Idag började jag dagen med att bädda sängen och ta medicin. Jag stängde av radion och gick till bussen som tog mig till busstationen. Väl där tog jag bussen till Gripenskolan. På promenaden till jobbet mötte jag ingen reva i verkligheten. Den var lagad. Vi får se vad jag skriver härnäst dock. Jag måste ju fortfarande skriva nånting och oavsett vad det är så ska det få mig att vilja fortsätta på något sätt. Jag kom till jobbet och möttes av vikarien Tony och bytte om. Tog en frukost beståendes av macka med salami och gurka, yoghurt med puffar och müsli, äppeldricka, apelsin, vattenmelon och kaffe. Dammsög och tog en paus efter det när allt var gjort. Jag behövde inte göra så mycket efter det eftersom jag hade dammsugit hela lobbyn och restaurangen. Så jag tog lite kaffe och såg på Secret atraction och blev så trött på män! Innan jag gick till bussen så pratade jag lite med Tony eftersom jag tycker att han är så terapeutisk! Det blev ett kort samtal dock eftersom det är val snart och schemat ofta är tajt. Men jag nämnde det att jag hade skrivit lite mer om Örjan och att det på något sätt var terapeutiskt för mig. Som att det är något jag lagar. Trotts att vi skildes som ovänner. Jag hann dock inte prata mer utan tog bussen till busstation och därifrån gick jag utan att gå in på Hemköp eller systemet, jag har redan tillräckligt med varor hemma, direkt till Stora torget. Jag trodde nästan att ingen skulle stå där eftersom ingen hade svarat mig när jag frågat om de skulle stå där. Men Vänsterpartiet stod där och det var bara att ta en väst själv. Under tiden jag stod där träffade jag många jag kände. Bland annat Veronika, Martin, Malin och Jörgen. Det var mycket kul att träffa dessa personer och ett välkommet avbrott i alla debatter vi hade. En tråkig grej var att en liten unge sa ”Ingen pride” när han såg vår prideflagga på bordet. Så sorgligt. Sveriges framtid. Bortkastad på meningslösa fördomar. Så viktigt att fortsätta arbetet för HBTQ-personers rättigheter och om så krävs gå under jord. Vi hade även debatter med unga moderater som tyckte att jobben skulle försvinna om miljardärerna flyttade utomlands. För att vi vill beskatta miljardärerna. Vi hade även en diskussion med någon unge som tydligen gick i någon privatskola och som hade valts in i skolan medan andra inte fått samma chans. Han ville att miljardärerna skulle kunna ta emot enorma vinster till sig själv och att han därför fick det sämre. Det var en ekvation som inte gick ihop för oss. Men vi tycker alla olika. Jag kan dock undra varför vissa vill att vi ska få det sämre. Alltså sämre än vi redan har det vilket är nog så illa för allt är ju så sönderprivatiserat nu att det inte går att göra någonting utan att det kostar skjortan av en. I alla fall. Vi packade ihop och jag fick skjuts hem. Till middag blev det både dubbelmacka från jobbet och paj. Kommer handla mer imorgon och behövde inget matstöd. Just nu tittar jag på Stamsites stream men har även börjat titta på Supergirl på HBO max som jag kommer fortsätta göra när det finns tid över. Men annars har jag inte så mycket mer att skriva. Ja just det; jag är hundvakt också! Och det är supergosigt i dessa valtider! Men även så lyssnar jag på en del Mares just nu. Förmodligen filmmusik senare. Allt för att förbereda mig för den supernervösa valvakan som kommer ske om en fyrtioåtta timmar eller lite mer snart…

Man skulle kunna tro att man är säker bakom ett ord som Brunnsvik. Att man är en del av en hundrasju årig historia och inga nazister ska slå en i huvudet med en glasflaska. Men det var ju precis vad som hände Örjan och jag kunde undra var nazisterna var när vi hade våra manifestationer. De kanske fanns där fast i bakgrunden.

