Idag började jag dagen med att bädda sängen och ta medicin. Jag stängde av radion och gick till bussen som tog mig till busstationen. Väl där tog jag bussen till Gripenskolan och där satt fortfarande nazistklistermärken uppe. Jag gick till jobbet och bytte om. Idag var vi bara två personer. Det pratades bland annat om att jag kanske kommer jobba till två framöver eftersom det blir krångel i systemet annars. Och det har jag inget emot! Jag kan ändå läsa eller något liknande om jag inte har något att göra. Så det blev en del moppning och torkning av bord. Tiden måste ha gått fort för plötsligt var klockan halv tolv och jag behövde gå till bussen. På Pressbyrån köpte jag Mer hallon/svartvinbärs-, pärondricka och drickyoghurt. Väl hemma sen så satte jag på radion, datorn och packade upp mina varor. Jag vilade en liten stund men kände väl att jag inte kunde få ro i kroppen på något vis. Jag började se på Hawkeye på Disney plus men diskade mest. Har fortfarande inte fått någon gillamarkering för att jag varit på författarsamtal och känt mig så ensam. Men det blir ju ingen skillnad heller. Så när personalen kom så fick hon en rejäl utskällning. Jag pratade om den här tystnaden som var sinnessjuk. Att jag var rädd att dö i lägenheten och att ingen skulle veta om det. Hon pratade om att de skulle få lov att meddela mina närstående i så fall, precis som att det skulle ske. Men kan det va så att min påtvingade ensamhet är ett resultat av att SD är så stora i Nyköping? Vore hemskt om det vore så i så fall! I alla fall. Nu känner jag mig inte så ensam längre. Även om jag inte har någon tjej. Fortfarande. Men jag har saker att skriva. Andra saker. Som jag burit på länge. Och då kan jag inte gå runt och tänka att någon är på väg att avrätta en när som helst. Precis som man gör när det är sinnessjukt tyst och inte en människa är utomhus. Hur kan man leva så? I alla fall. Så jag har några saker att skriva. Jag ska koncentrera mig på dem. Men jag har lite kvar att skriva om dagen. Till mat tog jag en Yakisoba. Jag såg färdigt Hawkeye som tydligen var sista avsnittet. Så nu har jag skrivit allt om dagen. Personalen har inte kommit än. Jag vet inte vad de ska säga nu men jag vill inget annat än att gräva ner stridsyxan. I alla fall tills jag vet vad det handlar om. För som sagt är jag fortfarande singel och börjar bli sinnessjukt trött på att vara det. Men var ska jag hitta kärleken? Jag vet inte. Jag får inga tecken någonstans. Jag hoppas jag hittar någon som respekterar mig som jag är. Men nu ska jag skriva om annat. Overkliga drömparalyser. Illusioner som man inte tror finns men som finns i drömmarnas värld. Vi får se om ni tycker om det…