel sak du gör som ger glädje i ditt liv.

WordPress vill att jag beskriver en enkel sak som jag gör som ger glädje i mitt liv. Skulle jag kunna säga att det är skrivandet? Det skulle jag nog kunna säga. Eftersom det finns så olika former av skriver. När jag tänker på glädje så tänker jag på poesi. Det, tycker jag, ger glädje i mitt liv. Och det ger mig glädje att fortsätta skriva. Det är nog inget någon kan ta ifrån mig. Det bara är där och väntar på mig. Skrivandet. Som jag skjutit upp så länge nu. Det ger mig glädje i mitt liv samtidigt som det också ger mig desperation i mitt liv. Det är lite tudelat. Men det viktiga är väl att man inte ger upp. Att man fortsätter skriva även fast man möter på några motgångar. För det är bara så som man kan komma vidare med sitt skrivande. Att man fortsätter skriva. Och att man fortsätter skriva mycket. Så pass mycket att det blir övermycket. Fast nej det blir ju inte heller bra. Det bästa är väl om man kan hålla det på en lagom nivå. Skrivandet alltså. Men jag har redan glömt bort vad jag först skrev om så jag tror jag slutar här…

Recension: Thor love and thunder

Jag har fortfarande svårt att ta in vad som hände i filmen. Att man dödade av en så viktig person. Men den här filmen hade så mycket mer också. Den börjar med någon som kallas gudsdräparen som går genom ett ökenlandskap. Med sig har han sin dotter som är döende. För ett tag håller de bara om varandra tills hon dör och han får lov att begrava henne. Efter det så hör den här personen några viskningar i luften och följer dem tills han kommer till en oas i öknen. Där håller en gud till och det är först när gudsdräparen dräper den här guden som han blir gudsdräparen. Efter det börjar filmen. Den börjar där Avengers: Endgame slutade. Thor är med Guardians of the galaxy och de är på egna små äventyr. Efter ett tag splittas de dock när Thor upptäcker att det finns någon som kallas gudsdräparen och Guardians of the galaxy ska på egna små äventyr. Vilket jag antar att man får se i Guardians of the galaxy 3. Vi får även möta Jan Foster som vi får se på något sätt är sjuk men vi får inte reda på vilket sätt hon är sjuk. Hon åker till nya asgård för att hitta ett alternativ botemedel till sin sjukdom. Efter gör de alla entré när gudsdräparen kommer till jorden. Både Thor, Valkyria och Jane Foster är där. Bara det att Thor har inte upptäckt att Jane Foster är där. Först upptäcker Thor att hans hammare Mjolnir är där. Sen upptäcker han att någon annan än honom själv svingar Mjolnir. När han upptäcker att det är Jane Foster så blir han chokad och glad. De upptäcker dock att de måste ta hjälp av de andra gudarna för att vinna över gudsdräparen. Efter det handlar det mesta av filmen om bara hur de ska förstöra svärdet som gudsdräparen svingar. Och att Jane Foster har cancer. Jag tycker det är ett så sorgligt slut. Varför skulle just hon dö? Hade inte någon annan kunna dö? Någon mindre viktig person?

Sammanfattningsvis så var det en väldigt bra film. Jag tyckte om slutscenen väldigt mycket med barnen som hjälpte Thor att besegra gudsdräparen. Tyvärr kom ju Jane Foster också och hon blev så pass sjuk i cancer att det inte gick att rädda henne. De var i något vattentäckt landskap och gudsdräparen har bara en önskan och det är att hans dotter ska börja leva igen. Jane Foster dör och gudsdräparen dör. Och de enda som är kvar är Thor och den här dottern. Jag hoppas verkligen att de hittar ett sätt att återuppliva Jane Foster för hon var en så stark karaktär i filmerna. I slutet efter eftertexterna fick vi se henne anlända till Valhalla så kanske det är ett tecken på att hon kommer tillbaka till livet trotts allt? Det är bara för Thor att använda sin Stormbreaker som i övrigt väldigt ofta blir avundsjuk på Thor för att han flörtar med Mjolnir. Men jag undrar hur de ska ta tillbaka henne från dödens land. Utan att, till exempel, Oden blir avundsjuk och också vill tillbaka till de levandes land. Eller varför inte alla andra som har dött? De efterföljande filmerna ska bli minst sagt intressanta att följa…

Dagligt skrivförslag
Hur vet du när det är dags att stänga av? Vad gör du för att det ska hända?

WordPress vill veta hur jag vet när det är dags att stänga av. De undrar hur jag gör för att det ska hända. Jag menar; jag har ingen magisk trollformel för att stänga av. Och det är ju knappast så att jag bara kan stänga av. Sociala medier upptar det mesta av mitt tankerum och det är inte mycket jag kan göra åt det mer än att försöka använda det lite mindre lite då och då…

Dagligt skrivförslag
Vilken egenskap värdesätter du mest hos en vän?

WordPress undrar vilken egenskap jag värdesätter mest hos en vän. Jag vet inte riktigt. Trofasthet kanske? Sen kan jag undra vad man ser som vän. Det är ju lite skillnad på en vän som man har på Facebook och en vän som man har i verkliga livet. Man kan undra om man har något liv i över huvud taget utanför Facebook. Alla vänner verkar finnas där. Men innan Facebook så träffade jag vänner på läger med Ung Vänster. Och såna har jag varit på många av. Så pass många att jag undrar hur jag ska komma ihåg alla. Men det har varit någon i Mariefred, någon i Arboga, någon i Köping och någon i Åmål. Det har varit rätt många helt enkelt. Och senaste gången jag var på ett större evenemang så var det i Falun. Då lagade jag mat åt deltagarna. Men det känns tyvärr som om Ung Vänster har fryst ut mig. Vi hade något möte och sedan hade vi inte möten mer. Jag kan sakna vissa personer som jag hade velat känna mer men vill de inte veta av mig mer så får jag väl acceptera det. Jag kan bara tycka att det är så tråkigt att de har fryst ut mig på det sättet. Eller känslan jag får är att de har fryst ut mig. Men kanske att de kommit igång med Ung Vänster-klubben trotts allt? Det är i så fall något inte jag vet något om…