Nu vet jag precis var de är. De sitter i Riksdagen. Och vi vänsteraktivister befinner oss oftast i fara i närheten av dem. När en av dem kommer över till oss så känns det som en fångvaktare från trettiotalets Tyskland kommer över till oss. Det är obehagligt. Minst sagt. Men då hade inte sverigedemokraterna kommit in i Riksdagen än. Vilket var rätt tacksamt. Men ändå fanns det nazister. Som ville skada Örjan. Jag kan inte fatta det! Hur någon skulle vilja skada Örjan! Örjan som var så snäll…

Jag har nog inte kommit över att Örjan är död än. Det finns så mycket som jag hade velat säga till honom. Som hur mycket fint det finns i livet trotts allt. Och att jag tycker om hans musiksmak. Trotts att jag inte brukar lyssna på den. Mitt sätt att hantera sorgen efter hans död är att skriva mycket. Och det kommer jag fortsätta göra. Jag kommer inte alltid veta vad jag ska skriva dock. Men då hoppar jag väldigt mycket, från text till text, tills något verkar uttyda sig. Något som går att uttyda. Trotts att jag skrivit väldigt mycket om allt annat än Örjans liv. Jag tycker han är värd det…

Idag började jag dagen med att äta en frukost bestående av knäckemackor och pulverkaffe. Jag har mest varit ledig idag vilket var skönare än jag först insåg att det skulle vara. Jag sov extra länge och är nu nästan helt frisk. Det enda jag gjort idag är att gå på släktforskningsföredrag. Det var lite mingel och klockan sex så var det föredrag med en som är med på Det sitter i väggarna, Allt för sverige, Skrik från förr och något program som jag inte kommer ihåg namnet på. Jag kommer bara ihåg att jag mot slutet gick fram till honom och berättade att jag också bott i Kättbo (han hade skrivit en bok om Venjan) och det var ju lite kul så där. Men så berättade jag att jag forskade på Finland och hade så svårt att komma framåt. Han gav mig tipset att söka i Hiski men när jag pratade lite mer så blev han nästan arogant. Jag antar att det blir så i valtider och man helst vill vara neutral men inte kan va det. Det är svårt för många. I vilket fall som helst så har jag ju hjälp av släktforskningen i mitt liv rent allmänt. Att kategorisera och så vidare. Jag vet inte vilken hjälp jag har av det nu dock. Men jag vill ju ha tydliga scener i det jag skriver så kanske det är något jag blir hjälpt utav…

Idag började jag dagen med att bädda sängen och ta medicin. Jag stängde av radion och gick till bussen som skulle ta mig till busstationen. Väl på busstationen tog jag bussen till Gripenskolan. Och väl där så promenerade jag till jobbet. En tråkig grej var att mitt Ung vänster-klistermärke inte fick sitta uppe särskilt länge. Båda av dem. Nåja; jag bytte om i alla fall och tog en frukost beståendes av macka med salami och gurka, yoghurt med puffar och müsli, äppeldricka, apelsin, vattenmelon och kaffe. Jag trodde jag skulle vara ensam där först men sen kom en till arbetskamrat. Jag började med att dammsuga men fick moppa sen. Och mot slutet fick vi slänga kartonger. Jag tog bussen till busstation och handlade baguette och mer päron- och svartvinbärs/hallondricka på Hemköp och lite cider på Systemet. Sedan gick jag till Stora torget för att stå där ett tag. Idag var det jättemycket ungdomar som kom med sina frågor. Vi stod där till tre ungefär. Sen packade vi ihop och jag fick skjuts hem. Efter det har jag inte gjort så mycket. Inser att jag inte skrivit något om gårdagen. Jag antar att den såg lite ut som den här dagen bara det att jag inte gått på något filosoficafé idag. Jag gick upp på morgonen och bädda sängen och fick min medicin. Stängde av radion och gick till bussen som skulle ta mig till busstationen. Där tog jag bussen till Gripenskolan och på promenaden till jobbet så uppenbarade sig en reva i verkligheten. En sak jag inte nämnt förut är att det är allvarligt att det blåser så mycket från den här revan i verkligheten. Egentligen ska det inte blåsa från en reva i verkligheten. En reva i verkligheten uppstår när något gått sönder. När något är ofärdigt. Och något är osagt. Det är därför det är viktigt att laga revan innan den uppstår. Vilket jag önskar att jag kunde göra med relationen med Örjan. Men jag tror jag ska skriva något mer om honom senare och kanske det är ett sätt att laga revan så här efter hans död? I vilket fall som helst så gick jag till jobbet. Bytte om och tog en frukost beståendes av macka med salami och gurka, yoghurt med puffar och müsli, äppeldricka, apelsin, vattenmelon och kaffe. Jag var lite förkyld och jag vet inte om det var igår eller idag men arbetsledaren gav mig rådet att gå hem tidigare om jag var för förkyld. Det rådet lyssnade jag dock inte på utan stod där enda till slutet. Det är ju trotts allt val bara var fjärde år. Så det är nu eller aldrig, så att säga. Jag tror inte att det var under gårdagen dock som hon såg att jag var förkyld. Men det kan hända att jag blev mer förkyld under gårdagen just för att jag vara nere på stan så länge. Jag dammsög och moppade. Och tog bussen till busstationen. Just den dagen gick jag inte till Hemköp dock utan gick direkt till Stora torget. Det är jag ganska säker på. Men det var så länge sen att jag börjar bli osäker. Jag stod i alla fall på Stora torget. Vid ett tillfälle fick jag lov att gå in på Stadshuset för att snyta mig. Vid ett annat tillfälle behövde jag äta min baguette. Det var oroväckande många personer vid SD;s tält. Men snart packade vi ihop och jag gick till biblioteket. Där jag satt och nästan sov. Förvånande nog hade jag ork att läsa lite då också. Men för det mesta satt jag och blundade. Vid ett tillfälle kom en dam och frågade om jag sov. Jag antar att det är en del av att det är val snart, att främmande personer frågar vad man gör, men lite irriterande är det i vilket fall som helst. Sen började filosoficafét och då var det några som frågade om jag var förkyld och flyttade på sig. Temat för detta filosoficafé var hopp. Alla pratade utom jag. De frågade om jag ville säga något men jag sa att jag inte var i form för det. Det pratades om att det var som Pandoras ask och att man kunde känna hopp om att ett parti vinner. Jag förstod dock inte riktigt vad som sades men fick ett boktips mot slutet i alla fall! Hoppets kraft! Så det är väl bra. Antar jag…

Väl hemma sen så la jag mig för att vila direkt. Men tydligen kan inte det ha räckt eftersom jag var förkyld dagen därefter. Det är inte min mening att bli förkyld även om en del verkar tro det. Men jag skulle kunna skriva om hur många sätt som helst att bli förkyld på. Men jag tror inte någon skulle va intresserade av det. Feberdrömmar däremot är något jag inte tänkt på förut. Det känns som det är alldeles nytt för mig. Eller så är det inte det. Grejen är att när beskriver ett oändligt gräslandskap eller en tätbevuxen skog så känns det som det är taget från en feberdröm. Så kanske jag inte ska ge upp tanken om att skriva det riktigt än. Frågan som dyker upp då är när jag kan sätta punkt på alla dessa berättelser jag har inom mig. Och om jag någonsin kommer kunna lagan revan i verkligheten. För det blåser mer än någonsin. Och jag vet inte hur jag ska kunna stå emot den storm som kommer. Eller ska jag bara följa med? Följa med strömmen?

En kvinnas plats är i motståndet. Är det inte det som borde vara självklart att säga? Det finns så många kontrollerande män som vill kontrollera sina fruar. Och i högstadiekorridoren är det alltid killgänget som hörs mest. Men om kvinnan är högljudd så kallas det att hon tar för mycket plats. Och är för tyst så kallas det att hon säger för lite. Hon får inte vara för bossig men ska inte var rädd om att be om hjälp heller. Hon får heller inte vara för söt men är hon osminkad är hon oseriös. Och gud nåde om hon vågar ta plats. Då ska hon få ångra det för alla evigheter…

Det kan hända att jag tagit lite av det här från filmen Barbie. Men jag tyckte det passade in här så jag skrev det ändå. Härnäst kanske jag vad en kvinnas drömmar är…